Bilfrågan: Saltets fel att bilar rostar

I de södra delarna av landet där det inte råder ett stabilt vinterväglag kan halkbekämpning med salt vara ett motiverat inslag.

Tyvärr sprider sig saltbekämpningen även uppåt i landet där det normalt råder ett stabilt vinterväglag. Saltet gör knappast någon nytta vid temperaturer under -10 grader. Så varför kasta pärlor för svin?

Sannolikt någon i Stockholm eller på trafikverket i Borlänge som tänkt till i vanlig ordning.

Saltet förstör växtligheten längs vägar som saltas mycket, vem ska betala när bönderna drabbas? Eller vem ska betala för salt i grundvattnet när saltet nått ner dit, det tar många år men när det väl kommer dit så finns det kvar för lång tid.

Jag läste någonstans att i något län där man normalt saltar, men inte kunde göra det i vintras pga för låg temperatur, SJÖNK olycksstatistiken eftersom folk helt enkelt var tvugna att köra försiktigare. Jag vet inte huruvida det är sant, och jag kommer ju inte ens ihåg var jag läste det, men det låter väl inte helt osannolikt.

Att saltningen av vägar räddar liv, är en lögn som bara trafikverket tror på. Det är bara att köra på saltade vägar och se själv. Högre farter, mindre avstånd och framförhållning. Jag läste också det som amoC refererar till och trodde att det skulle få någon ansvarig att tänka - men det var tydligen för mycket begärt.

Skåne är ett sådant landskap där man MÅSTE salta.
När snön blåser över vägarna eller vid underkylt regn bildas en is-hinna på vägbanan och det blir snorhalt.
Folk som trycker sig ut framför bilar och lastbilar i knapp styrfart. Cyklister som korsar gatan utan att tänka.
Alldeles för många i trafiken som inte tänker på bromssträckan under dessa förhållande.

Huruvida innuiterna har 70 ord för snö - eller ännu fler - vet jag inte, men underlaget på vintervägar kan verkligen variera. Där det är ett instabilt, föränderligt underlag kan sandning och saltning vara säkerhetsfrämjande, men det förutsätter att saltningen görs innan snöfallet eller när det är ett mycket tunt snötäcke och inte kallare än -8 grader.
Saltmodd är det jävligaste man kan ha under hjulen. Där hjälper varken dubbar eller mönster. Vanlig snömodd har en bromsande effekt, men saltmodden består av minikulor som gör att bilen far omkring lite hur som helst. Andra obehagligheter och faror är nerslaskade strålkastare och rutor där spolarvätskan snabbt tar slut och torkarna vispar förgäves.

Det här ämnet har ju varit uppe ett otal gånger tidigare och inte minst AL har, med stöd av statistik, tillskyndat som saltningens försvarare.
Det är säkert så att på de vägar som är helt snöfria på grund av saltningen så minskar olyckorna. Frågan är bara om de inte ökar på de områden som inte är saltade. Dels rinner smältvatten ut från de saltade områdena och bildar glansis i gränstrakterna och dels blir skillnaden mellan den saltade vägen och den osaltade avsevärt större än den annars skulle varit.
Det kan till och med vara så att det här tas som intäkt för saltningens säkerhetshöjande effekt. "Se själva vilken skillnad!"
Den enda riktiga mätningen vore att registrera en och samma vägsträcka under exakt lika väderförhållanden (hur nu det ska gå till) med respektive utan saltning.

Att saltningen hjälper till att rosta sönder våra bilar, att snabba på vittringen av stenmaterial, att förstöra livsvillkoren för växter och även insekter och att på sikt förstöra grundvattnet är väl knappast några fördelar.

Kan inte annat än hålla med Leifer mfl.
Jag har genom åren åkt till fjällen i snitt säkert 3 gånger varje år och gud så skönt när man kommer in på osaltat väglag! Man vet dessutom mer vad man kör på tycker jag, en saltad väg kan vara helt asfaltsren på en sträcka där saltet verkat medans det en mil längre fram kan vara moddigt och snorhalt där det tex. är lite kallare och saltet inte lyckats verka, så en natrurlig väg är mer förutsägbar i mina ögon!
Är det sen mycket halt på någon sträcka funkar det rätt fint med vanligt grus att sanda med i så fall.

Har man sånt väglag slipper man dessutom alla olyckor som beror på ingengäggade rutor/slut på spolarvätska som förmodligen är en hel del.
Vi får även en klart bättre miljö, saltet är säkert betydligt sämre för miljön än våra dubbdäck, för att inte tala om arbetsmiljön för oss mekaniker som drar i oss bromsdamm från massor av fastkärvande bromsar i onödan och tvingas slipa ur rostiga okhållare m.m och smörja upp detta med koppar/aluminiumpasta för att det ska kunna fungera igen så att bilarnas bromsar/chassie-detaljer skulle fungera betydligt bättre utan salt skulle inte heller direkt öka olyckorna.
Dessutom lär sig folk att köra mer med skallen och slipper tro det är sommar för att sen blåsa av vägen när asfalten helt plötsligt inte är bar längre av någon anledning.

Nja.

Min far har ägt sin Volvo 244 i 31 år. En bil med dåligt rostskydd och dålig konstruktion.

Bilen har rullat 29 000 mil året om och är nästan som ny trots normal skötsel. Stenskott och liknande har åtgärdats skapligt fort.

Så extremt farligt är inte saltet...

För inte så länge sedan var medellivslängden på Volvos rostkänsliga modeller 22 år. Trots att dessa brukas flitigt och sköts dåligt...

Man ser numera mer bilar på sktoten som skrotats p g a diverse dyra fel än p g a rost.

Trots att jag lärt mig i andra slingor att signaturerna nedan har väldigt högt säkerhetstänkande så är det ingen som är för användandet av vägsalt.

När det inträffar svår halka, vilket det ändå gör då och då så behärskar bilisterna inte detta väglag vilket innebär olyckor trots numera lag om vinterdäck, införande av ABS-bromsar och anti-sladd.

Med ett naturligt väglag (efter plogbil och väghyvel som i övre norrland eller förr i tiden) skulle bilförare lära sig att köra på alla vägar och gångtrafikanter att det kan vara halt även på vägen.

Jag håller inte med Bengt Dieden: ”Ska Trafikverket välja mellan färre allvarliga olyckor och broms- och rostproblem på bilarna, så är det givet vad svaret blir.”

Till Gert Andersson vill jag säga att även jag har en så gott som rostfri 245 av 85 års modell. Men det har inte skett utan svett och tvättvatten. Så är det nog även med din far, för har han liksom jag varit inställd på att ha bilen kvar livet ut så har han nog agerat därefter. T ex åkt buss när man förstår att vägen är saltad. Betydligt enklare och framförallt roligare har det varit att fått åka på helt saltfria vägar.

Har en bror som körde av E4 vid Piteå för många år sedan. Han kom körande från ett osaltat vägavsnitt och in på ett saltat och bilen tappade då styrförmågan.
Har en dotter som planade i saltmodd i Idre för några år sedan. Bilen gick av vägen knappt en meter från en jättestor brun stolpe och upp på en sten. Jag är tacksam för att hon inte rände in i stolpen.

Jag rekommenderar alla att protestera mot denna vidriga metod att snöröja:
http://www.nordiq.net/saltupproret/