Provkörning: Toyota Prius+ (2012)

Poängen med hybridteknik är att bensinmotorn får hjälp av en elmotor i de områden där den är minst effektiv – vid låg belastning och på tomgång. Toyota använder sig av fullhybridteknik i sina Prius-bilar.

Det innebär att i låga farter och under kortare sträckor drivs bilen enbart av elmotorn. När belastningen ökar eller kraften i batteriet tryter startar en bensinmotor som via en planetväxel antingen kan driva bilen ensam, eller så delar förbränningsmotorn och elmotorn på ansvaret.

Prius+ heter det senaste tillskottet i Priusfamiljen och bilen konkurrerar med flexvarianter på mellanklassbas som VW Touran, Ford Grand C-Max, Opel Zafira och Renault Grand Scenic. Liksom i alla dessa är även i Prius+ platserna längst bak mest att beteckna som nödsäten.

För fullvuxna räcker varken takutrymme eller benplats till för några längre resor. Men halvstora barn borde sitta utmärkt därbak och allra behagligast reser de om bilens ägare investerat i det stora, delade glastaket (ingår i businesspaketet för 18 500 kr).

Stolarna i den mittersta sätesraden går att individuellt skjuta framåt eller bakåt. Därmed kan man kompromissa om utrymmet med de i bakersta raden. Om mittenpassageraren dessutom glider några cm framåt räcker axelutrymmet för riktigt vältränade män och kvinnor. Det är dock bra om de inte har alltför långa ben. Golvet är högt och sittdynan kort vilket gör att långbenta hamnar med benen i kraftig vinkel vilket kan bli tröttande.

Såväl bensinmotorn som elmotorn har hämtats från nuvarande generation av Toyota Prius. Batteriet är dock nytt. Istället för den tidigare nickel-metall-hydridkonstruktionen har Toyota nu anammat litium-jonteknologi, den batterilösning som används i nästa alla nya elbilar.

Fördelen med litium-jonbatterier är att dessa kan göras lättare och kompaktare med bibehållen kapacitet. Det har i sin tur inneburit att man kunnat flytta batteriet från sin tidigare placering längst bak i lastutrymmet till att nu ha det stående i mittkonsolen mellan framstolarna.

Karossen har inget gemensamt med vanliga Prius. Bilen är 135 mm längre, 30 mm bredare och 85 mm högre. Axelavståndet är 80 mm längre.

Prius har aldrig varit särskilt underhållande att köra och det gäller även för flexversionen. Här får föraren hitta nöje i att köra snålt istället för att ta kurvor snabbt med full kontroll. Prius+ känns tung och ovig i snabba manövrar. Styrningen har en artificiell känsla som knappt liknar någon annan bil men är välbekant för alla som tidigare kört den japanska hybriden.

När föraren trampar ned gasen för att accelerera rusar motorn upp i varv och ylar sedan på en konstant nivå allt medan utväxlingen steglöst ändras. Motorljudet är dock mer dämpat än i den vanliga Prius och så länge vägen är någorlunda slät, går färden bekvämt.

Priset är högt men Prius+ är också välutrustad redan som standard. För att få den senaste säkerhetstekniken med aktiv farthållare och autobroms krävs dock att man köper paketet Executive för svettiga 70 000 kronor. Då ingår tyvärr också större fälgar som bidrar till att knuffa upp koldioxidutsläppet till över 100 g/km. Med dessa 17-tumsfälgar riskerar Prius+  gå miste om sin status som miljöbil i det nya klassningssystem som staten nu förbereder.

Diskutera: Vad tycker du om Toyota Prius+?