Nästa artikel
Provkörning: Toyota Auris (2013)
Provkörning

Provkörning: Toyota Auris (2013)

Publicerad 11 januari 2013 (uppdaterad 8 maj 2014)
Toyota har inte hållit igen när man skapat generation två av sin golfklassare Auris. Såväl utseende som teknik har uppgraderats rejält. Mycket är lyckat, annat inte.

Det har onekligen hänt mycket med Toyota Auris generation två. Tuffare utseende, fem centimeter lägre kaross, nya proportioner, annan viktfördelning, lägre tyngdpunkt och modifierade hjulupphängningar fram och bak.

Ändringarna ska svara mot Toyotachefen Akio Toyodas vilja att märkets bilar inte bara ska ha hög kvalitet och sin berömda driftsäkerhet utan också vara mer tilltalande visuellt och att köra. Där har det ju ofta saknats en del jämfört med konkurrenterna.

Bruno Reinke, ansvarig för området ”Vehicle Performance”, är den förste att erkänna detta när jag talar med honom vid provkörningen i Lissabon, men han säger också att nya Auris närmat sig konkurrenter som VW Golf och, kanske framför allt enligt Reinke, Ford Focus när det gäller tillfredsställande körupplevelse.

Auris arkitektur med axelavstånd 260 centimeter är hur som helst oförändrad och bilen byggs även i fortsättningen i Burnaston, England. Ingenjörerna har arbetat mycket med kritiska infästningar för hjulupphängningar, bussningar, tyngdpunkter och annat som påverkar köregenskaperna i positiv riktning. Framför allt har karossens böj- och vridstyvhet ökat.

Liksom i nya VW Golf finns olika bakvagnsupphängningar i Auris, beroende på version. Bensinaren med 1,33-motor och 1,4-dieseln får torsionsbakaxel, övriga versioner delad bakvagn.

Fjädringen är sänkt en centimeter och att den lägre tyngdpunkten har gett Auris mindre krängning märks direkt. Det känns också att bilen är lite lättare än förr, det handlar om cirka 50 kg men jag får intryck av att det är mer. Nya Auris utstrålar ”lågkalori” under körningen, fast på ett tilltalande sätt.

Toyota tror att fördelningen av motortyper bensin/diesel/hybrid blir cirka en tredjedel var. Jag provar 1,6-bensinaren som fått variabel höjdjustering för ventilerna på insugssidan och 132 hk. En riktigt rapp maskin som passar väl i Mr. Toyodas önskan men det gäller att varva ordentligt för att få ut effekten.

Luftmotståndsvärdet har slipats till cW 0,28 och den för förbrukningen mer kritiska tvärsnittsytan har sjunkit från 0,67 till 0,61.

Genomsnittligt över hela Aurisutbudet har förbrukningen sjunkit med 13 procent, med hybridversionen som den allra effektivaste: CO2-utsläppet är bara 87 g/km. Jag körde även den versionen en sväng och dess körkaraktär har blivit klart smidigare än tidigare, men motorns råmande under fullgas har man inte rått på. Ny batteriplacering under baksätet har medgivit lika stort bagageutrymme som i övriga modeller. Grundpriset för hybriden börjar på måttliga cirka 215 000 kronor.

Inredningen och framför allt instrumentpanelen är kraftigt förändrad jämfört med den gamla modellens. Stor vikt har lagts vid de ”sensoriska kvaliteterna” i kupén; varhelst fingarna löper känns materialen mjuka och inbjudande. Detaljer och sömmar etc. är noggrant utförda och allt utstrålar den typiskt asiatiska ”friktionsfrihet” man vant sig vid. Reglagen är lätta att hitta och det finns ingenting som kärvar det minsta.

