När djuren är framme

På väg till färjeläget i Nynäshamn springer ett rådjurskid ut på vägen och en bil hinner inte väja. Jag ser i backspegeln hur djuret ligger på rygg svårt skadat mitt på vägen och sparkar med benen.

Några bilar stannar och när det verkar som att folk tar tag i det sorgliga, att reda upp situationen, rullar jag vidare mot hamnen. Lyckligtvis var det inget av mina små barn som såg olyckan så jag slapp förklara vad som snart skulle hända.

Hela båtresan över till Visby satt jag med bilden av det sprattlande rådjuret på näthinnan och W, fem år, frågade till slut på ett vuxet sätt:

– Pappa, vad är det?

– Pappa är bara lite trött, ljög jag och fortsatte sörja över det stackars djuret.

Du kanske tycker att jag är en blödig sillmjölke men så fungerar jag. Som uppvuxen i norra Norrlands inland kommer det naturligtvis inte som en total chock med en viltolycka; i trakterna kring Lycksele rörde det sig oftast om älg och framför allt ren.

Själv har jag varit förskonad från att krocka med djur så efter händelsen utanför Nynäshamn tar jag reda på vad som egentligen gäller om oturen skulle vara framme. Det är ungefär som jag listat ut, att man naturligtvis ska ringa polisen:

"Enligt § 26 i Jaktlagen och § 40 i Jaktförordningen måste en sammanstötning mellan motorfordon och björn, varg, järv, lodjur, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår och örn rapporteras till Polisen även om djuret inte är synbarligen skadat.

Platsen för sammanstötningen måste också markeras. Att inte anmäla en sammanstötning är straffbart och belagt med böter."

Utter? Jag betvivlar inte ett ögonblick att någon kolliderat med en sådan men det kan väl knappast tillhöra vanligheterna, eller? Finns det en sådan varningsskylt också?

Och, det öppnas en avgrund av zoologisk obildning när jag inser att det rusar omkring ett djur på vägarna som jag inte ens visste existerade: mufflonfår!

I vilket landskap kan man få höra repliken "Älskling, kör försiktigt. Du vet att det är mycket uttrar och mufflonfår på vägarna så här års".

Jag raljerar inte, det dör åtta-tio personer varje år i viltolyckor och sådant skojar man inte bort, men det är ändå intressant att se vad som inte finns med i jaktförordningen.

Ekorrar, igelkottar och grävlingar finner tydligen ingen nåd hos dem som författat listan och med min begränsade inlevelseförmåga i djurens känsloliv upplever jag ändå att grävlingar borde känna lika stort lidande som en utter.

Varför kan det inte åtminstone stå en liten rekommendation, att det är rätt schysst att stanna och kolla hur det har gått även för dessa djur?

Själv har jag bankat ihjäl en ekorre som bilen framför körde av benen på. Jag antar att polisen hade garvat ihjäl sig om jag ringt och bett om handräckning med tjänstevapen, så vad skulle jag göra. Vi hade gulliga husdjur hemma som pysslades om från morgon till kväll, betydligt mindre än det här, så att bara lämna ekorren på vägrenen hade känts märkligt.

Man får helt enkelt skapa en egen uppsättning etiska regler men det kan inte bli annat än dubbelmoral. En förstörd dag på grund av en tragisk viltolycka kan gärna avslutas med en köttbit och ett glas rött vin till middag, men… man undviker kanske rådjursfilé just den dagen.