Johan Norbergs senaste krönika har väckt starka reaktioner. Här är krönikan och nu kan du själv avgöra om Vi Bilägares krönikör är rätt - eller fel - ute. DISKUTERA: Har Norberg rätt eller fel? Bjud på din åsikt!
Jag ska åka på turné till Tyskland och den här gången ska hela familjen med av den enkla anledningen att frugan också är musiker och sjunger med i samma band. 15-åringen får stanna hemma men de allra minsta tar vi med. Det blir logistik på hög, nästan militär nivå. Det handlar om tio tyska städer på tio dagar och det ska åkas bil, tåg, flyg och checkas in och ut på hotell. Det här med barnbilstol är det första man tänker på eftersom ingen tysk kan tänka sig att köra långsammare än 180 km/tim.
Om man räknar blir det alltså tre resväskor, tre gitarrer, en kantele (fundera på den du…) två bilbarnstolar plus lillkillen som måste bäras. Det går inte. Något måste kompromissas bort och det blir mina barns säkerhet, gitarrerna kan jag inte lämna hemma.
Vi har provat så här: Man packar en exakt fyrkantig skötväska med minstingens blöjor och vips, en åkkudde till 3,5-åringen som kan ha vanligt bilbälte. Den babybjörn-sele som vår baby ändå sitter i är vid närmare eftertanke ultimat ur säkerhetssynpunkt (okej, kanske inte om man voltar arton gånger), förutsatt att man först sätter på sig bältet och sedan babyn utanpå.
När min dotter var liten hände det att hon åkte bil med några mycket välvilliga men, hur ska jag uttrycka mig, inte speciellt reflekterande släktingar. De kom med henne efter en lång biltur och jag som visste att de inte hade bilbarnstol undrade hur hon hade suttit. Inga problem, sa min släkting. Jag satte henne i knä och drog bältet runt både henne och mig! Jag försökte förklara att om de tvingats tvärbromsa i 30 km/tim så hade hennes kropp tryckts fram och mosat min dotter mot bältet, men… den poletten trillade liksom aldrig ner och jag fick stå ut med det till förmån för att de var världens bästa barnvakt.
Det är ju så man får förhålla sig till alla säkerhetsregler. Både mina släktingars obetänksamhet och mina egna uppfinningar till Tysklandsresan är tveksamma ur regelboken men ibland får man improvisera.
Det finns alltid en risk med säkerhetsföreskrifter att man till slut inte förstår varför de finns. Mina släktingar var duktiga medborgare som slaviskt följde kravet på bilbälte med resultat att de riskerade mitt barns liv, det hade varit säkrare för henne att sitta fritt i baksätet. Man måste ha lite egen koll också.
Jag har iakttagit några grannar som aldrig skulle drömma om att låta ungarna cykla utan hjälm, åka bil utan barnstol, äta snö eller ens simma efter en kanelbulle. Men själv åker pappan och gör FN-tjänst i Afghanistan, ett av världens absoluta högriskområden och utsätter sig för risken att göra ungarna faderslösa.
I Sverige lyder vi så till punkt och pricka att vi inte märker när det är dags att göra en egen bedömning. Det finns få saker som kan göra folk så upprörda som t ex att se barn åka bil utan att vara fastspända, men samma person kan sätta sig bakom ratten trots att den är trött efter en sömnlös natt och lika farlig som en 2- promillare. Det är inte olagligt att vara trött, men absolut livsfarligt.
Kanske är det dags för en ny trafiksäkerhetskampanj: "Från den 18 april 2009: Tänk lite själv också!"
Om man räknar blir det alltså tre resväskor, tre gitarrer, en kantele (fundera på den du…) två bilbarnstolar plus lillkillen som måste bäras. Det går inte. Något måste kompromissas bort och det blir mina barns säkerhet, gitarrerna kan jag inte lämna hemma.
Vi har provat så här: Man packar en exakt fyrkantig skötväska med minstingens blöjor och vips, en åkkudde till 3,5-åringen som kan ha vanligt bilbälte. Den babybjörn-sele som vår baby ändå sitter i är vid närmare eftertanke ultimat ur säkerhetssynpunkt (okej, kanske inte om man voltar arton gånger), förutsatt att man först sätter på sig bältet och sedan babyn utanpå.
När min dotter var liten hände det att hon åkte bil med några mycket välvilliga men, hur ska jag uttrycka mig, inte speciellt reflekterande släktingar. De kom med henne efter en lång biltur och jag som visste att de inte hade bilbarnstol undrade hur hon hade suttit. Inga problem, sa min släkting. Jag satte henne i knä och drog bältet runt både henne och mig! Jag försökte förklara att om de tvingats tvärbromsa i 30 km/tim så hade hennes kropp tryckts fram och mosat min dotter mot bältet, men… den poletten trillade liksom aldrig ner och jag fick stå ut med det till förmån för att de var världens bästa barnvakt.
Det är ju så man får förhålla sig till alla säkerhetsregler. Både mina släktingars obetänksamhet och mina egna uppfinningar till Tysklandsresan är tveksamma ur regelboken men ibland får man improvisera.
