Riksrevisionen kritiserar reduktionsplikten: ”Inte genomförbar”

I en ny rapport pekar statens granskande myndighet ut flera brister med den svenska reduktionsplikten, och menar att den inte är genomförbar som den ser ut i dag.

Reduktionspliktens nuvarande utformning är inte genomförbar – och riskerar att ha negativa effekter på både ekonomi, miljö och klimat. Det konstaterar den statliga granskningsmyndigheten Riksrevisionen i en ny rapport.

Reduktionsplikten, som infördes år 2018, innebär att fossila bränslen måste blandas ut med så kallade biodrivmedel i ökande grad fram till år 2030.

Enligt Riksrevisionen kan detta vara ett effektivt sätt att hjälpa Sverige nå sina klimatmål – men i sin granskning pekar de samtidigt ut flera allvarliga brister med systemet som det ser ut i dag.

– Det vi konstaterar i rapporten är att riksdagen inte hade ett beslutsunderlag som på ett tillräckligt sätt belyser reduktionspliktens olika risker och konsekvenser, säger Peter Jörgensen, projektledare för granskningen, till Sveriges Radio.

Riskerna som pekas ut är både ekonomiska och miljömässiga.

Dels har tilltaget har drivit upp kostnaderna vid pump, särskilt för diesel, i större utsträckning än vad regeringen räknade med år 2018. Detta beror på att priserna på biodrivmedel har skjutit i höjden, vilket också kan få konsekvensen att det blir billigare för drivmedelsleverantörerna att betala straffavgiften för att inte möta kraven än att faktiskt använda biodrivmedel.

Det finns också flera frågetecken kring reduktionspliktens miljönytta. Riksrevisionen påpekar att mängden biomassa är begränsad, och att det därför finns en risk att de råvaror som används till biodrivmedel på andra håll ersätts med fossila alternativ – vilket i så fall skulle motverka hela syftet.

Riksrevisionen kritiserar också Energimyndighetens tillsyn, och menar att de inte tillräckligt noggrant eller regelbundet kontrollerar att framställningen av biodrivmedel faktiskt utförs på ett hållbart sätt.

Sveriges ledande politiker har under flera år haft stora förväntningar på reduktionsplikten och dess förmåga att hjälpa staten uppnå sina klimatmål. Riksrevisionen menar att dessa förhoppningar kan vara för högt ställda, och att det riskerar att underminera landets klimatpolitik.

Riskerna som pekas ut är aktuella redan i dag, men kommer att öka i betydelse om reduktionskraven fortsätter skärpas enligt den lagstiftning som klubbades av riksdagen år 2017. Enligt den måste 66 procent av dieseln och 28 procent av bensinen bestå av biobränsle år 2030.

Sedan den 1 januari 2022 är reduktionsnivåerna 7,8 procent för bensin och 30,5 procent för diesel. Efter den kraftiga prisökningen på bränsle under förra året beslutade riksdagen att pausa 2023 års höjning av reduktionsplikten.

Regeringen och Sverigedemokraterna har meddelat att de är överens om att sänka reduktionsplikten för både bensin och diesel till sex procent från och med 2024, och därmed avveckla hela initiativet. Det slutgiltiga beslutet i den frågan ska tas av riksdagen.

Fakta: Biobränsle

Biobränsle är ett samlingsbegrepp för drivmedel som tillverkas av organiskt material, till exempel växter, slam från reningsverk eller slaktavfall.
Den stora skillnaden jämfört med fossila bränslen är att biobränslen är tillverkade av organismer som slutade leva för en kort tid sedan, medan fossila råvaror ofta har legat under jorden i flera miljoner år.
Det här innebär att biomassan i biobränsle är en del av ett aktuellt naturligt kretslopp. Det koldioxid som bildas vid förbränning samlas i teorin alltså upp igen av en ny växt någon annan stans. Därför anses biobränslen vara klimatneutrala, trots att de släpper ut lika mycket koldioxid som fossila bränslen vid förbränning.
Ett problem med det resonemanget är att det tar flera decennier innan ett nytt träd växer upp och fångar in lika mycket koldioxid som släpps ut från ett som eldas upp i dag. Att ersätta fossila bränslen med biobränslen har alltså ingen kortsiktig effekt på mängden koldioxid i atmosfären.