”Jag förstår inte motståndet mot e-bränslen”

Den tyska motsvarigheten till Mobility Sweden tror stenhårt på e-bränslen som komplement till eldrift.

Chefen för den tyska branschorganisationen VDA, Hildegard Müller, säger i en intervju med Automobilwoche att hon inte förstår varför e-bränslen får så hård kritik.

– Motståndet är varken långsiktigt eller strategiskt klokt. Att vara öppen för ny teknik är avgörande för att nå klimatneutralitet inte bara i Europa utan i hela världen, säger hon.

EU har gått med på ett undantag som innebär att nya bilar kommer få ha förbränningsmotorer även i fortsättningen – om de kan tankas med syntetiska bränslen. Det är en teknik som vissa biltillverkare satsat stort på men som andra avfärdat helt.

”Det är vår uppgift att utveckla innovationer som hjälper klimatet”

E-bränslen ska kunna tankas i vanliga förbränningsmotorer, men det är en ineffektiv teknik jämfört med eldrift. Det finns heller inga tekniska lösningar utvecklade för att säkerställa att en förbränningsmotor körs på e-bränsle.

Hildegard Müller tycker att EU behöver tillåta tekniker snarare än att förbjuda dem, och avfärdar forskarnas kritik om att e-bränslen blir extremt dyrt.

– Det är vår uppgift att utveckla innovationer som hjälper klimatet. E-bränslen kan vara ytterligare ett alternativ. Men uppskalningen av e-mobilitet är fortfarande central i bilindustrin.

Vad är e-bränslen?

Elektrobränslen, eller e-bränslen, är ett samlingsnamn för olika typer av lågutsläppssubstitut för fossila drivmedel som kan användas i vanliga förbränningsmotorer utan att några modifieringar behöver göras.
Drivmedlen tillverkas syntetiskt genom att kombinera vätgas med koldioxid, vilket producerar metanol eller kolväten. Tanken är de ska produceras av koldioxid som fångats in från atmosfären eller från industriella processer, samt av vätgas som kommer från förnybara källor. Om bränslena tillverkas på det här sättet skulle de i princip bli klimatneutrala, eftersom de koldioxidutsläpp som orsakas vid förbränning motsvarar den mängd som fångades in när bränslet tillverkades.
Tekniken har kritiserats från flera håll för att vara ineffektiv och dyr. Energiförlusterna vid produktion och användning är mycket stora – endast omkring en tiondel av elen man stoppar in når fram till bilen för att sätta den i rörelse. För en elbil är motsvarande siffra över 70 procent.