Klassiska bilar: T-Ford

Likt Martin Luther King 60 år senare hade Ford en dröm, och även bilmannens dröm handlade om rättvisa, om möjligheten för alla att bli bilägare. Och så ville han förstås tjäna en hacka för egen del också.

Varken den visionäre lantbrukarsonen Ford från Michigan eller någon annan kunde ana hur exempellöst framgångsrik den relativt enkla bilkonstruktionen skulle bli. Succén kom emellertid inte alldeles av sig själv.

Naturligtvis hjälpte det att tiderna var de rätta, att bilindustrin i stort växte så det knakade, men det är långt ifrån hela förklaringen. Fords T-modell var när den lanserades 1908 en sällsynt genomarbetad konstruktion.

”Två hela år har använts för att göra bilen perfekt” stod det i en av de allra första katalogerna.

”Varje liten detalj har konstruerats med största omsorg och har blivit noggrant utprovad. Specialverktyg för många tusen dollars har installerats i fabriken. Specialstål har utvecklats för att ge varje detalj maxi­mal styrka. Utseende, användbarhet och effektivitet har förenats i en harmonisk helhet för att skapa en bil som kan kallas perfekt.”

Ingen falsk blygsamhet precis, men den nya modellen skulle snart visa att varje ord som användes i marknadsföringen var sant.

Gjutjärnskonstruktion
Ford Motor Company hade vid det här laget redan byggt 20 000 bilar i serierna A till S och hade omkring 1 500 anställda. Företaget hade verksamhet också i Kanada.

De första T-bilarna som lämnade fabriken i Dearborn skilde sig till utseendet inte särskilt mycket från andra amerikanska vagnar. Enkelt uttryckt så var det stora hjul (30 tum), mycket mässing och en vagnskorg som var helt öppen.

Under den kantiga Ford-huven fann man en fyrcylindrig sidventilmotor med en volym på 2,9 liter och en effekt angiven till 20 hästkrafter vid 1 500 varv. Motorn var en synnerligen robust gjutjärnskonstruktion där vevaxel och kamaxel var tillverkade i Fords eget vanadiumstål.

Fords egen magnettändning användes och växellådan, ja den var ett speciellt kapitel. Olikt merparten av alla andra volymvagnar använde Ford-bilen en planetväxellåda med hel- och halvfartslägen. Att köra en T-Ford skilde sig därför en del ifrån att spaka en vanlig bil.

Den nya Forden hade två bromssystem. En bandbroms verkade på transmissionen och så fanns det trumbromsar på bakhjulen. Som på så många bilar vid denna tid var bromsarna låsningsfria i det avseendet att de inte var särskilt effektiva…

Fjädringen var en av förklaringarna till Ford-bilens pigga flexibilitet. Halvelliptiska bladfjäderpaket för de stela fram- och bakaxlarna var normen för 100 år sedan men Ford T hade istället tvärställda bladfjäderpaket.

Enkel konstruktion
Det attraktiva priset var natur­ligtvis en av förklaringarna till bilens framgång, och att man gång på gång kunde sänka priset berodde till stor del på enkelheten i konstruktionen.

Ford T var mer än någon tidigare bil (och möjligen senare också) konstruerad för massfabrikation.

Under automobilens första decennier kom många fina konstruktioner fram, men de blev aldrig framgångsrika. Ofta berodde detta på fabrikörens bristande kunskaper i ekonomi och/eller marknadsföring.

Henry Ford hade insett värdet i både det ena och det andra. När Ford T skulle lanseras skedde det på mycket bred front. En kampanj täckte hela USA och såg till att det fanns minst en bil hos varje återförsäljare, och de var inte så få.

Ford hade själv både tävlat och slagit hastighetsrekord. Han såg racing som ännu ett sätt att sälja bilar och sommaren 1909 deltog två strippade T-Fordar i den transkontinentala tävlingen New York–Seattle.

Trippen tog tre veckor och en av Ford-bilarna vann den mycket uppmärksammade tävlingen. Good publicity!

