Sextiotalet revolutionerade bilvärlden med flera nyheter som överliggande kamaxel, skivbromsar på alla fyra hjulen och allt högre hastigheter. Men blev det bättre, undrar Bengt Dieden.
Bengt Dieden är redaktör för Vi Bilägares Bilfrågan.
Sextiotalet var ett betydelsefullt decennium för bilutvecklingen. Det gav oss den tandade kamremmen som gjorde det möjligt, även för tillverkare av standardmotorer, att införa överliggande kamaxel med åtföljande prestandaförbättring.
Den tyska tillverkaren Glas var 1962 först med detta. Samma år införde Renault skivbromsar på alla fyra hjulen i en familjebil. Tre år senare presenterade Michelin ett asymmetriskt däck som kom att visa vägen för framtida däckutveckling
Bilarna gick fortare, farten var fri i de flesta länder och bensinen billig. Idag, med facit i handen, kan vi konstatera att detta gav oss bilar med prestanda vida över vad vi behövde.
Familjebilar har toppfarter på långt över 200 km/tim men vi kan sällan köra dem över 100 km/tim. Kamremmen visade sig var en återvändsgränd då haveririsken blev för stor när den gavs alltfler funktioner.
Däcken medförde buller och begränsad hållbarhet. Skivbromsarna måste användas, nästan som på en tävlingsbil, för att fungera tillfredsställande.
Så vad har vi egentligen vunnit? Bilfrågan får ofta brev om detta.
Diskutera: Har vi vunnit något på utvecklingen?
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
BRUNO: Du har helt rätt om Volvos B18/B20, det var ingen bekymmersfri motor som många vill påstå. Den är Sverige mest renoverade motor. Efterföljaren B21/B23 var betydligt slitstarkare och enkel att byta kamrem på. Men som alla andra andra motorer med alutopp känslig om man kokar den.
Bruno, att motorerna håller bättre i dag beror inte på kamremmen som du tycks tro, har man varit med om ett kamremsbrott som skett långt innan den skulle bytas köper man ingen bil med kamrem mer, nej det är fräst oljan och oljefiltret.
På gamla VW fanns inget filter, enbart en sil, och motorerna fick nöja sig med enkla oljor som skulle bytas var 150e mil.
Gjorde man detta kunde de gå mellan 8000-10000 mil utan renovering, men det vanligaste för de flesta motorer var nog max 6000 mil.
Dessutom krävdes rundsmörjning var 100e mil.
Jag undrar vad det skulle kosta i dag?
Att byta olja och rundsmörja en MB 180 på 1950-talet kunde ta mellan 30 och 45 minuter!
Dessutom fanns ju ingen säkerhet i bilarna.
Så jag håller helt med, inte var det bättre förr.
Men man hade ordentlig kamaxeldrift och inga problem med rostiga bakskivor.
"främst oljorna" skulle det stå.
Jag skyller på olja på tangentbordet :-)
SABNISSE: Motorn i SAAB 99 2,0 som kom 1972 hade en dubbellänkad kedja, det verkar som en gedigen konstruktion. 0mkring 1980 gjordes motorn om och fick en vanlig kedja. Finns det fler motorer med dubbellänkad kedja? Heter det duplexkedja?
SAABNISSE skulle det stå, behöver nog smörja tangentbordet
Japp, det är riktigt.
Ricardomotorn från 1968 hade en simplexkedja.
Motorn var lite underligt konstruerad (vilket inte var helt ovanligt för engelska motorer) och hade en del barnsjukdomar.
Den låg dock till grund för den svenska B-motorn som kom 1972 och som mycket riktigt hade duplexkedja.
Det var en mycket bra motor och kedjan höll i princip hur länge som helst, men motorn hade en egenhet, den underliga konstruktionen med inbyggd cirkulationspump som modifierades flera gånger.
Det var den svaga länken i motorn.
1981 kom så H-motorn som ju inte var en H-motor utan fick den benämningen.
Det var en utveckling av B-motorn och den fick en konventionell drivning av vattenpumpen.
Här gick man tillbaka till simplexkedja, säkert främst av kostnadsskäl men också för att spara utrymme.
Den gav också mindre masskrafter och genom att man började med dubbla kamaxlar blev det mindre påkänning på kedjespännaren.
Det är en väldigt bra motor, men vissa modeller av den är väldigt krävande på rätt olja och oljebyte i tid annars kan det bli dyrt.
H-motorfamiljen kallades åter för B+ nummerserie och fanns i produktion ända till 2009 i Södertälje.
Nu har BAIC tagit över och det ska bli kul att se om det är just den motorn man kommer att fortsätta med.
BRUNO, Volvo 940 med automatlåda och turbo är dock faktiskt rätt bekväm. Men jag antar att du menade miljö, vägegenskaperna och säkerheten som källa till kritik.
Bengt Dieden har en del intressanta reflektioner över teknikutvecklingen, dock är det snart historia. Tror inte vi riktigt fattat här ännu vilken revolution som är på gång!
Det är bara att spana tekniken i Opel Ampera så förstår man. En elmotor driver, ha vrid som en stor diesel, drar direkt från start, dvs inte att kraften kommer på högre varvtal. Den har också automatlåda. En liten explosionsmotor går på ett konstant varvtal men driver inte direkt alls.
Bensinbilar som drar kring litern milen lever på lånad tid. I denna revolutions spår kommer troligen bränslepriserna höjas så kraftigt att det inte kommer gå att använda bilar med den motorteknik som Bengt resonerar kring. Tittar man på underhållssidan så förstår man också hur överlägsen den teknik som Opel Ampera bygger på (även om det förvisso kan finnas barnsjukdomar). Problemen kommer främst då handla om batterierna.
Saabnisse: nej jag skriver ingenstans och tror inte heller att kamremmen är orsaken till att motorerna håller bättre, där har du nog tolkat texten fel. att vara begränsad till de/det märke som höll sig till kamkedja var jag dock inte intresserad av. Jag känner ingen som råkat ut för kamremsbrott, däremot några som fått dyra verkstadsräkningar pga oilsludge och växellådshaverier... jag menar dock att de flesta bilmotorer har haft kamrem och att det inte är någon uddalösning som vissa skrivit på andra ställen. F.ö. kör jag nu en bil med kamkedja, fast en Renault;-)
Leifer: just så menade jag, produktutveckling handlar inte bara om nytt utseende utan om framsteg inom säkerhet och miljö, tex.
Roligt at läsa de båda lägren avs. kamrem vs. kamkjedja. Detta ämne var väl på tapeten för någon vecka sedan, eller? Nåväl min inställning till detta är klar, jag föredrar kamkjedja före gummiband. Till ämnet: klart att alla inovationer har medfört en förbättring för oss bilanvändare och även för miljön. Sen om alla inovationer är superbra över tid, ex.vis detta med skivbromsar på bilar med färre än 200 hk, det finns det ju många synpunkter på. MEN det som ingen tycks reflektera är att förbränningsmotorn i princip är samma koncept sedan 1860-talet.. samt vindrutetorkarna, denna mycket viktiga pryl för att vi skall kunna köra överhuvudtaget i nederbördsväder, hur känslig är inte denna egentligen? Vad har man gjort för att förbättra denna pryl? Den är ju som bekant väldigt känslig för kallt väder, underkylt regn etc. Någon som vet mer om tankarna kring torkarna och dess framtid...?
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.