Johan Norbergs senaste krönika har väckt starka reaktioner. Här är krönikan och nu kan du själv avgöra om Vi Bilägares krönikör är rätt - eller fel - ute. DISKUTERA: Har Norberg rätt eller fel? Bjud på din åsikt!
Jag ska åka på turné till Tyskland och den här gången ska hela familjen med av den enkla anledningen att frugan också är musiker och sjunger med i samma band. 15-åringen får stanna hemma men de allra minsta tar vi med. Det blir logistik på hög, nästan militär nivå. Det handlar om tio tyska städer på tio dagar och det ska åkas bil, tåg, flyg och checkas in och ut på hotell. Det här med barnbilstol är det första man tänker på eftersom ingen tysk kan tänka sig att köra långsammare än 180 km/tim.
Om man räknar blir det alltså tre resväskor, tre gitarrer, en kantele (fundera på den du…) två bilbarnstolar plus lillkillen som måste bäras. Det går inte. Något måste kompromissas bort och det blir mina barns säkerhet, gitarrerna kan jag inte lämna hemma.
Vi har provat så här: Man packar en exakt fyrkantig skötväska med minstingens blöjor och vips, en åkkudde till 3,5-åringen som kan ha vanligt bilbälte. Den babybjörn-sele som vår baby ändå sitter i är vid närmare eftertanke ultimat ur säkerhetssynpunkt (okej, kanske inte om man voltar arton gånger), förutsatt att man först sätter på sig bältet och sedan babyn utanpå.
När min dotter var liten hände det att hon åkte bil med några mycket välvilliga men, hur ska jag uttrycka mig, inte speciellt reflekterande släktingar. De kom med henne efter en lång biltur och jag som visste att de inte hade bilbarnstol undrade hur hon hade suttit. Inga problem, sa min släkting. Jag satte henne i knä och drog bältet runt både henne och mig! Jag försökte förklara att om de tvingats tvärbromsa i 30 km/tim så hade hennes kropp tryckts fram och mosat min dotter mot bältet, men… den poletten trillade liksom aldrig ner och jag fick stå ut med det till förmån för att de var världens bästa barnvakt.
Det är ju så man får förhålla sig till alla säkerhetsregler. Både mina släktingars obetänksamhet och mina egna uppfinningar till Tysklandsresan är tveksamma ur regelboken men ibland får man improvisera.
Det finns alltid en risk med säkerhetsföreskrifter att man till slut inte förstår varför de finns. Mina släktingar var duktiga medborgare som slaviskt följde kravet på bilbälte med resultat att de riskerade mitt barns liv, det hade varit säkrare för henne att sitta fritt i baksätet. Man måste ha lite egen koll också.
Jag har iakttagit några grannar som aldrig skulle drömma om att låta ungarna cykla utan hjälm, åka bil utan barnstol, äta snö eller ens simma efter en kanelbulle. Men själv åker pappan och gör FN-tjänst i Afghanistan, ett av världens absoluta högriskområden och utsätter sig för risken att göra ungarna faderslösa.
I Sverige lyder vi så till punkt och pricka att vi inte märker när det är dags att göra en egen bedömning. Det finns få saker som kan göra folk så upprörda som t ex att se barn åka bil utan att vara fastspända, men samma person kan sätta sig bakom ratten trots att den är trött efter en sömnlös natt och lika farlig som en 2- promillare. Det är inte olagligt att vara trött, men absolut livsfarligt.
Kanske är det dags för en ny trafiksäkerhetskampanj: "Från den 18 april 2009: Tänk lite själv också!"
Om man räknar blir det alltså tre resväskor, tre gitarrer, en kantele (fundera på den du…) två bilbarnstolar plus lillkillen som måste bäras. Det går inte. Något måste kompromissas bort och det blir mina barns säkerhet, gitarrerna kan jag inte lämna hemma.