Det är bara ett fel: designen är snudd på 1980-tal. I förra Auris rådde ett överflöd av kurvor och bågar, här är det platt, brett och oinspirerat. Det är till och med så att jag retar upp mig på digitalklockans uråldriga utseende. Måhända en anmärkning i marginalen, men instrumentpanelen är trots allt det föraren ser nästan jämt och det här känns inte som 2013. Mittpartiets infotainmentsystem ser billigt ut, asymmetriskt inramat av aluminiumplast och med en väldigt liten skärm för navigationsutrustningen.

Nå, Auriskunderna bryr sig antagligen mer om ekonomi. Priserna är konkurrenskraftiga och det blir tre utrustningsversioner, Active, Style och Comfort, där till och med den enklaste har en så bra detalj som backningskamera. Längre fram kommer också en kombi, även som hybrid. Det saknades i förra generationen, ett uppenbart missgrepp.

Helheten är typiskt Toyota. Man är antagligen bäst i världen på att bygga bilar som väldigt sällan är de allra bästa – men nya Auris är i alla fall bra mycket bättre än förr och en fullkomligt tillfredsställande bil för väldigt många.

Diskutera: Vad tycker du om Toyota Auris?

Testinformation

Modeller i det här testet:

Toyota Auris 1,6

Betyg

  • 5 = Utmärkt
  • 4 = Mycket bra
  • 3 = Bra
  • 2 = Godkänt
  • 1 = Underkänt
Toyota Auris 1,6

PRIS, FRÅN KR: 189 900.
MODELL: Femdörrars halvkombi.
SÄLJSTART: Januari.
MÅTT, CM: L 428/B 176/H 146.
TJÄNSTEVIKT, KG: Cirka 1 350.
MOTOR: Rak 4-cylindrig tvärställd, 2 överliggande kamaxlar, 4 ventiler/cylinder. Volym 1 598 cm3. Max effekt 132 hk (97 kW) vid 6 400 v/min. Max vridmoment 160 Nm vid 4 400 v/min.
KRAFTÖVERFÖRING: Framhjulsdrift, sexväxlad manuell låda alt. steglös automat.
PRESTANDA: 0–100 km/tim 10 s. Toppfart 200 km/tim.
FÖRBRUKNING: 5,9 l/100 km.
CO2-UTSLÄPP: 138 g/km.
KONKURRENTER: VW Golf, Kia Cee’d, Hyundai i30, Ford Focus, Opel Astra, Citroën C4 med flera.

VAD NYTT? Helt ny karossdesign, vässat chassi.
FÖR VEM? För nästan vem som helst.

PLUS: Smidig i allt, trevligare att köra än förra modellen, kombiversion på gång.
MINUS: Dålig segdragning i 1,6-motorn, trist förarmiljö.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

#v • Uppdaterat: 2013-01-13 20:26
what ever

Bilen är snygg utvändigt och har säkert sin givna kundkrets. Även insidan är helt OK, ganska sober. Är det dessutom som Peugo skriver att den är bra att köra så börjar det bli riktigt intressant.

#w • Uppdaterat: 2013-01-14 00:08
Simon no1

Junkers, toyotas Touch & go system innehåller nästan allt du kan önska, dessutom uppgraderbart när du vill utan att behöva byta ut enheten.....

http://www.toyota.se/innovation/toyota-touch.tmex

#x • Uppdaterat: 2013-01-14 02:23
Roger Skagerström

Ser lite bättre ut än nuvarande. Kromlisten i fronten (andas fransk design) var väldigt lyckad. Inredingen däremot... Känns som de hämtat en del från GT86 och det är ju lite trevligt ifs, den rustika 80-talskänslan har sin charm. Men "kardantunneln" ser ut som 70-talet? Känns dessutom som bitarna inte riktigt hör ihop... Silvriga moderna handtag, dödstråkig ratt, instrumentpanel med retrodesign (lite Lexus IS200/Toyota Altezza över formerna med). Dörrhandtagen och ratten har den där silvriga kantiga designen som Nissan har i vissa bilar. Lägg där till en radiodisplay och klocka från 90-talet så är det en riktigt tidlös bil ;)

Frågan är varför man inte överförda den solida och propra känslan som utsidan ger till insdan...

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.