Resa längs vägen i Småland

Att åka parallellt med E4:an går visserligen inte fort, men det är inte alltid farten som är resans främsta mål. Istället hägrar ett Småland som bjuder på upplevelser liknande de som bjöds under en bilresa mellan Gränna och Tingsryd på femtiotalet. En stunds historielektion över hur landsbygden en gång sett ut.

Från Gränna håller du österut mot Tranås, passerar ljuvliga idyller med sjöarna Bunn och Ören vid din södra sida. Strax öster om Ören svänger du söderut och följer den backiga vägen genom ett landskap som numera endast syns i Småland.

På trettiotalet var det här böndernas land, en kulturmiljö som numera sällan brukas. Istället växer åkertegarna igen och stengärdsgårdar och sänkor avlägsnas för att möjliggöra lantbruktes effektiviseringar där ett fåtal gårdar växer och blir större på både smågårdarnas och den biologiska mångfaldens bekostnad.

Intill en allé i Björkenäs ligger Moped- och MC-museet där mopedsamlaren Anders Arnesson bjuder på en stunds nostalgi.
– Det är fascinerande att se hur vuxna människor stannar upp och minns ungdomens dagar, när de strosar omkring och tittar på mopederna. Naturligtvis fungerar allihop, säger Anders och provstartar en Zündapp.

I långa rader står mer än 300 motordrivna tvåhjulingar och ett femtiotal cyklar från olika tidsepoker. Museet är lokaliserat till en gammal lada, där Anders Arnesson en gång hade hö till korna. En olycka i skogen för drygt nio år sedan, då Anders fick ett träd över benen, förändrade hans förutsättningar att arbeta som bonde. Istället såldes djuren och ett helt liv av investeringar blev till några tusenlappar på en bankbok.

– Där stod jag och visste inte vad jag skulle göra. Så jag köpte tre mopeder av en gammal cykelhandlare i Gränna och tänkte att ett motormuseum i obygden inte skulle skada.
Småentreprenörer frodas i Småland. Bara en kvarts bilkörning söderut, i riktning mot Vireda, har Christina Kainu öppnat dockskåpsmuseum i ett gammalt missionshus.

Det som började som ett passionerat privat samlande blev med tiden ett kulturarv.

– Det leks alldeles för lite i Sverige. Man blir aldrig för gammal för att leka. Däremot blir man gammal av att inte leka, säger Christina muntert och visar ett Lundbyskåp som hon själv hade som barn.

Trots att det är en väsentlig skillnad mellan Vätterkusten och det Småländska höglandet, både i klimat och natur, påminner gästfriheten om ett enat Småland. Är det någonstans man inte behöver en GPS så är det just i Småland. Märkligt nog finns det alltid en herre att fråga om vägen eller ett garage där man kan köpa kaffe och kakor. Lägg till oräkneliga sjöar där du kan doppa fötterna och du har hittat ett himmelrike värdig en bilfärd i njutningens tecken.

Åsens By har, sedan utnämningen till Sveriges första kulturreservat år 2000, fått naturromantiker och söndagsflanörer att ta omvägen till Haurida socken. Under hela hösten håller reservatet öppet för att visa höstmiljöer kring socknens gårdar och dagtid brukar Teklas hus vara öppet för besökare. Den som vill njuta mer av omgivningens natur och dessutom inte räds hästar, kan boka en tur med Lena Dahl och Haurida skogshästsafari.

På stora nordsvenskar travar du då genom socknen i jakt på dåtidens gårdar i skogen och 1800-talets kända stigar och fenomen i naturen. När du ändå är i trakten bör du inte missa de unika medeltida kyrkorna i både Haurida och Vireda socken där träspån pryder kyrkornas fasader och ger en känsla av stugor hämtade ur en svensk variant av Hans och Greta. Sommartid finns ett kafé i Åsens by, men under resten av året är kaffeserveringen enbart öppen för förbokade grupper och sällskap.

Trästaden Eksjö tillhör en av höglandets absoluta höjdpunkter. I den norra delen av gamla stan är gatumiljöerna bevarade sedan 1500-talet medan de södra delarna återställdes efter en förödande brand år 1856.

