Biltest: Renault Clio, Seat Ibiza, Toyota Yaris (2013)

Att köpa ny bil är alltid roligt, men att gå till Renaulthandlaren och specificera en Clio av senaste modell kan bli lite extra kul.

”Personifiering” är dagens modeord i bilbranschen. Precis som klädstilarna varierar vill många ha en bil som skiljer ut sig i plåtmassan. Nya Clio kan göras mer personlig än de flesta andra bilar.

Hur många kombinationer som går att plocka ihop har ingen räknat ut, men det räcker lugnt till för att varje svensk Clioköpare ska få en unik bil.

Clio finns i åtta färger och i tre utrustningsnivåer med tungvrickande franska beteckningar: ”Authentique”, ”Expression” och ”Dynamique”. Dessa går i sin tur att kombinera med tre olika dekorteman: ”Trendy”, ”Sport” och ”Elegant” som omfattar lister och inredningsdetaljer.

Testbilen var en flamröd  ”Dynamique” som inretts med matchande färg på instrumentpanel och säten enligt temat ”Trendy”.

Låter det komplicerat? Snyggt var det i alla fall, förutsatt att man är förtjust rött. Hade bilen varit blå, kunde inredningen också ha varit det.

Nya Renault Clio, som är den fjärde generationen, har inte mycket mer än namnet kvar från föregångaren. Den förra var en ganska försiktig liten bil men med hjälp av bra prissättning och låga utsläpp blev den populär. Under fjolåret tampades den med Toyota Yaris om att vara den mest sålda småbilen och låg vissa månader på tolfte plats i nybilslistan. Kampen lär fortsätta för nya Clio är en bil som folk tittar på.

I dagens mördande konkurrens gäller det att bli sedd av bilköparna. Renaults designchef Laruens van der Acker har slängt all försiktighet och gjort en bil som han själv liknar vid en ”skulptur som stimulerar åtrån” och som inte har ”skarpa eller aggressiva vinklar utan bara sinnliga kurvor som får dig att vilja sträcka dig fram och smeka den”.

Nåja. Designers har sitt eget drömska fikonspråk. Men faktum är att de flesta gillar Renault Clios nya skepnad. Den är lätt att känna igen. Fronten ler  brett och svart och mitt mellan de stora strålkastarna blänker ett stort Renaultmärke som en våt hundnos.

Från sidan är bilen också särpräglad. Ovanför tröskellådan sitter en svart, vingformad plastprofil som understryker den buktande formen och får bilen att se lång och låg ut.

Karossen finns bara med fem dörrar men genom att bakdörrarnas handtag flyttats upp till sidorutan ser bilen ut att vara tredörrars, vilket ger en extra sportig touch.

Nya Clio är både längre och lägre än förra modellen. Taket har sjunkit med 4,5 centimeter och till och med den yngste och spänstigaste testföraren tyckte att bilen hade blivit väl låg.

Att shoppa bil hos Seat eller Toyota är inte lika fantasieggande för inredningsintresserade, men båda erbjuder åtminstone en innehållsrik lackpalett; det finns nio färger att välja på till Toyota Yaris och över ett dussin till Seat.

Det är också ett par personligt designade bilar, även om de bredvid sin franska rival ser lite slätstrukna ut. Båda är ritade för några år sedan: den tredje versionen av Seat Ibiza kom redan 2008 och Yaris (generation tre) 2011. Under det senaste året har de snofsats till lite. Seat har försett Ibiza med LED-ljus i fronten. Testbilen från Toyota hade ett helt eget ansikte med skarpa LED-lampor och en argsint grimaserande grill, vilket är tecknen på att det under huven sitter ett hybridsystem. Till detta hör en interiör som försetts med blå dekordetaljer men som i övrigt är en provkarta på ett antal mer eller mindre billiga plastmaterial.

Seat Ibiza må se pigg ut ut-ifrån men interiören är deprimerande trist i ett antal kommunalgrå nyanser.

”Kupén är lika upphetsande som grå betong”, tyckte en testförare. ”Glömde Seats designers att människor ska vistas i den här bilen?”

Om Seat Ibiza vore extra billig kunde väl den dystra inredningen ursäktas. Fram till årsskiftet var den också prissänkt men vid 2013-slaget blev test-Ibizans grundpris 7 000 kronor dyrare än test-Clions.

