Nästa artikel
Förra gången slutade med katastrof
Krönika

Förra gången slutade med katastrof

Publicerad 23 december 2010 (uppdaterad 29 december 2010)
"Förstå mig rätt, jag gillar det här osentimentala sättet att leverera obehagliga sanningar. Men inte på Bilprovningen."

Ja, så var det då dags för besiktning igen och med nyinköpt bil som jag inte riktigt känner, är det naturligtvis extra spännande. Besiktningsmannen går metodiskt igenom proceduren men ger inte ifrån sig min eller ljud som antyder vartåt det barkar.

Jag sitter bredvid på passagerarsidan och ler ansträngt som om han var min kidnappare och jag hans lydiga gisslan. Under åren har det hänt att jag rullat in med en bil jag trott mig veta allt om, och kommit ut igen med besiktningsprotokoll som skickat mig raka vägen till skroten.

Förra gången slutade det med katastrof. Jag hade precis köpt bil för 20 000 kronor och tyckte den brummade och rullade som den skulle, men det gjorde den inte.

Likt en lurande cancer med metastaser över hela bilen fanns fel som varken lät, kändes eller kunde ses med blotta ögat.

Men bilprovarmannen med röntgensyn såg dem, och utan ett uns av misskund levererade han den osminkade sanningen. ”Det är lika bra att byta motor, men om jag var du skulle jag köra den här till skroten och köpa en ny bil”.

Bankkontot passerade revy för min inre syn när jag fick utskriften av listan på fel som skulle sänka min ekonomi för resten av året. ”Köpa en ny bil, tycker du det ser ut som jag är gjord av pengar, finns det inget annat jag kan göra?” försökte jag.

Killen borde rimligtvis känna till bilmekaniska genvägar som skulle kunna ta oss igenom återbesiktningen och låta mig köra ytterligare några mil, åtminstone över sommaren. Han svarade lite snett över axeln medan han vinkade fram en ny bil ”Nej, nej, nej, nej, nej”.

Jag försökte ta det från den lustiga sidan och frågade ”Kan jag tolka det som ett nej?” men stod vid det laget i vägen för nästa man till stupstocken så det var bara att svälja tårarna och åka hem till hustrun och överlämna sorgebudet.

Förstå mig rätt, jag gillar det här osentimentala sättet att leverera obehagliga sanningar. Hela livet i övrigt, på jobbet och där hemma tassar många av oss omkring och försöker lägga orden rätt så att ingen blir ledsen eller arg. Men inte på Bilprovningen.

Det är som sjörapporten eller väderprognoserna på radion. Kort, koncist och helt utan inslag av känslor. Så måste det också vara. Man kan inte gärna ha något ”hur känns det här för dig?” vid pulten på väg ut. Pang på, raka besked ska det vara, nästa kund.

Nu sitter jag alltså här igen med min ”nya” bil och idag är oddsen bättre, åtminstone är det vad jag tror. Jag väntar efter genomgången test med sammanbitna tänder och hårt hållna tummar på utslaget.

”Det ser bra ut”, säger han kort, och räcker mig ett blankt papper med i stort sett bara min bils registreringsnummer på. Lika korthugget som när jag blev ruinerad, får jag nu i stället veta att jag vunnit högsta vinsten.

Det finns inte ett endaste litet pyttefel på min 20 år gamla bil. Inte ens så mycket som ett ”det här kan vara bra att veta”.

Han har ingen aning om vad det här betyder för mig och jag måste tvinga tillbaks en impuls att kasta mig om hans hals, och krama honom hårt och länge.

Jag ringer till hustrun som brister ut i ett befrielsens ”oh herregud”. Vi bestämmer oss för att fira med en fin middag, som om vi räddats från undergången i sista ögonblicket. Ett år kvar…

Ämnen i artikeln

Kommentarer

#b • Uppdaterat: 2010-12-26 21:16
Anonymous (ej verifierad)

vet inte vad jag ska tro om J Wiklund, antingen har han cancer och gillar inte liknelsen för egen del, eller så är han en av dessa som tagit på sig uppgiften att bli stött å andras vägnar så fort något kan misstolkas... sådana finns det för många av, tyvärr (minns bara den svenska tanten som blev så stött å de mörkhyades vägnar av ordet n*g*rboll så ingen fick använda det längre)... är det det första alternativet ber jag att få beklaga, men användandet av ordet cancer i liknelser måste du acceptera.

#c • Uppdaterat: 2010-12-27 23:10
Nithin01 (ej verifierad)

Dagen då besiktningsmannen tjänar som en läkare så är det ev. rimligt att ställa några som helst krav på mänsklig omvårdnad. (Vilket man inte ens gör idag).

Tills dess. Köp en vettig bil.

God Jul!

#d • Uppdaterat: 2011-01-02 16:33
sabbick

Hej bra krönika som alla andra du gör !
"också norrlänning"

#e • Uppdaterat: 2011-01-04 22:26
Markus (ej verifierad)

Jag måste erkänna att jag inte har något emot cancerliknelsen. Nu är jag i och för sig befriad från denna vidriga åkomma, men det är ju just vidrigheten i cancer (och dolda fel på bilen) som gör liknelsen så bra! På precis samma sätt som cancer sprider sig och ställer till med sorg och bedrövelse för alla inblandade gör även många dolda fel på bilen det och kan orsaka väl så mycket tandagnisslan. Även om det på sikt naturligtvis inte kan jämföras på sikt med att förlora någon i cancer (DET har jag däremot gjort, mindre kul erfarenhet).

Ett tips till Norberg är dock att följa min pappas exempel. Pappa råkade ut för direkt okänsliga besiktningsmän en gång. Då byte han bilprovning på stubben. Sedan dess har den gamla bilprovningen också skärpt sig.

Att vara rakt på sak och ge klara besked är ju nämligen inte samma sak som att vara direkt ohövlig. En väl så viktig balansgång.

Sedan hoppas jag också du lärt dig bedöma bilar bättre, så du slipper 20 000 kronorserfarenheten en gång till. Tror det räckte med en gång va?

#f • Uppdaterat: 2011-01-04 22:29
Nithin01 (ej verifierad)

Jag trodde syftet med bilbesiktningen var att ha säkra bilar för oss som vistas ute på vägarna.
Både den du färdas i och den du möter.

Måste vara fel.

Bilbesiktningen kan bara existera för att jäklas med folk. Klart man vill strypa dem.

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.