Klassiska bilmärken: Riley

Precis som många andra brittiska märken föddes Riley i the Midlands, det industritäta området med Birmingham och Coventry som nav.

Firman hette Riley Cycle Co Ltd ända fram till 1912, bytte sedan namn till Riley (Coventry) Ltd och knegade på i den formen ända fram till 1948 då namnet blev Riley Motors Ltd och verksamheten förlades till Abingdon, samma ort som såg M.G.-bilarna födas.

Riley byggde så kallade tricars fram till 1907 och deras V2-motorer användes också i de första fyrhjulingarna, bilar med mittmotorplacering och kedjedrift.

Sportigt rykte
En liten bit in på 20-talet presenterades den sportiga modellen Redwinger, en bil med kaross av polerad aluminium och en påstådd toppfart på drygt 100 kilometer i timmen. Redwinger blev modellen som grundlade märkets sedermera så välförtjänt sportiga rykte och 1927 kunde man till och med köpa en kompressormatad Redwinger.

En kul motor, men inte unik i sitt slag. Det kanske inte Percy Rileys nya Nine-motor var heller, men bra nära. Den konstruktionen blev grunden för alla Rileys motorer ända fram till 1957.

Originalet var på 1 087 kubik och gav 32 hästar. Motorn hade dubbla kamaxlar och högt placerade stötstänger, en riktig liten juvel, både till utseende och funktion.

Monaco var det eleganta modellnamn som sattes på en sports saloon i slutet av 20-talet, en bil med pegamoidklädd kaross. Brooklands var ett annat fräsigt modellnamn på en riktigt låg bil med dubbla förgasare och 50 hästars effekt.

Inte så pjåkigt med tanke på den låga vikten på strax över 500 kilo. En Brooklands med båtsvans-kaross är en sann fröjd för ögat!

1930-talets Riley-bilar var praktiskt taget utan undantag sportigt eleganta eller direkt racemässiga. Riley Imp var en av 30-talets läckraste små sportbilar och modellen MPH var lika upphetsande, men också märkets saloonkarosser andades fart och fläkt.

Dessvärre var det ingen vidare fart på ekonomin och 1938 övertogs därför firman av det betydligt större Nuffield, som bland annat tillverkade Morris och Wolseley. Nu skars modellprogrammet ner till bara ett par modeller och de var väl inte riktigt lika kul som tidigare Rileys.

Spänstigt formgivna
Riley kom tillbaka efter andra världskrigets slut och nu med en riktigt elegant kaross med pegamoidklätt tak. Framvagnen var separatfjädrad med torsionsstavar och motorerna var av den välkända förkrigstypen, nu på 1,5 respektive 2,5 liters volym.

RMA, RME, RMB, och RMF var de föga fantasifulla modellnamnen på dessa spänstigt formgivna vagnar. RMC och RMD var tre- och fyrsitsiga öppna modeller. Allihop såg ut som moderniserade 30-talsbilar.

1953 kom en helt ny bil. Den kallades Pathfinder och hade den mest utslätade pontonkaross man kan tänka sig, men saknade ändå inte elegans.

Motorn var fortfarande klassikern med dubbla kamaxlar men 1957 ersattes den av en BMC-konstruktion på 2,6 liter. Nu var näst sista spiken i kistan slagen och i fortsättningen var Riley inget riktigt eget märke, bara uppsnofsade versioner av andra BMC-produkter.

Cirkeln sluten
Pininfarina ritade fenmonster för BMC i slutet av 50-talet och visst kom det också ett sådant i Riley-förklädnad! Och Mini, lanserad 1959, presenterades några år senare också som Riley Elf med typisk Riley-grill och små lustiga fenor i andra änden.

Även 1100/1300-bilarna rileyfierades och kallades då Kestrel, ett modellnamn från 1930-talet. Cirkeln var sluten och kistan igenspikad.