Biltest: Renault Clio Sport Tourer, Seat Toledo, Skoda Fabia Combi (2013)

Det finns inte så många kombibilar i samma klass som Renault Clio Sport Tourer, men desto fler kombisedaner eller flexbilar. Och nu kommer ju också små suvmodeller, typ Volvo V40 CC med flera, som väntas bli populära alternativ.

Renault Sport Tourer har en slimmad design. Jämför vi med Skoda Fabia Combi så är Fabia lite rakare i linjerna. Det har förstås betydelse för lastbarheten trots i stort sett samma karosslängd.

Vår tredje bil i det här testet, nya Seat Toledo, kanske kan uppfattas som en katt bland hermelinerna, men halvkombi-konceptet står sig faktiskt bra – särskilt mot en sportkombi visar det sig.

När Clio efterträdde Renault 5 år 1990 gick Renault tvärs mot strömmen och ersatte en modellsiffra med ett namn.  Clio har i huvudsak sålts som en kombisedan även om de på vissa marknader också funnits som sedan. Den kom som kombi 2007 och kallades då Grandtour/Sport Tourer. Den senaste versionen är rejält omgjord och finns med den nya trecylindriga motorn TCe 90, som är snål och har mycket låga CO2-utsläpp.

Alla tre testbilarna släpper enligt deklarationen ut mindre CO2 än gamla 120 g-gränsen för miljöklassning. Renault med lilla trecylindriga motorn ligger så lågt som 104 g/100 km. Ändå är ingen av dessa tre bilar klassad som miljöbil. Däremot finns Skoda Fabia Combi Greenline som på håret när klarar den nya kvalgränsen. Den har en trecylindrig diesel och väger 73 kg mer än vår testbil med 86-hästars TSI-motor.

En intressant fråga är om små motorers låga förbrukning och utsläpp enligt bränsledeklarationen har bärighet i verkligheten. Erfarenheten visar att bilar som är snåla på papperet ofta ökar förbrukningen oväntat mycket när man väl kör dem i trafik och inte på en rullande landsväg.

Det gäller också våra tre testbilar – i allra högsta grad visar det sig. Det är inte särskilt överraskande. Men det är förstås missledande och irriterande för den som köper bilen, om bränsleförbrukningen som deklareras visar sig vara omöjlig att nå. Vi körde mest landsväg och motorväg, men också vissa sträckor i 50 och 70, stannade regelbundet för förarbyte och gjorde kortare raster.

Skoda Fabia drog då 6,1 l/100 km, Seat Toledo 5,7 och Renault Clio 5,3.

Jämför vi mot angiven förbrukning vid blandad körning var Seat närmast med 12 procent för mycket, Skoda 20 procent mer och Renault 18 procent över.

Om vi däremot ställer våra siffror mot deklarerad förbrukning på landsväg, vilket vi nog anser att vår körning faktiskt motsvarade, så drog Seat 33 procent mer, Skoda 42 procent mer och Renault 36 procent mer!

Man kan tycka att fem–sex liter per 100 km är en hyfsad förbrukning. Men ska man nå de låga förbrukningssiffror som ofta anges för landsvägskörning måste också medelhastigheten vara lägre. Vi hamnade på en genomsnittlig hastighet på nära 90 km/tim. Det gör man på långkörning med jämn hastighet i 90, 110 och någon sträcka i 120 km/tim, då och då avbrutet av 80, 70 och 50.

Eftersom ständiga starter och stopp inte förekommer så är det hastigheten som är problemet. Eller snarare att det förstås kostar mer bränsle att övervinna luftmotståndet i reell motorvägsfart än i bränsledeklarationens körcykel.

Vill man köra snålare, måste man troligen köra betydligt långsammare. Och det är inte något att sträva efter. Man bör någorlunda väl följa trafikrytmen.

Men den stora vinsten med att välja en liten bil är i första hand lägre inköpspris och lägre övriga ägarkostnader – i vart fall vid köp av ny eller nyare begagnad bil.