Trots sina anor känns inte Eksjö som ett museum. Istället är de gamla stadsmiljöerna i allra högsta grad levande med en klar småstadskänsla och trevliga små butiker och restauranger längs gatorna. En klassiker är Lennarts Konditori vid Stora Torget som funnits i Eksjö sedan 1953 (i samma lokal sedan 1967) då Lennart och hans hustru Gun flyttade verksamheten från Virserum in till stan.

Numera är det inte Lennart som står för den dagliga driften utan barn och barnbarn. Fortfarande säljer man några av Lennarts allra mest omtalade bakverk, som Stora kola, Husarlimpan och Lennarts sandformar.

När dottern Lena för några år sedan tänkte byta ut de gamla stolarna från 60-talet blev det protester bland stammisarna vilket resulterade i att hon istället renoverade nästan hälften av stolarna hos en lokal tapetserarverkstad. Nu är de tillbaka i lokalen.

Alldeles utanför centrala Eksjö, längs den gamla vägen mot Vetlanda, driver Lennart Svensson Qvarnarps Byggnadsvårdsbutik i några av uthusen på Kvarnarps gård (öppet onsdag, torsdag och söndag). Här handlar det om att återställa och återanvända så mycket kvalitetshantverk som möjligt. Bortsett från spik och linoljefärg, säljer Lennart Svensson både nytillverkade och gamla beslag, gångjärn, spisar och framför allt genuin kunskap.

På grund av att Småland, liksom Gotland, varit ett län som i generationer haft dåligt med pengar, har landsbygden fått stå orörlig då det helt enkelt inte funnits pengar till stordåd och nyproduktion. Alltså är det fattigdomen vi har att ”tacka” för att vi idag kan åka nervevat genom Småland och njuta av allt det vi förknippar med Sveriges landsbygd. För bara tjugo år sedan arbetade fortfarande mer än tre procent av befolkningen inom jord- och skogsbruket. Idag är samma siffra inte ens en procent.

Landsbygden har förändrats, men det finns undantag. Som Norrby Ängar mellan Eksjö och Vetlanda, som erbjuder ekologiskt nötkött och lamm.

– Vi kunde aldrig tro att det skulle bli en sådan efterfrågan på vårt kött. Lammen är förbokade redan året innan och nötköttet når framgång vi aldrig vågat hoppas på, säger Ann Hörlén på Norrby Ängar som också driver Norrby Art med egen utställning i gårdsbutiken uppe på höjden. Nere i dalen betar tackorna.

Ett måste i Smålands hjärta är att besöka Vrigstad under söndagsruschen. Då håller traktens sju antikhandlare öppet hus och får knutpunkten Vrigstad – här möts rikvägs 30 med Sävsjövägen och Värnamovägen 127:an – att framstå som en engelsk antikaffärsby.

Engelsmannen Darren Bright var den första som flyttade till Vrigstad med sin antikaffär redan 2003 och därefter har ytterligare sex antikhandlare kommit till byn. På söndagar, mellan klockan tolv och fem, håller hela byn öppet hus och människor kommer från när och fjärran. Men köparna är knappast från Småland. Istället säljs de flesta föremålen till Stockholm, Göteborg och Malmö. En hel del försvinner till USA, Tyskland, Japan och England.

– Det är rätt imponerande måste jag säga. När jag började handla med antikviteter åkte många svenskar till England för att hämta antika föremål som var mycket billigare på de brittiska öarna. Idag är det precis tvärt om, då engelsmännen köper upp antikviteter i Sverige för att ta ”hem” dem till England. Jag har faktiskt själv varit med och först plockat hit antika föremål till Sverige för att sedan återföra dem till England med förtjänst. Det är märkligt vad förutsättningarna skiftar, säger Darren Bright som sedan åratal är gift i Sverige.

Ett stycke upp i byn driver Philippe och Ing-Marie Genar antikvitetsbutiken Antika Rum. I stora lokaler påminner utställningen om en möbelaffär snarare än en antikaffär med åldrade föremål.

