Klassiska bilmärken: Porsche

Bilen konstruerades i den lilla österrikiska orten Gmünd, dit familjen Porsche tagit sin tillflykt när det stormade som värst i Europa.

Projektet drevs i Ferdinands frånvaro (han var krigsfånge i Frankrike) framåt av Ferry Porsche och som chefskonstruktör fungerade Karl Rabe, en man som varit Ferdinand Porsches förtrogne medarbetare ända sedan 1913.

Den första Porschen skulle bli en coupé men den första prototypen, som idag finns att se i Porsches samlingar, var ändå en roadster.

Tekniskt sett var det en trimmad Volkswagen, men det fanns en avgörande skillnad: bilen hade mittmotor; boxerfyran var alltså placerad framför bakaxeln.

Efter prototypen följde en kort serie på 47, 50 eller 52 vagnar (uppgifterna varierar) med coupékaross av handknackad aluminium och med motorn placerad som på vilken Volkswagen som helst. Dessa bilar byggdes i Gmünd och 15 av dem kom till Sverige!

Att det gick så väl berodde på att Porsche 1948 tecknade kontrakt med VW-Werk om leveranser av motorer och andra komponenter. I ett annat kontrakt fick Volkswagen och dess internationella försäljningsorganisation rätt att sälja Porsche-sportvagnen.

Scania-Vabis i Södertälje var en av de allra tidigaste VW-importörerna och därmed kom också möjligheten att sälja Porsche i Sverige.

Den första Porschen kom till Sverige den 11 maj 1950 och den har hittills följts av ytterligare omkring 12 000 bilar.

Vann damklassen
Förstlingen hann knappt få sina papper klara innan den ställde upp till start i första upplagan av Svenska Rallyt till Midnattssolen, den 15 juni 1950. Bilen vann damklassen, rattad av Cecilia Koskull och navigerad av Christina Peyron.

Den första Porsche-motorn var varken stor eller stark och behövde heller inte vara det för bilen vägde inte ens 800 kilo. Cylindervolymen låg på 1 086 cc och effekten angavs till 40 hästkrafter vid 4 000 varv.

Det resulterade i en toppfart på cirka 140 km/tim. Snabbt för sin tid och samtidigt gick Porschen överraskande bränslesnålt.

Sportvagnarna var inte, som många tror, byggda på en kortad VW-bottenplatta utan på en svetsad ram av lådbalkskonstruktion. Direkt från Volkswagen kom emellertid motor, växellåda, styrning, torsionsfjädring, bromsar och hjul.

1950 återvände både Ferdinand Porsche och hans firma till Stuttgart-Zuffenhausen och därmed startade den verkliga serietillverkningen av Porsche 356.

Våren 1951 lanserades en 1 300-motor och på hösten samma år erbjöds ett begränsat antal bilar med motor på 1 500 cc.

Det nya märket Porsche hade fått en strålande start med såväl rally- som banracingsegrar. Men det som kanske var allra bäst: Porsche 356 var lättkörd, kvick och komfortabel också i dagligt bruk.

Avstamp för 911
Åren 1955–59 byggdes den serie som kallas 356 A. Här användes 1 600-motorer på 60 respektive 75 hästkrafter. Omkring 21 000 A-bilar tillverkades och 700 av dem levererades i Carrera-utförande.

Mellan september 1959 och juli 1963 kallades bilarna 356 B. De var tyngre, mer påkostade i alla avseenden och motorerna var starkare än förr. Man kände lätt igen en ny 356 B på de högre placerade strålkastarna och stötfångarna.

Här hette den vassaste modellen Carrera 2 och det var den första Porsche som gjorde 0–100 på mindre än tio sekunder. Den sista 356-serien kallades 356 C och byggdes mellan juli 1963 och mars 1965. Den var i alla avseenden mycket lik B-modellen.

Totalt byggde Porsche omkring 77 000 bilar i den långa 356-serien. Från enkla efterkrigsförhållanden i tillfälliga lokaler växte produkten till att bli avstampet för 911, världens sannolikt mest uppskattade och framför allt användbara sport-, racer- och långfärdsvagn.