Den allra billigaste versionen av Renault Clio har en fyrcylindrig, äldre motor med 75 hk. Den lär inte bli mycket såld utan används mest som ”inropare” med extra lågt pris (131 900 kr). Testbilen hade däremot en motor som utvecklats för att klara dagens krav på låg förbrukning och rena avgaser. Den har tre cylindrar och en avancerad insprutning och med hjälp av en turbo lockar Renault ut 90 hästkrafter ur en cylindervolym på blott 898 kubikcentimeter.

Beteckningen är TCe 90 och innan årsskiftet kunde den registreras som miljöbil. Enligt de nya, komplicerade reglerna blir den inte tillräckligt miljövänlig, trots att utsläppen inte är högre än 104 gram CO2/kilometer.

Den franska motortekniken räcker således inte till för att uppfylla svenska normer. Men det gör den japanska. Toyota Yaris med tillägget HSD (Hybrid Synergi Drive) får även i fortsättningen status som miljöbil, med utsläpp på 79 gram/kilometer (om bilen går på 15-tumshjul. Med 16-tumshjul ökar utsläppen till 86 gram).

Yaris är minst av de tre testbilarna, men under den korta huven har Toyota lyckats trycka in småbilsklassens mest avancerade drivsystem. Yaris har två motorer.

Hybridsystemet är en förminskad kopia av det som sitter i Prius och Auris och består av en 75-hästars bensinmotor som får draghjälp av en elmotor på 61 hk. Eftersom inte effektuttagen är riktigt synkroniserade, blir den sammanlagda motorstyrkan bara 100 hk. Ett batteri som ligger under baksätet laddas av bensinmotorn och en laddning räcker för ett par kilometers ren eldrift.

Vilken av de två motorerna som driver bilen beror på körförhållandena. Ibland arbetar båda, ibland – i lägre farter – smyger bilen tyst fram med eldrift och ibland surrar bensinmotorn igång. Växlingen mellan de två motorerna sker helt omärkligt men hur bilen drivs kan man se på en stora display på  hybridens instrumentpanel.

Om batteriet är fulladdat går det att trycka på en knapp och tvinga bilen att gå på eldrift. Med lätt gas kan Yaris rulla utsläppsfritt i ett par kilometer innan bensinmotorn måste starta och ladda upp batteriet.

Tekniken fungerar bäst i stadstrafik där Yaris går mycket på eldrift och förbrukningen blir extra låg. Den som kör med sparsam gas kan komma uppåt 100 mil på 36 liter bensin.

Det lär ändå ta tid innan hybridbilen blir lönande. Yaris HSD kostar över 30 000 kr mer än Renault Clio TCe 90 – vilket räcker till cirka 2 000 liter bensin. Miljöhybriden är dessutom skattebefriad i fem år men det är bara värt 1 800 kr.

Även Seat Ibiza drivs med modern teknik: VW-koncer-nens 1,2-litersmotor med direktinsprutning och turbo. Den ger mest hästkrafter för pengarna men dricker också mest bensin.

Med en längd på 406 centimeter är Renault Clio störst av de tre testbilarna. Den har blivit tre centimeter längre är föregångaren och det har givit några extra liter i bagageutrymmet. Det är emellertid ganska svårlastat med hög tröskel och en kraftig förstärkningsbalk längst in, vilket gör att lasten får ställas in som i en grop.

Bästa lastförmågan har Seat Ibiza och det är en av de få ronder som den vinner. Toyota Yaris är 1,5 decimeter kortare än de andra två bilarna och är inte mycket till laståsna. Men utrymmet för passagerare är lika bra som i de större konkurrenterna.

Storleken gör förstås de här bilarna smidiga och lättkörda i stan, men de fungerar riktigt bra även på bortsidan om 70-skyltarna.

Ingen törs lansera en ny bil utan att utlova ”dynamiska” köregenskaper och Renault är inget undantag. Nyligen vann Clio ett prestigefyllt tyskt pris, Goldene Lenkrad (gyllene ratten), för sina köregenskaper efter att ha testats av bland andra Mattias Ekström och gamle rallyvärldsmästaren Walter Röhrl.

