Finlands Åre brukar Levi kallas. Sedan 2004 arrangerar man varje höst världscuptävlingar i utförsåkning. 45 pister, 26 liftar, två gondoler… här finns mycket för utförsfantasten.
Men det var inte därför jag åkte dit; resan till Levi var ett led i ett flerårigt projekt som går ut på att finna den optimala längdskidorten för motionärer.
Fakta som talar för att Levi ska ha utmärkelsen saknas inte men först lite bakgrund:
I början på 80-talet var Sirkka by i Kittilä kommun en avfolkningsbygd med 120 invånare. Ungdomarna lämnade orten, renskötsel som var huvudnäringen lockade inte.
Utan ungdomar ingen framtid, resonerade kommunledningen i Kittilä och började fundera över hur man skulle få ungdomen att stanna kvar. Vad var det som utmärkte orten? Man kom fram till att det man kunde erbjuda var mörker, kyla och avlägsenhet.
Hur skulle man kunna vända dessa minus till plus?
– Det får bli en satsning på turismen, sa kommunalrådet.
Och så satte man igång. Mörker? Visst men det finns ju elljus. Kyla? Förvisso, men det innebär också snögaranti. Avlägsenhet? Det kan vara nog så exotiskt för människor i storstadsområden och med goda kommunikationer behöver det inte vara något problem. Huvudorten Kittilä fick ett flygfält 1982 och det ligger bara 15 km från Levi.
Det där med mörker är förresten en sanning med modifikation; under ett par vintermånader går visserligen inte solen upp över horisonten men på sommaren går den å andra sidan aldrig ner.
Så, hur gick det då?
Jo, Kittilä kommun har vuxit från 4 500 invånare på 80-talet till 6 000. Levi har 600 000 turister per år (260 000 kommer med flyg), 2,5 miljon övernattningar, varav internationella gäster står för 25 procent, 23 500 bäddar (fler än Helsingfors), 2 000 personer jobbar inom turistnäringen, 45 restauranger med 16 000 gästplatser.
Sirkka by där Levi ingår som en ”stadsdel” har vuxit från 120 till 800 invånare.
Och det är inte slut med det. År 2020 ska Levi ha 50 procent utländska gäster och 35 000 bäddar.
Ungdomen har återvänt och enda problemet nu är bostadsbristen för dem som vill komma tillbaka.
Ari Kurula är en av hemvändarna och jobbar som försäljningschef på turistkontoret i Levi. Enligt honom är nyckeln till fortsatt tillväxt att locka fler utländska turister. Ryssar, engelsmän, norrmän och svenskar i första hand.
– Inte bara på vintern, säger Ari Kurula. Levi är numera en året-runt-attraktion. Högsäsongerna är sommaren med vandring, konstutställningar, maraton, downhill-cykling och en 18-hålsbana för golf. På hösten lockar vi med ruska, den färggranna tiden. Under julen och nyåret kommer många engelsmän och ryssar hit. Sen följer sportlovsveckor, firmaveckor och Valborg. Vi har snöskotersafari, hundspann, hästridning, spa – och ganska mycket håll-i-gång för partysugna.
Utförsåkningen lockar flest även om själva berget Levi, som fått namnet efter Levitunturi (ungefär Bredberget), är rätt blygsamt jämfört med till exempel Åre. Blott 531 meter högt med en fallhöjd på 325 meter. Åre är mer än dubbelt så högt och fallhöjden nära tre gånger Levis.
Trots det har Levi alltså arrangerat världscuptävlingar i utförsåkning sedan 2004. Dock inte i vinter. Det extremt milda vädret under hösten (inte sedan 50-talet har man upplevt något liknande) innebar att det inte fanns någon snö när världscupen skulle ha körts i mitten av november.
– Annars är världscupen vårt skyltfönster mot omvärlden för att göra Levi känt, säger Ari Kurula. Mycket viktigt i vår marknadsföring.
Men för min del var det alltså skidåkning på tvären som gällde. Och det finns det suveräna möjligheter till i Levi även om längdskidåkningen bara utgör tre procent av skidverksamheten enligt spårchefen Tapio Kokko.
