Det kan tyckas osannolikt men faktum är att Vauxhall en gång för länge sedan byggde en av världens genom tiderna sportigaste vagnar. 30/98 hette modellen och av den tillverkades under första delen av 20-talet bara några hundra exemplar.
Namnet Vauxhall är ett svårt fall.Det är av så gammalt datum att vi bara konstaterar att en nöjespark i Vauxhall-området strax söder om Themsen stängdes år 1859 och att en man vid namn Alexander Wilson två år tidigare startat en firma för att tillverka ångmaskiner i det som kallades Vauxhall Iron Works.
Sportigt innan GM
Den första bilen med namnet Vauxhall tillverkades 1903 och än byggs det Vauxhall-bilar, kanske för att General Motors ägt företaget sedan mitten av 1920-talet.
Vauxhall-fabriken flyttade till Luton år 1905 och har blivit kvar där i drygt 100 år! Vauxhall-bilar syntes tidigt i tävlingssammanhang. Inför 1908 års 2000 Miles International Touring Car Trial konstruerade den redan då berömde Laurence Pomeroy en fyrcylindrig vagn på 3,1 liter och 39 hästkrafter.
Framgången blev total. Bilen kördes hela tävlingen utan minsta mankemang, och man behövde inte ens fylla på vatten eller olja.
Denna vinnande konstruktion kom att utgöra grunden för alla sportbetonade Vauxhall-vagnar ända fram till mitten av 1920-talet och segrarna blev närmast oräkneliga. De sportiga modellerna tillverkades under flera år sedan GM köpt Vauxhall.
Åren 1925–28 byggdes också en tung och dyr lyxmodell kallad 25/70 eller S-type. Motorn, som hade en tiolagrad vevaxel, var en sexa på 3,9 liter. En pigg motor, som dessvärre alltid belastades med tunga karosserier.
En bil för massorna
Att bygga bilar av den här typen, för en högst begränsad marknad, var inte alls GM:s avsikt med förvärvet av Vauxhall Motors. Från 1928 lades därför inriktningen om på ett ganska radikalt sätt. Vauxhall hade nu bara en grundmodell, en 2,8-liters sexa.
Ännu hade Vauxhall emellertid inte tillverkat någon verklig ”family saloon”, som det så charmigt heter, men på bilsalongen, The Olympia Motor Show, i november 1930 lanserades en liten vagn till låg kostnad.
VY Cadet, som den kallades, kostade inte ens en fjärdedel så mycket som S-type hade gjort, och den var inte heller ett uns sportig eller ens särskilt påkostad. Det var helt enkelt en bil för massorna, byggd som GM ansåg att man borde.
Succén med Chevrolets sexa kanske hade satt sina spår, för även denna familjevagn var sexcylindrig, knappast en självklarhet i England. Senare byggde Vauxhall ytterligare nio 30-talsmodeller.
Big Six-modellerna hade motorer på 2,4 och 3,2 liter och liksom alla andra Vauxhall från detta decennium var de toppventilare.
Efter nästan 40 år i branschen byggde Vauxhall tämligen moderna konstruktioner, som många ville ha, men ingen borde köra fort med. Rätt besynnerligt, med tanke på det framgångsrika tävlande Vauxhall ägnat sig åt under 1910- och 20-talen.
Utraderad egenart
En av Vauxhalls 30-talsmodeller hade sålts i omkring 40 000 exemplar, en hög siffra för europeiska förhållanden.
Med efterkrigstiden följde helt naturligt stor efterfrågan på bilar och Vauxhall levererade ett antal modeller som i stort sett liknade förkrigsbilarna. Med Wyvern-modellen från 1951 kom en viss strömlinjeform, lånad från 1949 års Chevrolet men med en självbärande konstruktion och fyrcylindrig motor.
Velox var snarlik men mer påkostad och förswedd med en sexa. Namnet Cresta lanserades 1955 och två år senare kom Victor, Vauxhalls första jättehit med sina nästan 400 000 sålda exemplar.
Vauxhall var nu ett verkligt stort märke i England och på vissa exportmarknader, som till exempel den svenska. I mitten av 60-talet kom den första Viva-modellen och blev också en stor framgång.
Namnet användes ända till slutet av 70-talet då märkets egenart ganska snabbt raderades ut av 1980 års Astra-modell, som i själva verket var en Opel Kadett. Så det kan gå!
I dag tillverkar Vauxhall egna varianter av Opels modeller, vilka endast säljs i Storbritannien.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Varför sägs det att Vauxhall Victor misslyckades att se ut som en Cheva 55:a?
Jag tycker nog att det är den mest lyckade Cheva kopian jag sett. Även Ford Taunus försökte kopiera Chevan men den var mer misslyckad enligt mig
Jag saknar de konkava, avsmalnande, längsgående, kromade huvlisterna på dagens Vauxhall.
De hade behövts i dag för att den skulle kunna fjärma sig från Opel.
Kommer att tänka på 60-talets Vauxhall Viva GT. En efter dåtidens mått "rivig" liten grej med fartränder och en 116 hästars Crestamotor och oändlig svängradius. Dåtidens Golf GTi?
Jag har haft en Vauxhall Chevette -77, nästan allt som kunde gå sönder gick sönder på den...
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.