Klassiska bilmärken: Lohner

Ångan var starkt etablerad under 1800-talet, både på räls och till sjöss. På 1830-talet hade dessutom i England bedrivits reguljär linje-trafik med jättelika landsvägsbussar. Och så fanns det elektricitet.

När man väl fått kläm på att elektriciteten kunde användas till än det ena, än det andra så dröjde det inte länge innan förhoppningsfulla konstruktörer försökte få elektriciteten att driva vägfordon. En prototyp lär ha byggts så tidigt som omkring 1830, men ännu skulle det dröja länge innan batterier och elmotorer blev praktiskt användbara.

I den galanta centraleuropeiska huvudstaden Wien ägnade man sig inte bara åt operetter och psykoanalys utan också åt matnyttigheter som vagnmakeri. Firma Jacob Lohner & Cie var en känd karossbyggare och ett företag som hängde med i svängarna – 1896 började firman bygga automobiler.

Redan då fanns en omfattande motorindustri Europa. Särskilt fransmännen var flitiga på området och i de första Lohner-bilarna satt fransktillverkade Pygmée-motorer. Två år efter det första bilbygget tillverkades hos Lohner en elektriskt driven automobil. Samma år, 1898, anställdes en så kallad framtidsman, nämligen den unge ingenjören Ferdinand Porsche.

Det var här, hos Jacob Lohner, som Porsches allra första bilkonstruktion kom att byggas. Man använde där den helt nya så kallade Radnabenmotor-principen. Den var strängt taget ganska enkel: i varje framhjul monterades en elmotor.

Därigenom blev en dyr och krångelbenägen transmission överflödig. Konstruktionen hade också många andra fördelar. Liksom fallet var med övriga elektriskt drivna bilar var också denna tystgående, lätt att sköta och köra, och mycket pålitlig. Inte blev det några avgaser heller, och inga bensinodörer, som den tidens människor tycks ha haft väldigt svårt att fördra.

Världens första hybrid
Vid tiden omkring år 1900 var såväl den europeiska som den amerikanska bilindustrin i full sving. Litet drygt hälften av produktionen var elbilar. Populariteten kanske delvis kan förklaras med att landsvägarna var usla, om de ens fanns, medan järnvägsnätet var väl utbyggt.

Få automobilägare försökte sig på några långresor, och inga som ägde elbilar. Det gick helt enkelt inte, ty elbilens stora nackdel var då som nu den blygsamma aktionsradien. Man kunde knappast vara säker på att komma längre än 80–100 kilometer innan det var dags att åter ladda batterierna, en ”tankning” som brukade ta hela natten.

Dock fanns en lösning även på detta problem. System Mixte hette den och bestod i en kombination av bensin- och elmotorer. En generator som drevs av bilens bensinmotor producerade elektrisk energi för elmotorerna. Vi talar alltså om världens första hybridbil!

Den visades första gången 1901, och konstruktören hette Ferdinand Porsche. Nu är, lustigt nog, biltillverkaren Porsche tillbaka där man var för 110 år sedan. Porsche Panamera finns nu i en hybridversion.

De så kallade Lohner-Porsche byggdes dels med drivning enbart på framhjulen dels med drivning på alla fyra. Dessvärre var både tillverkning och drift mycket kostsam men enligt vissa uppgifter lär det fram till 1906 ha byggts uppåt 300 exemplar, en siffra som verkar något överdriven.

1906 såldes för övrigt firmans patent till Emil Jellinek (vars dotter hette Mercédès och gav namn åt en välkänd bilmodell), som på beställning lät Austro-Daimler bygga såväl rent eldrivna bilar som hybrider, fast i mycket blygsam omfattning.