Större risk för viltolyckor

Utrusta älgarna med laserpistoler och/eller sätt upp 10 000 nya fartkameror med "närmande-älg"-funktion så ordnar det sig säkert. Övervakning á la beprövad svensk modell, ju!

Raymond K, det kan vara både dyrt och svårt.
Bilen befinner sig i rörelse som kan variera lite uppåt och nedåt. Det går förvisso att utnyttja Dopplereffekten och/eller använda en kamera och avancerad bildanalys, men i de högre farter och den terräng det är fråga om, så är det svårare än med automatisk broms för fotgängare. Men det kan tänkas att det kommer en utveckling åt det hållet. Systemet skulle antagligen inte kunna upptäcka så mycket mer än det vi själva borde upptäcka, men det är ju inte alltid vi ser det vi borde.

För flera år sen var det mycket gott om rådjur i Stockholmstrakten och på småvägarna fick man emellanåt bromsa in för ett eller flera.
Jag körde jag på Tyresövägen i riktning mot Stockholm. Jag ligger i vänster körfält för att köra om en bil lite längre fram. Den bilen skymmer det rådjur som hoppar upp på vägen och som hinner klara sig undan, så jag ser det först när det passerat denna bil. Hade den föraren upptäckt rådjuret och bromsat till, så hade jag sett bromsljusen och hunnit reagera.
Snett bakom mig har jag en annan bil, så jag kan inte väja undan till höger. Det är bara att bromsa allt vad det går (utan ABS). Den där bilisten framför mig hör tydligen de gnyende däcken, för då lättar han på gasen (och tittar antagligen i backspegeln), för att direkt köra vidare.
Jag har bara att hoppas på att jag inte ska ta rådjuret mitt i ett språng, för då hade jag haft det i vindrutan. Det hela synkar så bra att jag tar rådjuret med kylaren. Eftersom jag körde den årsmodell av Honda Civic som var en av de minst krocksäkra bilarna på marknaden, så var jag extra lättad.
Jag svängde omedelbart in till mittsträngen, slog på varningsblinkers och hoppade ut ur bilen med mobilen i handen. Jag hade inte ens en domkraft i att slå ihjäl rådjuret med om det skulle behövts. Blicken var brusten och det ryckte lite i ett framben.
Ingen annan bilist brydde sig om att stanna.
När jag ringde polisen, så kom alla de där fåniga frågorna. Jag beskrev att det var alldeles vid avfarten till Älta och Nacka.
"Tillhör det Tyresö eller Nacka kommun?"
Jag kunde tycka att den exakta placering jag angivit skulle vara nog, men icke. Tur att jag bodde i trakten och insåg att jag just passerat gränsen till Nacka - annars hade väl telefonisten inte vetat vart hon skulle koppla mig...
På frågan om rådjuret var dött kunde jag bara svara att det enligt min bedömning var det, men att jag inte var någon expert. Det låg heller inte ivägen för trafiken. De skulle skicka någon att ta hand om det.
Detta tilldrog sig på förmiddagen.
Jag fortsatte min färd till Skogås med intryckt front, lätt stukad huv och läckande kylare.
När jag på kvällen, i en anan bil, passerade platsen, låg rådjuret fortfarande kvar.

Visst är det fantastiskt att de frivilliga som utför eftersök på trafikskadat vilt inte får någon milersättning för de första fem milen de kör?
Hur fan tänkte Jägarförbundet där, när de gick med på det?

Kör man som om man vore ensam så blir det problem när man tvingas inse att man inte är det...

Viltolyckor...?

Ja, en och annan snigel har jag krossat.

Men dom är svåra att se när det är vått och när vägbanan speglar sig.

Jag undviker paddor, grodor, ormar och allt som är större än så..

Till "Roy J"

Man kan stampa ihjäl djur med fötterna.

Och man kan ta tag i och förflytta saker som finns i våran värld med händerna.

Nithin, jag gissar att dina kommentarer ska försöka var lite ironiskt putslustiga, utan att riktigt lyckas.
Att man kan förflytta saker med händerna - javisst - men vad menar du med det?