Nuförtiden talar bilindustrin om mer eller mindre starka varumärken, och det är säkert därför som så mycket pengar östs in i Maybach Manufaktur. Litet annat var det förr, när bilmärket Audi återuppstod, liksom istället för DKW och återigångsmuget utan pukor och trumpeter.
Och litet lustigt är det onekligen att den berömda moped- och motorcykeltillverkaren NSU också, via Mercedes-Benz och Volkswagen blev inblandad i denna soppa.
NSU är en förkortning som syftar på det första firmanamnet, Neckarsulmer Fahrradwerke AG, som byggde bilar av egen konstruktion åren 1906–31.
Mot slutet av perioden gick försäljningen inte så lysande och 1930 sålde NSU därför sin nybyggda bilfabrik till Fiat. Det verkar nästan som om herrarna hos NSU hade börjat känna viss håglöshet inför det här med biltillverkning, men bara när det gällde just bilar; firman fortsatte nämligen med sin uppskattade produktion av tvåhjulingar!
I detta hade man sedan i flera decennier goda framgångar.
Så återupptog plötsligt NSU sin bilproduktion – efter 27 år! Kan det kanske ha varit så att efterfrågan på tvåhjulingarna minskade?
Den första ”moderna” NSU-bilen var en liten bil med stående tvåcylindrig svansmotor på futtiga 20 hästar och 598 kubik. Också en så kallad Sport Prinz byggdes och den hade 30 hästar under locket och dessutom en fräsigare kaross.
Snart nog salufördes också litet större bilar av ungefär samma utseende fast mer tvålkoppiga. Den vassaste av dem hade 70-hästarsmotor.
Första Wankel-motorn
Riktigt intressant blev det när NSU hösten 1963 lanserade Spider, som var en öppen version av Sport Prinz. Den stora skillnaden var emellertid inte taket utan motorn. I NSU Spider satt nämligen bilvärldens första Wankel-motor.
Det dröjde nästan ett år innan serieproduktionen kom igång, men från september 1964 till juli 1967 tillverkades dessa små ärtiga vagnar, fast bara 2 375 stycken.
Spidern, eller snarare dess motor, hade givit mersmak. Den lilla svansmotorbilen kan aldrig nånsin ha varit lönsam att bygga, men det hindrade inte att man hos NSU välvde storstilade planer.
Dessa materialiserades på Frankfurt-salongen i september 1967 när NSU presenterade en väsentligt större bil med Wankel-motorn fram. Ro80 kallades den och liknade praktiskt taget ingenting annat i bilvärlden.
Den täckta fyrdörrars-karossen var sparsamt dekorerad och formgivningen kan bara kallas tidlös. De relativt få blankdelarna var utförda i rostfritt stål, fronten hade dubbelmonterade strålkastare och karossen hade en försiktig kilform med ganska kort bakparti.
NSU Ro80 var en bil med många pluspunkter. Bra bromsar, fin styrning och trygga vägegenskaper gjorde att många ville betrakta den som ett verkligt väsentligt kliv framåt i bilens utveckling. Detta gällde naturligtvis också motorkonstruktionen.
Svårartad inkontinens
Tyvärr var det också just motorn som blev modellens stora problem. Den led av svårartad inkontinens och drack dessutom skrämmande mycket bensin.
Problemen sysselsatte i åratal mängder av NSU-tekniker och de lyckades steg för steg göra motorn mindre törstig och mer driftsäker, men riktigt bra blev det aldrig.
Trist, för NSU Ro80 är utan tvekan 1960-talets mest intressanta och nyskapande bilmodell. Bilen byggdes fram till 1977 i totalt 37 204 exemplar och med denna modell sattes också punkt för NSUs biltillverkning.
För sista gången får man förmoda?
Mer från Vi Bilägare
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
citroen gs med wankel motor Gs Birotor som den hette mmmmummma inte många som tillverkades!
Ro80 blev ju dessutom "¨Årets bil" då det ebgav sig. NSU-bolaget finna faktiskt fortfarande kvar och förvaltar Audi:s arv. Vem vet, nu kommer det ju Audi-bilar med hybrid- och Wankel, och VW har ju sagt att ytterligare bilmärken kan bli aktuella, så vem vet???
NSU var minst lika nyskapande på 2-hjulsfronten.
En av deras mc med 4-t motor hade en vridstång som drev kamaxeln i toppen via två st vinkeldrev.
En annan modell, en 1cyl 4-t, hade två st skjutstänger som drev kammen i topplocket (250 MAX)
Liknade en supersmal vevaxel "nere" och motsv vid kammen hopkopplade med skjutstängerna.
http://motorbike-search-engine.co.uk/classic_bikes/NSU-250.jpg
Frågan är om man verkligen kan kalla Ro80-som jag för övrigt ägt två av - för NSU:s sista modell? När Volkswagen köpte upp biltillverkaren som råkat i ekonomiska svårigheter,delvis pga barnsjukdomar/garantiåtaganden för Ro80: ofullgångna wankelmotor - så köpte VW samtidigt en nästan klar modell- K70-som man snabbt satte i produktion-då man hamnat efter i sitt envisa fasthållande vid svansmotorkonceptet. K70 var förstås framhjulsdriven,hade flera smarta konstruktionslösningar,bla för skivbromsarna fram,enkelt kopplingsbyte mm. Ägt två stycken av dessa skarpskurendesignade bilar och avnjutit typiska NSU-ventilkåpor mm - En NSU med VW-emblem och lite knappar i interiören,instrumenten från nya ägaren..
Även de tvåcylindriga bilarna Prinz I - III, Prinz 4 samt Sportprinz hade skjut/dragstänger i i 4 - 5 mm tjock plåt som via förkromade skivor exentriskt lagrade på vev- och kamaxel förmedlade rotationen och kraften. Ungefär som de flesta ånglok är konstruerade.
De fyrcylindriga motorerna Prinz 1000, typ 110, 1200C och 1200TT hade kamaxelkedja.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.