Säsongen startar i slutet av oktober då ett första elljusbelyst konstsnöspår står färdigt. Sen byggs spårsystemet ut efter hand med hjälp av sex spårmaskiner och fullt utbyggt erbjuds 230 km längdspår plus 28 km elljusspår av olika svårighetsgrader. Dessutom ett ”nitrospår”, det vill säga ett skidspår som är anpassat för personer som äter hjärtmedicin! För den som vill ta med sig hunden på skidturen finns det avsnitt i spårsystemet där även det är tillåtet.
I mina ögon är skidspåren efter åratal av empiriska studier på en mängd platser i det närmaste perfekta, varje dag. Två spår för klassisk åkning och en preparerad bana för skate i mitten körs upp tidigt varje morgon.
Spårchefen Tapio Kokko:
– Vi får mest feedback från längdskidåkarna och det är också dom som klagar mest…
Längdskidåkarna må vara en minoritet men de ställer krav och det har säkert bidragit till att Tapio Kokko och hans medhjälpare står på tå för att möta kraven.
Det är turistbyrån som ansvarar för skidspåren vars preparering betalas av de lokala näringsidkarna. Stugägarna betalar en frivillig spåravgift men för besökarna är det gratis. Gratis är också skidbussarna som går i skytteltrafik runt spåren och backarna hela dagarna.
Trött? Då är det bara att ställa sig vid hållplatsen intill spåret och stiga på bussen hem.
Skidsäsongen pågår till början av maj och högsäsongen är mars-april. Det är också då priserna för stugor och lägenheter är som högst. Men standarden på boendet svarar upp mot priset – bastu är till exempel en självklarhet i alla stugor liksom tvättstuga – och närheten till skidspåren betyder mycket. Ofta ligger spåren bara runt stugknuten, bor man i lägenhet behöver man aldrig ta sig mer än ett par hundra meter innan man kan börja åka.
Med hjälp av spårkartorna (som faktiskt inte är gratis utan kostar tre euro) kan man planera sin skidtur efter dagsformen. Blå spårmärkning (lätt skidåkning) dominerar men det finns förstås också röd (medelsvårt) och svart (svårt). Det går utmärkt att kombinera slingorna så att man får lite av varje.
Alla spår har kilometermärkning och man kan lita på att det inte saknas någon skylt!
När man blir hungrig eller törstig så är räddningen aldrig långt borta. Åtta restauranger, tio kaféer som också serverar lättare mat finns längs spåren. Har man med sig egen matsäck så finns en mängd rastplatser med skydd mot väder och vind.
Projektet med att utse världens bästa längdskidort har nått målsnöret, nu kan det sägas:
Levi är bäst!
Diskutera: Vad tycker du om Levi?
Levi i ett nötskal:
Ligger cirka 17 mil norr om Polcirkeln i Kittilä kommun, Finska Lappland.
Ta sig dit: Bil 120 mil från Stockholm, flyg via Helsingfors till Kittilä, 15 km från Levi, tåg till Kolari, 90 km från Levi.
Boende: Hotell, lägenhet eller stugby. Det finns sex hotell, 900 stugor/lägenheter förmedlas via turistkontoret. Totalt 23 500 bäddar. Priserna varierar beroende på säsong. Detaljerade uppgifter via www.levi.fi .
Alpint: 45 pister, 26 liftar och två gondoler. Längsta pist är 2 500 meter. 3 svarta, 22 röda, 18 blåa och 1 grön.
Längd: 258 km längdspår varav 28 är elbelysta. Dubbla spår för klassisk skidåkning och skatebana i mitten.
Övriga vinteraktiviteter: Snöskotersafari (900 km skoterspår), slädhunds- och rensafari, simning i isvak, bastuprogram, rallykörskola, snöfotboll med mera.
Upplysningar: Turistkontoret, Levi, www.levi.fi.
Kuriosa: Lägsta uppmätta temperatur, -51,58 grader (1998), högsta temperatur +30,28 grader (1999), rikligaste snöfall 1,52 meter (1998). Europas största guldgruva med uppåt 500 anställa ligger 15 km bort. Där produceras en guldtacka på 28 kilo varje vecka.
Länkar
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.