Nästa artikel
Klassiska bilmärken: Aston Martin
Märket

Klassiska bilmärken: Aston Martin

Publicerad 29 november 2010 (uppdaterad 23 maj 2011)
Det var härliga tider och Aston Martin byggde fantastiska bilar! Stora och tunga, potenta som få andra, och med en inredning som doftade förföriskt.

Just den stilen har Aston praktiskt taget alltid varit känt för. I begynnelsen var det emellertid mer skrangligt och lättviktigt.

Små serier
Redan 1914 konstruerades den första prototyp, som så småningom skulle resultera i det nya märket med tydligt sportig prägel. Männen bakom förstlingen hette Lionel Martin och Robert Bamford. Därifrån kom alltså ena halvan av företagsnamnet medan den andra kom från en känd tävlingsbacke, Aston Clinton.

En försiktig serietillverkning inleddes 1922 med en fyrcylindrig 1,5-litersmotor i ett chassi med fyrväxlad låda. Fram till 1925 byggdes omkring 60 exemplar och de var inte billiga. Just detta har sedan dess alltid följt Aston Martin: små serier och höga priser. Plus rackliga finanser.

1925 lades tillverkningen ner men återupptogs året därpå med bilar som fått en betydligt modernare motorkonstruktion med enkel överliggande kamaxel.

Tvärtemot vad man kanske kan tro så byggdes faktiskt enstaka Aston-bilar med fyrdörrars täckta karosser, men de öppna sportvagnarna dominerade naturligtvis, särskilt i märkets image.

Under 1930-talet erbjöds en rad modeller, alla i små serier, men märkets anseende var högt och tävlingsframgångar vid många tillfällen gav extra glans åt bilarna. Aston Martin var en välkänd deltagare i 24-timmarsloppet vid Le Mans redan före andra världskriget och kom på en tredjeplats 1935.

Under kriget experimenterade firman med en modell kallad Atom, men den fick inga efterföljare. 40-talets Aston-bilar var stora och tunga men märket triumferade ändå på belgiska Spa-banan 1948. Året innan hade Aston Martin-fabriken köpts av David Brown, en välkänd traktortillverkare med racingambitioner.

Skickliga plåtgubbar
Verksamheten kanske inte blev så mycket mer lönsam men den födde i alla fall en rad trevliga modeller. David Brown ägde också det gamla märket Lagonda och det var en sexcylindrig motor konstruerad för just Lagonda, som 1949 monterades i en Aston-bil med fackverksram.

Volymen var 2,6 liter och bilen sattes in vid Le Mans-tävlingen innan den 1950 som modell DB2 sattes i serieproduktion. Modellnamnet var ägarens initialer och dessa kom att följa olika Aston Martin-generationer i decennier.

Normalmotorn i DB2 gav 107 hk men det fanns en vassare version kallad Vantage och där gav motorn 124 hästar. Också Vantage-namnet blev en långkörare.

Hos Aston Martin har man aldrig byggt många bilar, men de få man tillverkat har till stora delar varit handbyggda. Ännu på 80-talet tog skickliga plåtgubbar en bit aluminium från en trave plåtar och gjorde smidigt de olika paneler som karossen består av.

Motorerna var egna konstruktioner signerade Tadek Marek, ett polskt motorsnille som kommit till England i samband med kriget.

Aston Martins bilar har alltid vänt sig till välbärgade entusiaster och de har alltid byggts med bästa hantverkskvalitet trots att fabrikslokalerna inte förrän på senare år varit särskilt ändamålsenliga.

Under 50- och 60-talen byggdes GT-modellerna DB2 till och med DB6. Andra modellnamn är DBS och helt enkelt V8, som byggdes åren 1969–89. DB7 kom i början av 90-talet och DB9 presenterades 2004 sedan man hoppat över DB8. Detta var GT-vagnarna, men Aston har också en lång historia med racersportvagnar.

Den kanske mest kände av alla Aston-förare är Carroll Shelby som 1959 tillsammans med Roy Salvadori segrade i Le Mans-tävlingen med en DBR/1.

1987 blev Ford ägare till Aston Martin men företaget såldes åter 2007, nu till David Richards, ett känt namn i WRC-sammanhang, och ett par investmentbolag i Kuwait.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.