Biltest: Volkswagen Passat Variant, Ford Mondeo Kombi (2011)

Vad är egentligen en ny bilmodell? Därom tvista de lärde, som i det här fallet är Volkswagen och krocktestorganisationen Euro NCAP. Det parterna har delade åsikter om är senaste upplagan av VW Passat.

– Den är sprillans ny, hävdar VW och lanserar bilen som den sjunde generationen i modellserien sedan debuten för 38 år sedan.

– Möjligen på utsidan, men knappast strukturellt, menar Euro NCAP. I grunden är den ”nya” Passaten identisk med den bil vi testade redan 2005.

Som en konsekvens av sin bedömning brydde sig Euro NCAP överhuvudtaget inte om att smälla VW:n i barriären vid den senaste omgången krockprover. Istället nöjde man sig med att räkna om resultatet från 2005 års test och anpassa siffrorna till det nya betygssystemet. Så ny eller inte, det beror på från vilket håll man ser saken.

Samtidigt ska man veta att det som kostar pengar att förnya på en bil – och det handlar om enorma summor – är grundstrukturen, eller den tekniska arkitekturen som det numera heter. Och det är inte gjort på Passat.

Så, oavsett vad Volkswagen anser, håller testlaget med Euro NCAP om att man bör betrakta ”nya” Passat som nygammal.

Rejäl föryngringskur
Till skillnad från Volkswagen gör Ford inga anspråk på att 2011 års version av Mondeo ska betraktas som en helt nykonstruerad bil. Tvärtom, här går tillverkaren utan större invändningar med på att det handlar om uppdatering av den tidigare modellen.

Ändå är förändringarna på Forden nästan lika omfattande som på Passat. Precis som VW:n har Mondeo genomgått en rejäl föryngringskur, såväl tekniskt, elektroniskt som maskinellt.

Gemensamt för båda modellerna är också att karosslinjerna piffats upp och det märks tydligast på Passat, som bokstavligen fått en ansiktslyftning. Detta i form av en ny front som domineras av en brett leende Phaeton-inspirerad grill. Bakpartiet är också omgjort och de tidigare karakteristiskt runda bakljusen är ersatta av rektangulära.

Nya funktioner
Även Mondeos yttre former har vässats, fast där är förnyelsen mer diskret. Skillnaden mot tidigare blir ändå påtaglig om bilen, i likhet med vårt testexemplar, är utrustad med det nya exteriöra stylingpaketet (à 10 100 kr) som ger ekipaget en extra elegant och sportig framtoning.

Men de riktigt stora nyheterna går inte att upptäcka med ögat, varken på Mondeo eller Passat. De finns istället i bilarnas dator- och elektroniksystem. Där har en kraftfull uppgradering skett som banat väg för en rad nya funktioner, inte minst när det gäller avancerade förarhjälp- och säkerhetssystem typ trötthets-, avåknings- och körfältsvarnare.

Volkswagen har utnyttjat den nya tekniken bäst och erbjuder bland annat en adaptiv farthållare med autobroms för i sammanhanget mycket humana 7 300 kronor extra.

Autombromsfunktionen innebär att bilen själv bromsar in i nödsituationer om föraren inte reagerar på faran.

Systemet kan helt undvika kollisioner i farter upp till 30 km/tim. Men det hjälper också till att ta ned hastigheten om bilen körs fortare än så och lindrar därigenom de skadliga effekterna vid en olycka.

Även i Mondeo erbjuds flera nya förarhjälpsfinesser. Men av någon anledning har Ford missat den viktiga autobromsfunktionen, som enligt en färsk undersökning från Folksam är det i särklass mest effektiva nya bilsäkerhetssystemet.

Bilarnas vässade elektroniska kompetens har förstås också använts för att öka utbudet av komfort- och nyttoutrustning. Det finns en hel uppsjö tillval att botanisera bland, däribland mycket som för bara några år sedan var förbehållet utpräglade lyxbilar.

Kan bli dyrt
Men man får passa sig för att titta för djupt i tillvalslistorna, då kan det bli dyrt. Det är något som vår test-Mondeo är ett rullande exempel på. Den hade kryddats med extrautrustning för uppemot 140 000 kronor och gick loss på i stort sett 420 000 (!) kronor. Det känns inte rimligt, Mondeo är ju ändå en utpräglad vardagsbil.

Nära 370 000 kronor för en 140 hk-Passat är också en bit över gränsen för det vettiga. Vill man landa på rätt sida 300 0000-kronorsgränsen, och ändå försäkra sig om en hyfsad utrustningsnivå, är tjänstebilsversionerna Mondeo Titanium och Passat Masters de bästa alternativen.

När det handlar om körkänsla har Mondeo länge varit ett riktmärke i klassen. Och det är den fortfarande, även om försprånget till Passat har krympt en hel del. VW:n börjar på allvar komma ifatt den spänstiga Forden och det är ett bra betyg åt chassiteknikerna i Wolfsburg.

Båda är mycket trivsamma och stadiga att hantera på i stort sett alla underlag. Testlaget har kört dem på ishala vintervägar, utmanande slingersträckor, vanlig landsväg, i stadstrafik och på bana. Ingenstans lyckades vi provocera någon av bilarna att göra bort sig.

Tvärtom. Båda går som tåget, om nu den liknelsen är något värd i dessa dagar. De är dessutom tillräckligt livliga i reaktionerna för att skänka föraren ett visst mått av underhållning bakom ratten.

Snäppet skickligare
Att skilja bilarna åt är ingen lätt sak. Men tvingas testlaget välja en körfavorit får det bli Forden, som är snäppet skickligare avstämd i balansen mellan skön komfort och vass väghållning. Den är också aningen rappare än Passaten, såväl när det handlar om styrreaktioner som gasrespons.

