Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Januari månad bjöd på fina siffror ur ett miljöperspektiv. Andelen laddbara bilar som registrerades slog rekord och landade på 30,7 procent. En siffra som visar att elektrifieringen av den svenska fordonsflottan tagit fart på allvar.
Fina försäljningsvolymer är en bra start för denna nödvändiga omställning, men jag kan inte låta bli att oroas en aning för det som finns runt hörnet. När merparten av den nya tidens fordon ska slussas ut på privatmarknaden kommer de infrastrukturella kraven att ta en ny form.
Möjligheten att ladda på jobbet kommer minska och eftersom det arbetas friskt med att få bort bilarna från städerna kommer helt andra krav att ställas. I dag är det mycket svårt att hitta sömlösa transportalternativ där laddning, parkering och kollektivtrafik samspelar. Smidighet är nyckeln till framgång och för att denna ska nås måste fokus vidgas till att även inkludera kranskommuner och landsbygd.
Ett annat problem är att många av de bilar som kommer ut på marknaden i form av elbilar är av en typ som endast är alternativ för ett fåtal. Genom att ändra de ekonomiska styrmedlen så att de premierar de mindre, lättare och snålare alternativen på marknaden skapas förutsättningar som i det långa loppet leder till att omställningen håller farten uppe.
När drösvis med lyxiga prestandamodeller släpps till privatmarknaden finns en överhängande risk att dessa blir stående när tjänstebilsförarna byter till nytt. Att som privatperson köpa en begagnad Tesla Model S, Model X eller Audi E-tron kräver ekonomiska medel få sitter på, vilket riskerar att förvandla dessa bilar till döda, överprisade före detta lyxprodukter.
Går synen på vad personlig transport innebär åt rätt håll riskerar dessa otidsenligt tidsenliga muskelkolosser att vara lika iskalla som dess fossila kusiner inom bara några år. Styr subventionerna dit de behövs och lämna köparen av den nya miljonsuven hängande. Eller övertyga om billigare alternativ, som därmed hjälper privatbilsterna – och planeten – på traven framöver.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Min Seat Leon kostade mig 25 kr
/mil (inräknat all bilvård som tvätt oxå).
Jag gjorde ett hyfsat seriöst försök att verkligen räkna på TCO före bilköpet när jag skulle byta bil 2008. Krävde väldigt mycket undersökande av främst troliga andrahandsvärden på flera olika modeller. Resultatet var väl ungefär lika bra som att gissa när man 3 år senare hade det verkliga resultatet. Sen dess har jag avstått att försöka räkna på TCO för privatköpta bilar. Och idag står ju värdeminskningen för ännu större andel av TCO så det lär inte vara enklare för oss som köper våra egna bilar för våra surt förvärvade pengar.
Axa: En bekant till mig sålde sin Model S nu han köpte ny 2015, 28 kr/mil har den kostat honom.
Så ser man till bilens inköpspris tror jag även du håller med om att hans affär var bättre än din. Eller?
Men bådas exempel är ju för lite för att dra några slutsatser.
Pi: Varför surt förvärvade pengar? Trivs du inte med det du gör?
Henrik
Ja, det kan mycket väl stämma för din kompis men jag antar att den personen kör betydligt mer än mig per år.
En bekant har studerat kostnaden för de Tesla Model S de haft på hans arbetsplats och som är utbytta. De har haft värdeminskning på 32 till 48 kr per mil. Den dyraste rullade bara 7500 mil på 4 år.
Axa: Just därför jag skrev att ett enstaka fall som hans eller ditt inte går att dra några slutsatser om, det är vi nog eniga om? Jag la in det bara för att påvisa just det efter du skrev om din milkost, att ett enstaka fall är ganska orelevant.
Mäkinen: det tycker jag låter ganska bra, tror att en likvärdigt rustad och effektmässigt Audi eller BMW hade kostat mer i värdeminskning. Eller vad tror du?
Nu kör jag ju lite mer mil men slår jag snabbt företagts kost för min Tesla detta nästan exakta året haft den delat på antal körda mil landar det på 28,85 kr/mil. Detta då baserat på att det inte finns nåt övervärde eller undervärde i bilen kontra restskuld när leasingen är slut.
En effektmässigt och likvärdigt utrustad BMW eller Audi hade tappat mer, men den hade inte känts halvfärdig inuti och gett intryck av att vara ihopsatt av återvunna Tupperwareburkar.
Haha, ja de tidiga Model S var inte så bra på den punkten. Min S skulle jag säga har samma känsla invändigt som dess konkurrenter, ingen synlig ren hårdplast utan "skinnklätt" och stoppat på alla ytor man kommer i kontakt med. Premiuminteriör är nu standard på alla modeller utom 3 SR+. Sätena med är milsvid skillnad från de tidiga. Första S jag åkte i var en tidig Taxi i sthlm och då blev jag chockad över hur illa det var. Men där är de verkligen inte kvar. Tycker däremot att många andra bilar känns efter nu när man vant sig. Körde min systers A6 härom dagen, höll på att bli tokig på infotainmenten och semiautonoma funktionen var oanvändbar på de vägar jag körde med slitna markeringar.
Henrik
Ja, TCO är ett bra sätt att mäta på så länge de flesta variabler är lika, och att man räknar på samma körsträcka och man kan uppskatta eller det på förhand är en fastställd värdeminskning.
Privatköpare måste i större utsträckning utgå från sina förutsättningar, framför allt med tanke på att många privatister inte har så långa årliga körsträckor. Och det är därför det blir svårt att än så länge motivera ett köp av elbil, i allafall för min del men det gäller nog även många privatister. Milkostnaden drar iväg och det finns roligare saker att lägga pengar på.
Men, för min egen del så är det snarare en laddhybrid än elbil som passar mina behov.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.