Inte bara svart
Låt mig sedan meddela att det där om att T-Forden bara fanns att köpa i svart är rent nonsens. Visst, under några år i mitten av 10-talet erbjöds bara svart lackering (fast ekerhjulen fanns att få i blått eller naturfärg) men grått, knallrött och diverse andra färger fanns att tillgå både tidigare och senare.

När Ford T lanserades hösten 1908 var priset satt till 850 dollar, ett mycket lågt pris. En mellanklassbil, i den mån det fanns sådana, kostade flera gånger så mycket. Henry Ford hade planerat att successivt sänka priset, men faktum är att han de första åren var tvungen att höja det, ända upp till 1 200 dollar.

Redan 1911 kunde emellertid priserna kapas på flera av de olika karossversionerna. Under 1910- och 20-talen var inflationen närmast obefintlig i USA vilket möjliggjorde ytterligare prissänkningar när volymerna ökade.

Så vitt jag kunnat finna var det allra lägsta priset 290 dollar, för 1925 års Touring. Detta var, enligt bilbranschen i övrigt, inte möjligt…

Dock kunde inte ens Henry Ford sänka priser utan att offra något. Bilarna blev därför efter några år mer spartanska. 1916 var sista årsmodellen med mässingskylare och övriga blankdelar i mässing; från 1917 hade bilarna svartlackerad kylarmaskering.

Kylarlocket och de pyttesmå navkapslarna gjordes nu förnicklade. Samtidigt blev motorhuvarna rundade och det gav bilarna ett betydligt modernare utseende, som i stort sett behölls under resten av produktionstiden.

Under 1910-talet varierade produktionen ganska kraftigt de olika modellåren, från 170 000 bilar 1912 till 820 000 exemplar 1919 med toppar och bottennoteringar emellan.

Med 20-talet följde väsentligt ökad efterfrågan och toppåret 1923 tillverkades närmare två miljoner Ford T! Åren 1924–26 låg tillverkningen på en fortsatt hög nivå, men i slutet av perioden var det helt klart att intresset för bilen var på upphällningen. Mycket berodde detta på Henry Fords ovilja att anpassa sig till marknadens krav.

Populär i Sverige
Ford T blev mycket populär också i Sverige. En god del av de 50 000 T-Fordar som såldes nya här i landet hade tillverkats vid den Ford-fabrik som inrättades i Köpenhamn i början av 20-talet.

Redan 1955 grundades den svenska T-Ford-klubben vars medlemmar nu vår­­­­dar omkring 700 överlevande bilar, många av dem i allra bästa kondition.

T-Forden är intressant också för att den gav upphov till en helt ny industri, ett helt nytt fenomen, nämligen tillbehör och eftermarknad. Bilen var i grunden spartansk men ett fåtal tillbehör fanns redan tidigt att köpa hos den lokale Ford-handlaren. 1919 erbjöds en modernitet av bästa slag, nämligen elektrisk självstart.

Det var också T-Forden som blev grunden i de första hot rods som byggdes av farthungriga ynglingar i USA, företrädesvis i Kalifornien. Snart växte det upp så kallade speed shops där man kunde handla allehanda fortåkarutrustning, som till exempel vassare kamaxlar och toppar.

Det ligger en fin ironi i fenomenet Ford T. Utan tvekan bidrog bilen genom sin robusta konstruktion och sitt låga pris till att få fart på framför allt det amerikanska folket och därmed också öka dess välstånd, vilket i sin tur gjorde att bilägarnas krav ökade – och då dög inte Fordloppan längre!

Efter 19 års tillverkning avslutades den långa serien den 27 maj 1927. Då hade 15 007 033 exemplar tillverkats i Fords amerikanska anläggningar och i ett antal andra fabriker världen runt.

Det var ett världsrekord som stod sig ända fram till den 17 februari 1972 då Volkswagen äntligen hade byggt fler bilar, men det hade tagit tyskarna över 30 år...