Ljudkomforten i bilarna uppfattas som likvärdig, åtminstone när de körs på vinterväg med dubbfria däck. Båda tillverkarna hävdar att de satsat hårt på att få ned bullret från hjulställen. Men hur bra de egentligen lyckats med den saken avslöjas först när sommarhjulen kommer på och den grova svenska asfalten tinar fram senare i vår.

På en viktig punkt kan dock Mondeo utses till klar testvinnare och det är när det gäller fjädringskomforten, som är behaglig på alla underlag. Passaten rullar betydligt stummare och stötigare, särskilt på ojämna vägar, och förklaringen är att VW:n är sänkt. Men det är inte av sportiga skäl, utan för att få ned förbrukningen.

Även i övrigt är Passaten energitrimmad enligt VW:s Bluemotion-koncept och ska, enligt bränsledeklarationen, klara sig på 4,6 l/100 km. CO2-utsläppet är också lågt och ligger på 119 g/km. Det innebär att VW:n klarar den svenska miljögränsen med allt vad det innebär av ekonomiska fördelar, såväl skattemässigt som på tjänstebilsfronten.

Oväntat rivig
Även Mondeo-kombin finns med en 140 hk-diesel och kostar då 268 000 kr i Titanium-utförande. Det var egentligen den versionen vi ville ha som utmanare till Passaten, men någon sådan gick inte att få fram vid testtillfället. Av miljöskäl finns dock ingen anledning att välja den svagare Ford-dieseln.

Den når, till skillnad från VW:n, inte ned till den svenska 120 g-gränsen utan har samma CO2-utsläpp på 139 g/km (aut. 149 g) som den testade 163-hästaren.

Mondeos 163 hk-diesel känns behagligt kraftfull och är dessutom oväntat rivig. Man behöver nästan bara nudda gasen för att bilen ska skjuta iväg så det står härliga till. Motorn jobbar dessutom harmoniskt och ryckfritt ihop med den sexstegade dubbelkopplingslådan Powershift, som testbilen var utrustad med (för 19 000 kr extra).

Passats 140-hästare, med stopp/startsystem som standard, imponerar också. Den har ett bättre maximalt vridmoment än Ford-motorn och upplevs som nästan lika alert i gensvaret, trots ett effektunderskott på 23 hästkrafter.

Men en nackdel med test-Passaten är att den bara finns med manuell låda. Orsaken är att bilen inte klarar 120 g-gränsen med automat, eller rättare sagt dubbelkopplingslåda. Därför har det alternativet valts bort av VW i Sverige.

Över 100 mil på 70 liter
En bekväm egenskap hos båda bilarna är den fina räckvidden, klart över 100 mil på en 70-literstank. Med utgångspunkt från Vi Bilägares testförbrukning – 5,7 liter/100 km för Passaten och 6,6 liter/100 km för Mondeon – rullar Forden drygt 106 mil mellan bränslepåfyllningarna medan VW:n klarar nästan 123 mil.

Räknar man på den deklarerade förbrukningen förlängs sträckorna till 125 mil (med manuell låda 132 mil) för Mondeo och 152 mil för Passat.

Samtidigt som Passat börjat komma ifatt Mondeo när det handlar om körkänsla, har Mondeo knappat in på Passat i fråga om kvalitetsintryck. På den punkten har Ford gjort en rejäl uppryckning. Inte minst när det handlar om den upplevda inredningskvaliteten, som lämnade en hel del övrigt att önska på den tidigare Mondeo-modellen.

Gedigen känsla
Den billiga och repkänsliga silverfärgade plasten från tidigare är borta och knappar och reglage har både reducerats och fått en mer gedigen känsla. Ett annat exempel på förbättringen är kupégolvets mattor, som var ett sorgligt kapitel i förra Mondeo. De gick knappt att göra rena utan att tova sig.

Numera går dammsugningen som en dans, med undantag av tygmattan i kombiutrymmet som fortfarande är av tveksam kvalitet. Men i det avseendet är inte Passat stort mycket bättre, så skyddsmatta rekommenderas i båda bilarna.

När det handlar om utrymmen, såväl i baksäte som lastrum, är Ford testets solklara vinnare. Mondeo-kombin är en av marknadens rymligaste skåpvagnar (se specialartikel här ovan) och som laståsna får Passat finna sig ganska rejält slagen på fingrarna.

Båda bilarna räcker visserligen till för normalfamiljen, men för den som högprioriterar lastförmåga är Forden det rätta valet.

Säkerhetsmässigt har däremot VW:n ett försprång, både när det handlar om utrustning och krocktestresultat. Passat är, till skillnad från Mondeo, bedömd enligt Euro NCAP:s nya reglemente där bland annat ett test av det viktiga pisksnärtskyddet ingår. Och det klarar VW:n, med sina nya vertikalt justerbara nackskydd, med högt betyg.

Även ekonomiskt är Passat, trots ett högre inköpspris, det säkrare valet. Bättre andrahandsvärde, lägre förbrukning, den femåriga skattebefrielsen och det gedignare rostskyddet ger på sikt ett billigare ägande. Enligt testlagets kalkyl skiljer det tre kronor per mil till VW:ns fördel.

Passat vinner också matchen som testets mest populära bil. Modellen blev totaltrea på den svenska topplistan för 2010, efter Volvo V70 och VW Golf. Jämfört med Mondeo såldes fyra gånger fler Passat; 12 144 bilar mot 2 979.

Testet publicerades i Vi Bilägare nummer 2/2011.