Både Seat Toledo och Skoda Fabia har TSI-motorer, små turboladdade bensinfyror, men inte av den senaste generationen. Toledo har en något starkare version på 105 hk mot Fabias på 86 hk. Seat var också den klart kvickaste av dessa tre och orkade med en bränslesparande och bullersänkande sjätte växel.

I Clio Sport Tourer återfinns Renaults nya lilla trecylindriga turbomotor med en cylindervolym på knappt 0,9 l och 90 hästkrafter. Det är klart att den inte hinner med de två andra! Noll till hundra går på drygt 14  sekunder (med bortkopplat ECO-läge).

Cliomotorn är ändå hyfsat snabb vid start och upp till 60–70 km/tim. Först vid lite högre varvtal och hastighet avtar så att säga effekten.

Men vi får överraskande positiva kommentar om Renaults trea från testlaget. Alla noterar att Clio är långsammast men tycker samtidigt att motorn går överraskande bra. Den har ett speciellt ljud men inte störande. Och vibrationer märker man inte av, det är först när huven öppnas med motorn igång som man ser att det skakar lite mer än vanligt i motorrummet.

Testlaget ansåg enhälligt att nya Clio har den snitsigaste yttre designen. Testbilens interiör blev däremot mer omstridd.

Röd instrumentbräda, pianoblank svart plast och matchande klädsel! Wow! tyckte de yngre. Mja, helst inte röd, kommenterade veteranerna. Men det röda designpaketet är tillval och vill man ha den mer konventionella och för all del funktionella svarta brädan, eller kanske blå, så går det också bra. Den svarta plasten är dock förmodligen känslig för repor.

Skoda Fabia har fortfarande ett mer funktionellt än elegant utseende. Interiören är en mix av lågprislösningar, som till exempel dörrhandtagen i tunn plast, och detaljer med betydligt mer kvalitetskänsla som klimatanläggningens display och reglage, troligen identiska med de i koncernens dyrare bilar. Radiodelen är av betydligt enklare sort med pixlade siffror.

När man kliver in i  Seat Toledo möts man av ett antal nyanser av grått, såväl i instrumentpanel som klädsel. Det ger ett lite plastigt intryck. Men det ser samtidigt välgjort ut och är snyggt och kvaliteten på knappar känns bra. Toledo har snyggast ratt, dessutom med  bra knappar.

Bäst körställning har man i Renault Clio. Det var vi alla helt överens om. Ratten har bra justermöjlighet i längdled. Stolarna är bekväma, sitsen har bra vinkel och har det bästa sidostödet.

I Seat är avståndet mellan förare, ratt och pedaler inte så bra avpassat för förare med långa ben. Så ju längre föraren är desto mer fel blir körställningen. Farthållaren ger viss lättnad då den kan användas. Men efter 10–15 mil får man ont i höger ben och börjar längta efter att få sträcka ut det.

I Skoda Fabia sitter man skapligt med viss lutning på sitsen som ger stöd för benen. Men också här hamnar man lite för nära ratten och stolarna är för mjuka med bristande sidostöd.

När vi jämför baksätena finner vi att Seat Toledo har klart bästa benutrymmet. Men när man försöker luta huvudet mot nackstödet tar det emot. Takhöjden räcker inte till. Över till Sport Tourer. Jag trodde nog inte att det skulle finnas tillräckligt med plats för 188 cm i baksätet på Clio. Men det gick, även om ben- och takutrymmet precis räckte till. Men det blir minus för mittbältet som i Renault Clio har övre fästpunkt i taket. De två övriga har bältena i ryggstödet – betydligt behändigare.

Lastbarheten varierar kan vi konstatera. Lite överraskande har Toledo rymligast bagage under insynsskyddet. Nåja, Seat är ungefär två decimeter längre än de andra. Men när man fäller baksätet är Skoda Fabia överlägset störst och klarar 39 läskbackar, tio fler än Toledo och nästan dubbelt så många som Clio!

Det är nästan en obegriplig skillnad eftersom volymen i skåpen bara skiljer 100 liter. Och just det lilla bagageutrymmet i Clio Sport Tourer är kanske den största svaghet som bilen har. En kombi har alltid viss flexibilitet och en förlåtande detalj är att man kan fälla också passagerarstolen framåt och då lasta längre föremål. Men det ingår först i utrustningsnivån Dynamique.