Det finns alltid en risk med säkerhetsföreskrifter att man till slut inte förstår varför de finns. Mina släktingar var duktiga medborgare som slaviskt följde kravet på bilbälte med resultat att de riskerade mitt barns liv, det hade varit säkrare för henne att sitta fritt i baksätet. Man måste ha lite egen koll också.
Jag har iakttagit några grannar som aldrig skulle drömma om att låta ungarna cykla utan hjälm, åka bil utan barnstol, äta snö eller ens simma efter en kanelbulle. Men själv åker pappan och gör FN-tjänst i Afghanistan, ett av världens absoluta högriskområden och utsätter sig för risken att göra ungarna faderslösa.
I Sverige lyder vi så till punkt och pricka att vi inte märker när det är dags att göra en egen bedömning. Det finns få saker som kan göra folk så upprörda som t ex att se barn åka bil utan att vara fastspända, men samma person kan sätta sig bakom ratten trots att den är trött efter en sömnlös natt och lika farlig som en 2- promillare. Det är inte olagligt att vara trött, men absolut livsfarligt.
Kanske är det dags för en ny trafiksäkerhetskampanj: "Från den 18 april 2009: Tänk lite själv också!"
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Boka in flygbiljett för familjen eller inställ rean.
Kan inte förstå att en sådan resa kan vara så viktig att man mer eller mindre skippar säkerheten,
TÄNK TILL
Det hade nog varit tryggare för hela familjen om du stannat kvar i Afganistan, som "Krönikör" ??
Ett tips,gör ett testreportage om Johans resa. Om Johan och hans familj återkommer helskinnad,så funkar metoderna. Jag satsar mina slantar på att det går alldeles utmärkt,vad tror ni?
Jag säger bara läs boken, I trygghetsnarkomanernas land! Håller helt med krönikören, säkerhetstänkandet i Sverige och övriga västvärlden är absurt. Vi har kommit till ett läge där befolkningen litar på att någon annan (staten) tar hand om allt åt oss. Problemet är vad som händer när man hamnar i en situation där det inte finns några lagar eller regler som styr hur vi ska handla, då det helt enkelt krävs lite sunt förnuft. Tyvärr ger detta återverkningar på alla delar av samhället, om man inte kan bedöma risker och hantera incidenter så tappar vi som människor handlingsförmågan och blir passiviserade. Självklart ska vi arbeta med trafiksäkerheten, men det är ju bättre att lära folk att hantera fordon och trafik med respekt än att lära dem att lita på att alla regler och tekniska lösningar ska skydda oss i alla lägen!
Det är intressant och se hur folk kommenterar här, som alltid så är man själv bäste dräng och utan fel och brister...
Det här vad nog det dummaste jag hört på länge: Johan kunde like gärna ha barnen helt lösa i bilen!
Så här enkelt tycker jag det är: ni får tydligen inte plats med er själva och den packning ni vill ha med er på resan i fråga. Jag ser eg. bara tre lösningar: skaffa större bil, ta med färre grejor (så att alla passagerare kan sitta säker, eller strunta i resan.
Som du själv säger: "Tänk lite själv också!"
Hur många av er som åker till Thailand eller Mallis tar barnstolen med sig, VA?? När man kommer dit plötsligt är det ok att sätta sig i 3-hjulingen eller Twingon med softtopp och blåsa iväg utan bälte (eftersom det finns ingen) eller barnstol! Hemma, det är ok att vara säkerhetstaliban, vad ska grannar annars säga, borta = anpassa sig till resten av världen och den rådande situationen. Det var väl meningen med krönikan? Hur många barn i Gaza dör av brist på barnstolar? Svaret, nästan inga.
Nu ska jag erkänna en grej, jag åkte med min lilla son i 335 km/h och vi båda skrattade! En skrikande ursinnig motor som hörs 10 km innan man har kommit fram, adrenalinet, lyckan var fullständig. Att människosläkten kan bygga någonting så underbart och galet! Det är det som är spännande med oss människor. Olikheter och olika sätt att se på livet, saker och thing. Det var den bästa dag i vårt liv. Vi kommer aldrig att glömma det, så länge vi lever.Prova du också! Eller kör i 109 resten av livet och dö lycklig, inte vet jag...Thank you Enzo, we love you!
Hej,
Jag tycker att du har helt rätt! Man måste tänka själv och vara medveten om vad man gör och vilka risker man tar. Sedan får man kalkylera risken och kompensera på andra sätt. Har man bristfälliga bilstolar kanske man skall sänka farten. De farligaste sakerna är ändå det man inte kan planera för.
Jag ser inte problemet i krönikan, är det säkert att det här inte bara är en total ironi i syfte att väcka debatt?
Det vore väl för enkelt att skaffa en annan gitarr på plats och lämna en hemma för att få plats med den säkerhtsutrustning som behövs för barnen? Säga vad man vill om att tänka själv men när jag gör det så ser jag till att min dotter sitter ordentligt fastspänd i bilen när vi är ute och kör och sedan skiter jag högaktningsfullt i vad lagen säger - det är min dotters hälsa som är viktigast, att polisen sen är helnöjd när dom tittar in i bilen är ju bara en bonus.
Men, jag har svårt att tro att någon förälder kan kompromissa med sina barn, därför misstänker jag att den här krönikan har som syfte att just få igång en debatt och belysa säkerhetstänkadet, vilket iofs är nobelt i sig.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.