Mercedes C250 CDI - den grå dieseleminensen

Sommaren 1987 gick det inte att vara mer "hipp" än i en Mercedes 190E 2,3-16. Den krångliga sifferfloran på bakluckan indikerade att det var toppversionen av Mercedes' lilla modell, den som kommit 1983 som Stuttgarts svar på framgångsrika BMW 3-serie.

När Mercedes skulle förvandla den beskedliga 190-modellen till ett råmaterial för racing, bland annat DTM, anlitades engelska motortrimmaren Cosworth. Chassit uppdaterades, karossen försågs med spoilers och kjolar och marknadsavdelningen klämde till med ett pris som var i nivå med lyxmodellen S-klass.

Mercedes 190E 2,3-16 var verkligen en extraordinär bilmodell och i dag stiger värdet på fina exemplar (medan bilar i bruksskick fortfarande är lågt värderade).

År 2009 framstår däremot inte 2,3-16 som en rafflande snabb bil längre - 185 hästkrafter (eller 170 med katalysator) är inte mycket att yvas över när en genomsnittlig Mercedes-taxi har lika stark motor. Dessutom drog 2,3-16 enligt dåtidens mätmetoder 10,2 liter bensin per 100 km, vilket nog var lågt räknat.

Ett raskt hopp in i den nutida ättlingen till Mercedes 190, den som heter C-klass och som i sin senaste tappning funnits sedan 2007.

Under huven i vår provbil finns en nyutvecklad fyrcylindrig dieselmotor på 2,2 liter och 204 hästkrafter. Enligt Mercedes ska C250 CDI klara sig med 5,2 l/100 km vid blandad körning.

Ur en snudd på jämnstor motor som den i 190E 2,3-16 går det alltså att krama ytterligare 19 hästkrafter (34 med katalysator!) och ändå halvera förbrukningen. Tacka modern diesel- och turboteknik för det.

C250 CDI har två engelska tilläggsbeteckningar: Blue Efficiency och Prime Edition.

Den förstnämnda, "blå effektivitet", är Mercedes etikett för modeller som är särskilt sparsamma med bränslet tack vare förbättrad aerodynamik (mindre backspeglar, slätare undersida, minskade luftintag etc), lägre rullmotstånd (miljödäck), högre utväxling, tunnare glas i vindrutan med mera.

Vi Bilägare provkörde i utgåva 1/09 två Blue Efficiency-systrar, C180 Kompressor (bensin) och C200 CDI (diesel).

Den andra beteckningen, Prime Edition, indikerar en paketutrustning som ingår i den första potten C250-bilar. Det är på gott och ont. Å ena sidan innehåller paketet en hel del tillvalsutrustning som är dyr att köpa styckevis, å andra sidan vill man inte nödvändigtvis ha ett hårdfjädrat sportchassi i sin C250 CDI.

Ett sådant ingår eftersom Prime Edition inkluderar Avantgarde-utförande, det lite sportigare alternativet i C-klassen med lägre och hårdare fjädring, metalldekor i interiören samt Mercedes-stjärnan mitt i grillen som de främsta igenkänningstecknen.

Ett av de verkliga trumfkorten för Mercedes mellanklassare är normalt fjädringskomforten, men den går i stort sett förlorad med det småstötiga Avantgarde-chassit. Vår rekommendation är oavkortat att välja en C-klass i Classic- eller Elegance-utförande.

Det kommer även C250 CDI-köparen att kunna från och med juni, då Prime Edition-eran tar slut. Det innebär även ett lägre grundpris (och lägre utrustningsnivå) än 399 900 kronor, men riktigt hur lågt vet generalagenten ännu inte. Värt att vänta på i alla händelser.

Den nyutvecklade 2,2-litersmotorn pressar ur sig 500 Nm, vilket är en häpnadsväckande siffra. För bara några år sedan levererade Mercedes fyraliters V8-diesel - en nästan dubbelt så stor motor - maximalt 560 Nm. Fyllnadsgrad och effektivitet har tagit gigantiska kliv bara det senaste året.

Under provkörningen lyckas vi (enligt färddatorn) aldrig nå den utlovade snittförbrukningen 5,2 liter/100 km, snarare hamnar vi mellan 6,5 och 7,0. Det är illavarslande, även om friktionsdäck, minusgrader och allmänt strävt vinterföre kräver sin tribut.

Möjligen behövs både längre inkörning och fler ägg under gaspedalen för att förbrukningslöftet ska infrias. Gångkulturen är heller inte så förfinad som väntat, tvärtom känns motorn lite rå och hårdgående. Kanske är det en bieffekt av att 2,2-maskinen tvingas prestera på så hög nivå.

Kraftutvecklingen är det nämligen inget fel på. C250 CDI är björnstark i alla situationer, det är sällan nedväxling från sjätte växeln krävs ens vid omkörning av långtradare.

Högt på önskelistan står ändå automatlåda, bilens kynne som avspänd långfärdsvagn utan egentliga körglädjeambitioner skulle komma än mer till sin rätt med en mjukväxlande automat.

I synnerhet som motorns lite brötiga karaktär (hårdgående och lågvarvsstark) gör det svårt att köra mjukt i låga hastigheter, samspelet motor/koppling/växellåda är inte bilens starka sida.

Det är heller inte - oväntat nog - ljudkomforten. Att jämföra ur minnet är vanskligt, men nog upplevdes C180 Kompressor som betydligt tystare när vi provkörde den tidigare i vintras.

Sannolikt är det motorn med hårdkomprimerade förbränningssmällar i kombination med sportchassit som gör C250 CDI bullrigare.

Att snåla motorer hör framtiden även i "premiumbilar" råder ändå inga tvivel om. Mercedes satsar på ett brett utbud av fyrcylindriga motorer som alternativ till V6:orna i både C-klass och storebror E-klass.

Dels dieselmotorer, dels bensindrivna snålversioner med upp till 204 hästkrafter.

250 CDI-motorn är först ut - den följs inom kort av en förnyad generation 200 CDI och 220 CDI med samma teknik. Chansen är stor att även den svagaste modellen klarar att köra i åttor runt 1980-talsikonen 190E 2,3-16…

Mercedes C250 CDI Prime Edition Blue Efficiency i korthet
VAD NYTT?
Nyutvecklad fyrcylindrig dieselmotor på 204 hk som påstås klara sig med 5,2 l/100 km.
FÃ-R VEM?
Alla som vill kombinera fina fartresurser med låg förbrukning.
BRA KÃ-P?
Introduktionspaketet Prime Edition innehåller mycket, men tyvärr även hårt sportchassi. Vänta på den billigare Classic-versionen, kommer i juni.
PLUS
Motor, köregenskaper, detaljomsorgen i stort och smått.
MINUS
Ljudnivå, förbrukningen (åtminstone jämfört med utlovade siffrorna).