Vi har provat så här: Man packar en exakt fyrkantig skötväska med minstingens blöjor och vips, en åkkudde till 3,5-åringen som kan ha vanligt bilbälte. Den babybjörn-sele som vår baby ändå sitter i är vid närmare eftertanke ultimat ur säkerhetssynpunkt (okej, kanske inte om man voltar arton gånger), förutsatt att man först sätter på sig bältet och sedan babyn utanpå.
När min dotter var liten hände det att hon åkte bil med några mycket välvilliga men, hur ska jag uttrycka mig, inte speciellt reflekterande släktingar. De kom med henne efter en lång biltur och jag som visste att de inte hade bilbarnstol undrade hur hon hade suttit. Inga problem, sa min släkting. Jag satte henne i knä och drog bältet runt både henne och mig! Jag försökte förklara att om de tvingats tvärbromsa i 30 km/tim så hade hennes kropp tryckts fram och mosat min dotter mot bältet, men… den poletten trillade liksom aldrig ner och jag fick stå ut med det till förmån för att de var världens bästa barnvakt.
Det är ju så man får förhålla sig till alla säkerhetsregler. Både mina släktingars obetänksamhet och mina egna uppfinningar till Tysklandsresan är tveksamma ur regelboken men ibland får man improvisera.
Det finns alltid en risk med säkerhetsföreskrifter att man till slut inte förstår varför de finns. Mina släktingar var duktiga medborgare som slaviskt följde kravet på bilbälte med resultat att de riskerade mitt barns liv, det hade varit säkrare för henne att sitta fritt i baksätet. Man måste ha lite egen koll också.
Jag har iakttagit några grannar som aldrig skulle drömma om att låta ungarna cykla utan hjälm, åka bil utan barnstol, äta snö eller ens simma efter en kanelbulle. Men själv åker pappan och gör FN-tjänst i Afghanistan, ett av världens absoluta högriskområden och utsätter sig för risken att göra ungarna faderslösa.
I Sverige lyder vi så till punkt och pricka att vi inte märker när det är dags att göra en egen bedömning. Det finns få saker som kan göra folk så upprörda som t ex att se barn åka bil utan att vara fastspända, men samma person kan sätta sig bakom ratten trots att den är trött efter en sömnlös natt och lika farlig som en 2- promillare. Det är inte olagligt att vara trött, men absolut livsfarligt.
Kanske är det dags för en ny trafiksäkerhetskampanj: "Från den 18 april 2009: Tänk lite själv också!"
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
För mej är det självklart att man inte ska kompromissa med sina barns säkerhet. Har man inte förstånd och kunskap kan man kanske förstå om man gör galet, inte annars. Hur mycket, eller litet egentligen, tycker Johan att helt oskyldiga barns liv är värda?
Till Peter. Jag förstår vad du säger men samtidigt förstår jag Johan med. Ibland måste man ha lite koll själv annars fins det en risk att man gör bort sig. Att bara följa andras råd slaviskt kan sluta illa.
Om jag minns rätt så är både manövern med bärselen och manövern med bilbältet lika olagliga.
Alla ska sitta med bilbälte och en person per bilbälte. Så ser lagen ut.
Bägge varianterna är alltså olagliga. Det hindrar inte att Johan Norberg på en punkt har väldigt rätt: Man ska inte följa lagen för att lagen ska följas, man ska följa lagen beroende på att den har en orsak.
Som Anders Slätis påpekade är även Norbergs manöver olaglig. Varför? Därför att den riskerar barnets liv.
Det är här det har blivit fel med våra hastighetsgränser. Alla ägnar sig åt att gnälla på dem (okej, inte 30-gränserna) istället för att lägga energin på att förstå varför de finns där.
Alltså följer vi dem inte.
När jag först läste Johans krönika kände jag sympati med uppfinningsrikedomen för att i möjligaste mån förbättra säkerheten för de små på resan. Naturligtvis är det inte i nivå med riktiga stolar etc men det vet ju Johan också.