Köregenskaperna bedöms efter test på Hagfors flygplats och utifrån intrycken från många mil på krokiga asfalt- och grusvägar i Värmland. Bästa köregenskaperna har Clio Sport Tourer. En bedömning som alla är överens om. Seat Toledo är visserligen fast som en klippa på asfalt och klarar en undanmanöver i Vi Bilägares test i 75 km/tim. Den har styvt chassi och lyfter innerhjulet i andra svängen. Men ESP-systemet släpper också igenom Toledo i hög fart. I sista svängen bromsade jag faktiskt till själv, för att inte slå ner några koner. På ojämn väg är Toledos fjädring däremot inte lika rolig. Då småstudsar chassit hårt och obekvämt.

Skoda upplever vi ha för mjuk fjädring eller för slappa stötdämpare fram. Vid inbromsning från 100 km/tim gungade framvagnen de sista metrarna. Men Fabia klarar vår undanmanöver, tycks suga sig fast och klarar faktiskt 70 km/tim, om än med innerhjulet i luften. Fabia sköter sig också med 300 kg last, men då med krängningar som får karossen i gungning.

Renault Clio går att köra genom provet med 77 km/tim  och är enkel att hantera. Anti-sladdsystemet går in tidigare och hjälper till att balansera bilen. Fjädringen är bra avvägd och håller hjulen på vägen också över ojämnheter. Clio Sport Tourer är mycket stabil och säker och har bäst avvägd stabilitet och komfort.

Infotainment är klart bäst i Renault Clio som har bra gränssnitt och bra grafik i mittkonsolens stora display. När bilen startas öppnas infotainmentsystemets hemsida där man själv kan utforma  hur ljud, navigator och ecoinfo ska fylla displayen via förvalda skärmlayouter. Parkoppling fungerar felfritt. Och det är lätt att navigera mellan menyerna. Inkoppling för USB, AUX och SD-kort finns också.
Skoda Fabia Elegance saknar infotainment.

Seat Toledos infotainment är inte direkt uppseendeväckande men det fungerar helt okej. Parkopplingen fungerar bra och man kan komma åt telefonboken via färddatorn.

Vid vårt test tappade systemet tyvärr ofta kontakten med telefonen varför vi fick koppla ihop den nästan varje gång vi gick  in i bilen.

Röststyrningen är tänkt att fungera med telefonen. Men på testbilen fungerade det inte alls. Det blev ständigt en massa missförstånd som man snart tröttnade på.

1. Renault Clio
Det blir en klar seger för Renault. Clio Sport Tourer har de bästa köregenskaperna. Den klarar sig fint vid vid en undanmanöver och är lätt att hantera. Fjädringen är väl avvägd, känns fast och stabil men sväljer samtidigt ojämnheter bra. För oss som är av medellängd, eller däröver, är körställningen bäst i Clio av dessa tre. Renault satsar också på ett utomordentligt bra rostskydd – ”mycket bättre kan det inte bli” kommenterar vår rostskyddsexpert Thomas Widström.

Infotainmentsystemet är funktionellt och har en del roliga finesser. Krocksäkerheten är mycket bra. Clio Sport Tourer är däremot inte den rymligaste bilen man kan tänka sig. Men en barnvagn får plats och lastförskjutningskydd finns mot tillägg.

2. Seat Toledo
Spanska Seat gillades i många avseenden av testlaget. Den är pigg att köra med bra växellåda och känns riktigt alert på vägen. Men den hårda fjädringen blir stötig vid minsta ojämnhet. Och körställningen gick inte hem hos alla. Toledo är annars helt okej.

3. Skoda Fabia
Med blandade känslor sätter vi Skoda som trea. Det finns mycket förnuft i Fabia. Den är klart rymligast och går att få till rimligt pris. Skoda har dessutom lyckats få en version miljöklassad. Närmast ett självklart val för ekonomen som i första hand vill ha en praktisk bil.

Diskutera: Vad tycker du om Renault Clio, Seat Toledo och Skoda Fabia?