På de krokiga och skumpiga vägarna upp mot testbanan i Hagfors visar sig Clio värd guldratten. Den trecylindriga motorn har en dov, morrande ton som inte är oäven att lyssna till. Den svarar lite mjukt på gasen, men kraften kommer tillräckligt snabbt för att bilen ska kännas pigg. Fjädringen är mer åt det lugna än sportiga hållet och väghållningen känns pålitlig. Det går att köra riktigt fort i svängarna utan att bilen känns ostadig. På testbanan stressar vi Clio genom en fingerad undanmanöver. Väglaget är fuktigt och framhjulen glider lite, men det är inga problem att lotsa bilen igenom de fyra hårda svängarna.

I stadstrafik är Toyota Yaris en dröm att köra. Den steglösa växellådan ger mjuka starter och elmotorn skjuter på med ett kraftfullt vridmoment från startögonblicket.

Men på krokiga skogsvägar är det inte lika kul att köra Yaris. Där får bensinmotorn jobba hårt och den surrar klagande. De 100 sammanlagda hästarna verkar slutkörda, för det är ingen stuns i accelerationen.

Seat Ibiza, däremot, lever upp på rallyslingorna. 105-hästarsmotorn varvar glatt och drar bilen ur svängarna med friskt humör. Ingen av de andra bilarna lever upp till Seats körglädje. Men i de flesta andra testmoment blir spanjoren omkörd. Den verkar lite gammalmodig, vilket inte minst gäller den viktiga audioanläggningen. Till och med testets yngste förare, datasnillet Viktor, 21, gick bet på att koppla in sin mobiltelefon i Seats obegripliga anläggning. Vi andra lyckades knappt byta radiokanaler.

Ju mer tid vi måste tillbringa i bilköer, desto viktigare blir audio- och informationssystemen. Det har Renault tagit fasta på. Clio är redan från nästa högsta utrustningsnivån, ”Expression” (som kostar 10 000 kr), utrustad med ett multimediasystem med pekskärm, monterat i en elegant panel som liknar en läsplatta.
Systemet är dessutom så okomplicerat att vem som helst kan koppla in mobil, mp3 eller vad som nu finns att ansluta.

Hos Toyota får man betala 14 400 kronor och gå upp till utrustningsnivån ”Active” för att få multimediasystemet med pekskärm, med vilken det går att styra det mesta.
”Parkopplingen med telefonen är tveklöst enklast i Toyotan. Jag lyssnar på Spotify i bilen, har mobilen i fickan och allt funkar felfritt. När jag går ur bilen pausas musiken automatiskt och sätter igång igen när jag kommer tillbaka”, berömde Viktor.

Ingen av bilarna har däremot den senaste säkerhetsutrustningen, som aktiv farthållare, autobroms eller skyltläsning. Det är ännu för dyrt för att bli ett mode i småbilsklassen.

Men fem krockstjärnor har ändå alla tre bilarna. Renault Clio får också en femma i rostskyddsbetyg och det kan ingen annan bil i klassen ståta med!

1. Renault Clio
Den elegant designade karossen och den fantasifulla, färgmatchade inredningen får Renault clio att kännas helt up to date. Interiören kan varieras efter tycke och smak och inredningsmaterialen verkar påkostade. Men Clio har också kvaliteter som inte syns.

Rostskyddsbehandlingen är en av de bästa i hela bilbranschen. En Clio kommer inte att börja rosta i första taget! Krocksäkerheten är hög, även om de mest avancerade förarhjälpmedlen inte ens finns att köpa till.

Den nya trecylindriga bensinmotorn räcker gott och väl för att ge bilen hyggliga prestanda och även om den inte längre får räknas som miljömotor har den låg förbrukning och rena utsläpp. Prisnivån är ännu ett plus som talar för Clio.

2. Toyota Yaris
Priset är högt för Toyota Yaris och den är också dyrast att hålla igång, trots låg bränsleförbrukning. Det är en bil som passar perfekt i stadstrafik där den ofta rullar eldrivet och helt tyst. Med 15-tumshjul vänder den smidigt och förbrukar extra lite bränsle.

3. Seat Ibiza
Allt som har med körning att göra är bra i Seat Ibiza.  Motorn är pigg och väghållningen spänstig. Men bilen känns ganska gammalmodig och enkel. Audioanläggningen är hopplöst svår att förstå sig på och inredningen i många grå nyanser är riktigt ful.

Diskutera: Vad tycker du om Renault Clio, Seat Ibiza och Toyota Yaris?