– Vi jobbar mycket med miljöer och vill visa våra besökare hur man kan möblera med antika föremål och skapa idéer och förutsättningar för att faktiskt vårda och ta hand om nyköpta antikviteter eller arvegods och släktmöbler, säger Philippe Genar.

På Vrigstads Värdshus serverar kökschefen söndagsmiddag en trappa upp och nere på Bull´s Steakhouse går matlagningen åt det mer amerikanska hållet med enorma portioner kött och ett och annat salladsblad.

På torget har Conny Borg från Skara precis tagit över Torggrillen.

– Det är ett spännande läge i Vrigstad. Jag vet inte ens om jag hade varit här innan jag fick veta att grillen var till salu, men efter ett par månader i byn måste jag erkänna att jag trivs, säger Conny Borg.

I Småland, där snålheten blivit synonymt med trakten, bygger fler människor småföretag än på många andra håll i landet. Kanske är Gnosjöandan orsaken till att landsbygden lever, eller helt enkelt stoltheten att kunna bo och arbeta på landet.

Knappt tjugo minuter söder om Vrigstad, i möbelriket Lammhult, har Sören Berger och Anna Wiking en imponerande butik med en blandning av antikviteter, hantverk, leksaker och choklad. Antik och Chocolat är inte bara en udda butik på landsort utan minst lika mycket ett proffscenter med uppdrag att smycka gods och gårdar. Några kända exempel är Göran Perssons Torp och Säby Säteri.

Med Växjö i horisonten rullar bilen fort på riksväg 30. Först i Öhr, ett par mil norr om Växjö, ligger en av landets bästa trädgårdsbutiker. Här har Kerstin Bohlin fått fria händer att utveckla ett trädgårdskoncept med unika detaljer i en inspirerande och avkopplande miljö.

– Totalt har vi omkring 1 000 olika sorters perenner när säsongen tar sin början. Människor åker hit för att få inspiration, de vill ta en kaffe på grannkaféet och köpa med sig lite växter hem till villaträdgården. Under de senaste åren har vi märkt av ett otroligt intresse för trädgårdsnäringen. Människor har helt enkelt renoverat färdigt sina hus och då står trädgården på tur, säger Kerstin Bohlin.

Vägg i vägg med trädgårdsbutiken ligger systrarna Skogsströms Lantkafé (öppet onsdag till söndag 10-17:00) där besökare i en gammaldags miljö kan dricka kaffe med dopp och njuta av leksaksbilarnas utveckling. Målsättningen med renoveringen av det gamla mejeriet från 1870 – som senare blev lanthandel – var att bevara de gamla skurgolven och renovera huset i ursprunglig stil.

Och nog kan man medge att systrarna lyckats. Att bara sitta inomhus och titta ut genom handblåsta fönster på trädgårdsidyllen utanför ger lugn och ro och svårigheter att komma vidare. Men vi bryter upp och ger oss av mot sjön Åsnen och Agnes Gårdsmejeri ligger en bit söderut.

– Hej, jag ska precis ta in korna som vill bli mjölkade vid det här laget, säger Anneli på Agnes Gårdsmejeri och hastar över gårdsplanen.

För bara några år sedan var det här som vilken pyttegård som helst i Småland. Men en fyrtioårspresent till Anneli – hon fick traktens första fjällko Agnes – förändrade förutsättningarna radikalt. Så fort kon fått kalv började Agnes mjölkas och ganska snart insåg både Anneli och dottern Anna, att Agnes mjölk var gårdens möjlighet.

De hornlösa korna från norr är inte bara en slitsam ras, utan mjölken är också fetare än normalt vilket lämpar sig väl för ostar av blåmögelkaraktär. Agnes första kalv Agda ger mjölk åt gårdens stolthet, Agdas Spräckel som bland annat serveras på den kritikerrosade krogen PM & Vänner i Växjö.

Efter ett par spännande dagar i Smålands inre känns kusten och Blekinge både luftigt och blåsigt. Men innan gränsen kan man handla både färska musslor och rökt lax vid Åsnen.

Eller varför inte rökt björn och älg på Åsnenrökeriet, knappt en mil söder om Agnes Gård.

Diskutera: Vad tycker du om Småland?

Text och foto: Niklas Kämpargård.