Efter att ha läst Anders inlägg så är det ju uppenbart att han har tänkt efter en gång till och dessutom "forskat" i ämnet. Det förvånar mig att jag så lätt kunde svälja Johans metoder som "bättre än inget" när de ju faktiskt är lika illa som obältat. Möjligen bättre för de vuxna i likhet med flygplansteorin. Och ändå i slutändan, lite måste man anpassa sig till verkligheten om det ska bli någon resa alls. Tankeväckande, men jag vet inte vem jag ska heja på?
Obältade människor är åt pipan - förstås. Men att som Johan Norberg, tro att svenskar som håller sina 110 km/h oavsett väglag skall börja tänka!? Kompromissa med barnens säkerhet är en definitionsfråga. Är det ingen som talar i GSM när hon kör? Kör för fort genom barnrika villaområden? Mm, mm. Fundera på vad JN's budskap istället....
Jag har alltid tyckt att Johan skrivit både roligt och förnumstigt, men här går det för långt.
Johan har i bästa välmening försökt att få till det på bästa vis, men hans totala okunskap är förskräckande. Anders Slätis har rett ut riskerna, så de behöver jag inte göra här, men det finns ändå några självklara invändningar. Hur kan man tro att en skötväska ska hålla sig på plats på samma sätt som en speciellt utformad bälteskudde med hakar för bältet? Hur kan man tro att en bärsele ska ha samma hållbarhet och tillnärmelsevis ge samma stöd som en bilbarnstol? Jag tänker då främst på det lilla barnets huvud. (Att det sen finns andra dumheter som att mosa sönder barnet mellan sig själv och bältet är inget argument.) Och hur var det med krockkudden?
Med tanke på bägge föräldrarnas resande med skrymmande instrument, så vore väl åtminstone en dragkula på sin plats. Har man inte råd med en tillräckligt stor bil, så kan man ju åtminstone använda en släpvagn. (Till instrumenten, alltså - inte barnen, kanske det är bäst att förtydliga...)
En kantele tar för övrigt inte så stor plats, men får mig att undra om Johans fru kommer från Finland. (Om någon undrar, kan man likna den vid en variant på cittra - inte bilen - och är, om jag inte minns fel, Finlands nationalinstrument.)
När det gäller att argumentera för något man vet är fel eller i vart fall ovanligt, så finns det ingen hejd på vilka "argument" man kan lyckas leta upp.
Att en förälder utsätter sig för en medveten risk i syfte att försöka rädda andras liv är alltså något negativt eftersom de egna barnen riskerar att bli av med en förälder. Tydligen tycks det i alla fall vara ett argument för att tolka säkerhetsåtgärder lite hur man vill.
"Om grannen åker till Afghanistan så behöver jag minsann inte använda bilbarnstolar!" Övertygande argumentering...
Det påminner mig om ett försvar från en (numer före detta) rökare angående det egna missbruket:
"Alla bara skäller på oss rökare, men ingen säger någonting alls om alla dessa alkoholister som misshandlar sina barn och fruar och kostar samhället en massa pengar. De får minsann kolka i sig hur mycket som helst!"
Mitt självklara svar var:
"Blir rökningen mindre skadlig för att det finns alkoholister?"
Kan bara säga att det är sorgligt att han får överhuvudtaget skriva sådana här saker i en respekterad tidning. Man kan undra om han älskar sina barn efter som han inte tänker på deras säkerhet, eller så saknas det hjärnceller.
Jag har stora svårigheter att förstå vad kommentatorerna är upprörda över?
Kan någon förklara? Vilka oskyldiga barn handlar det om?
Fattar ingenting...
Jag
-Varför inte köpa eller hyra en större bil med fler sittplatser ?
Väldigt märkligt också att komma med såna här hemsnickrade varianter när det handlar om långresa på okända vägar i höga farter. Jag hade haft lite mer förståelse för Johan Norbergs resonemang om det handlat om en kort tur på småvägar från sommarstugan till närmsta badsjö./ Claes
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.