Det finns de som menar att småpojkar är genetiskt programmerade att leka med bilar. Som alla ogenomtänkta teorier saknar inte heller denna ett visst underhållningsvärde i all sin enfald.
Med tanke på hur lång tid det tagit att utveckla den mänskliga hjärnan till vad den är idag, jämfört med hur länge det funnits bilar, har tankegången vissa brister.
Jag tror att barn härmar sina vuxna förebilder och den pojke vars pappa virkar plädar av åländska mormorsrutor (för att ta ett mycket närliggande exempel…) sitter till slut där själv med virknålen och tragglar.
Min mellangrabb, W, fyllde nyss fem år, och trots att han aldrig någonsin under sin korta levnad lekt med bilar, eller ens önskat sig en, så kommer det nya, inslagna i paket, jul som födelsedag. Han är ju pojke gubevars.
Han plockar fram de fint inslagna fordonen, iakttar dem något förbryllad (ännu en bil?) eftersom lanseringen av presenten varit så storartad, och sedan står de där på hyllan, orörda.
Till och med filmer med tecknade bilar tråkar ut honom, medan Pelle Svanslös och Alfons Åberg försätter honom i lycklig trance.
Minsta grabben är däremot fullständigt besatt av vad vi tolkar som bilar men egentligen bara är en kombination av ljud (hans egna) och ett föremål som rör sig. Han ropar brrrrrrrr från morgon till kväll och styr runt med allt han får tag i; osthyvlar, potatispress och mjölsikt.
Hans storebrorsa har mängder av fordon till utlåning men de duger inte, han vill hitta egna grejer i kökslådorna som han kan brumma runt med på väggar och golv.
Om man använder min krönikas inledande teori som logikmodell skulle man kunna hävda att min yngsta son är genetiskt betingad att laga mat, eftersom han är så besatt av att leka med köksredskap.
Det finns egentligen ingenting i det här som är ett problem. Pojkar kan göra si och flickor så, om det bara vore så att de fick välja själv. Men det får de inte.
De flesta av oss pappor fäktar vilt med armarna och ropar: Titta, titta brandbilen, lyftkranen, grävskopan! när vi är ute med våra grabbar.
Så småningom har de lärt sig, att den där gula grävskopan uppenbarligen gör farsan helt galen av lycka, så det gäller att sympati-ropa nästa gång, och då lägger vi genast huvudet milt på sned och säger; ”han bara älskar grävskopor”.
Flickorna lotsas fram mot hundvalpar, blommor och spädbarn med mildare utrop, och sakta men säkert lär vi oss redan som små barn hur vi förväntas vara.
Min egen farsa var svårt sjuk under hela min uppväxt och kunde varken gå eller röra sig överhuvudtaget. Vi gjorde ingenting tillsammans förutom att prata, men han sa bra saker så jag saknade inget.
Jag fick välja själv och det ledde bland annat till ett mycket stort intresse för dragsters och Formel 1. Jag hade bilder, affischer och byggsatser och Ronnie Petterson var naturligtvis min stora idol.
Men jag gillade också redan som pojke att sy mina egna kläder, snickra lådbilar och laga mat. Jag fick göra det jag tyckte var kul helt enkelt och jag är tacksam över att i lugn och ro, och utan maniskt pådrivande ”kom-igennurå” -utrop ha fått uppfinna mig själv.
Kanske är det i själva verket mycket få saker vi är genetiskt betingade för, förutom att fortplanta oss och att välja själva.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Pojkar leker med bilar! Vilken katastrof! Ring CNN!
Bra krönika som vanligt Johan! Turbomannen verkar inte ha förstått alls.
Tack johan för ännu en läsvärd krönika!
Jag är nog kanske i facket bil men grabben det lämnar grbben oberörd, det skall vara robotar och dataspel. Och till min fasa, inte ens bilspel!
För bara ett par månader sedan publicerades en vetenskaplig undersökning som redovisade resultaten från tester där små appojkar och apflickor fick leka med människors leksaker i form av leksaksbilar och dockor. Man ville påvisa att människobarnen preferenser redan tidigt är starkt påverkade av sociala värderingar och normer.
Resultatet var dock nedslående, det visade sig nämligen att appojkarna var ytterst intresserade av bilarna, medan apflickorna var intresserade enbart av dockorna och helt ointresserade av bilarna. Svårt att hävda att det skulle vara ett resultat av social påverkan. Forskarnas hypotes var att det kan finnas skillnader i hjärnorna som beror på den "testosteronchock" som hanar hos de flesta däggdjur utsätts för under fosterstadiet, och att dessa skillnader påverkar vad vi intresserar oss för. Vore nog bra om dessa spår utforskades istället för att systematiskt förneka alla skillander. Först då kanske vi kan göra något åt det faktum att t.ex. bara 5% av alla ingenjörer är kvinnor.
Intressant krönika. Kommentaren om andel kvinnliga ingenjörer ("faktum"), är nonsens vilket ett snabbt besök på Google bekräftar. Snedfördelat är det fortfarande men det intressanta är väl tendensen.
Ackewm...
Det finns mycket "vetenskaplig" bullshit här i världen.
Bara att lära sig solla.
Re DeN, man väljer vad man vill tro på sen hittar man argumenten för det i efterhand. Visst finns det tveksamheter inom vetenskapen men att säga attdet finns mycket vetenskaplig bullshit är bara argumentering för att förneka vetenskapen. Tveksamheter inom vetenskapen måste behandlas på ett vetenskaplgt sätt, reproducerbara experiment tex. Om envetenskaplig undersökning är korrekt gjord är den väldigt svår att förneka. Ett sätt att bekämpa vetendkapen har alltid varit FUD, sprid osäkerhet och folk tvivlar. Se på tobaksindustrin och klimatforskningen. Att pojkar och flickor är olika är inte intressant, att hitta belägg för vad man själv tror på gör man ändå.
Du missförstod nog mig lite...
Läs rad nummer två igen på mitt förra inlägg.
Eller det kanske är lika bra att jag förklarar det...
Bara för att någon sätter en etikett med "ventenskapligt" på något, så behöver det inte vara det.
För ordet "vetenskapligt" är i sig inget kvalitetsbegrepp om det inte underbyggs av en källhänvisning eller kommer från en vedertaget seriös källa.
Så följdaktligen, om man hänvisar till vetenskapliga källor ska dessa också anges, vilket inte Ackewm gjorde.
Källan var kunskapskanalen någon gång i september, minns dock ej vad programmet hette eller vilken dag det sändes. (Brukar inte göra källnoteringar när jag slötittar på TV.) Nåväl, på grund av saknad källhänvisning skulle alltså den forskning som återgavs i programmet vara värdelös? Njae... kanske i ett akademiskt forum, men knappast på en bloggsida i en biltidning. Att kategoriskt avfärda allt som är politiskt inkorrekt genom att hävda formella brister i källhänvisning etc är en typ av maktspråk som knappast gagnar någon. Lägg i så fall samma krav på även det politiskt korrekta, så får vi se hur mycket det blir kvar av både det ena och det andra. Här bör man ju också tillägga att reliabilitet och validitet borde ifrågasättas betydligt mer än vad som görs idag, särskilt när vi talar om ämnen som socialpsykologi och sociologi.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.