Biltest: Renault Clio, Seat Ibiza (2011)

Den som kör runt  kvarter efter kvarter och letar efter en parkeringsplats börjar snart längta efter en mindre bil. Det märks i försäljningsstatistiken där småbilarna får en allt större andel. En orsak till att många nu gärna byter till något behändigare är förstås också att de inte behöver avstå komfort. Dagens småbilar är nästan lika välutrustade och bekväma som större modeller.

Men på ett plan kan en liten bil förstås inte hävda sig. Utrymmet för last är inte mycket att hurra för. Den som söker det bästa av två världar, dvs en liten lätthanterlig bil med gott om lastkapacitet har inte många modeller att välja på. Men de finns! Hos Renault och Seat, exempelvis.

I halvkombiversionerna av Renault Clio och Seat Ibiza går det bara in 290 liter bagage. Men båda finns numera även som kombi. De är måttligt större än halvkombimodellerna men sväljer betydligt mer last.

Den lilla Cliokombin har fått tillnamnet Sport Tourer och den spanska kallas för Ibiza ST. Vilket  också står för Sport Tourer. Tillverkarna kan uppenbarligen inte tänka sig andra kombiköpare än sportfantaster som förväntas fylla bilarna med dykutrustning, surfbrädor eller bergsklättrarprylar. Hos Renault kostar karossens 20 extra centimetrar 5 000 kronor och hos Seat 6 000 kronor.

Ingen av bilarna har förlorat på att stukas om till kombi, men snyggast har Seat Ibiza blivit. Inte förvånande. Seats linjer har dikterats av Walter da Silva, en smått legendarisk designer som jobbade vid den spanska fabriken från 1999 till 2002 då han gick till Audi. Sedan 2007 är han överkucku för hela VW-koncernens formgivning.

Miljörabatt
Genom att karosserna förlängts med två decimeter har lastförmågan i Clio och Ibiza förbättrats med cirka 150 liter. Båda sväljer nu mera last än en Volvo V50, trots att den är betydligt större.

Renault visade sin kombi redan för tre år sedan, men i Sverige har den inte haft någon större framgång. Handlarna har inte lagt så många strån i kors för att sälja den. Däremot blev den vanliga Clion  en av årets uppstickare som ökade med över 176 procent och rusade från 27:e till tionde plats i säljstatistiken.

Anledningen var kanske inte att Clio är en överlägsen bil utan mera att den finns med en motor som går att köra på etanol. Därmed blev bilen miljöklassad och skattebefriad i fem år och Renault har spätt på med att ge en ”miljöbilspremie”, en rabatt på 20 000 kronor och höja nybilsgarantin till fem år.

Men etanolmotorn finns inte till kombimodellen och den hamnade därmed i försäljningens bakvatten. Kanske blir det ändring nu, för snart kommer en dieselmotor på 88 hk som bara släpper ut 106 gram koldioxid per kilometer.

Om Renault fortsätter med sina miljörabatter kommer dieselmodellen att kosta en tusenlapp mindre än vår testbil som drevs med en bensindriven 1,2 liters turbomotor på 101 hästkrafter. Bensinaren släpper förargligt nog ut nio gram för mycket för att bli miljöklassad.

Vi har inte provat Renaults miljödiesel men kan nog ändå rekommendera alla som är intresserade av en Clio Sport Tourer att vänta på den. Testbilens bensindrivna 1,2-litersmotor på 101 hk är nämligen inte särskilt kul.

Seat har däremot lyckats förena bensindrift och miljöklassning och klämt sig under gränsen med Volkswagenskoncernens direktinsprutade bensinturbo på 1,2 liter och 105 hk.  Det är en liten härlig motor som på tomgång låter som en välsmord symaskin. Den kräver mindre bränsle men är ändå betydligt mer kraftfull än den trötta Renaultmotorn.

Utsläppen från Seat Ibiza ST hamnar på 119 gram koldioxid per kilometer. Motorn stannar vid varje stopp om föraren lägger ut växeln och släpper upp kopplingen. Det spar några gram bensin och avgaser.

Lockar inte
Däremot spar Seats miljömotor inte så mycket pengar. Skattebefrielsen i fem år är bara värd 1 800 kronor. Några egna miljörabatter lockar heller inte Seat med. Än i alla fall. Ibiza ST 1,2 TSI blir därmed inte så billig, men den innehåller en del som vi ska se.

Den som studerar papperen kan nog tro att Seat kopierade Renaults specifikationer när Ibiza ST skapades. Kombibilarna är nästan på pricken lika stora, motorerna lika starka och lastförmågan lika bra. Det sistnämnda kontrollerade vi på ett lika effektivt som överskådligt sätt; genom att åka till Spendrups bryggeri och lasta tombackar.

Med baksätet uppfällt ska det gå att stuva in 439 liter prylar i Clio och 430 liter i Ibiza. Med backar blev lastförmågan den omvända: Vi fick in nio i Clio och tio i Ibiza.

När baksätena fälls blir lastutrymmet häpnadsväckande stort i båda bilarna. I Clio är bagagerumsgolvet lite uppbyggt för att lastytan ska bli helt plan. Det är väldigt lättlastat med raka kanter. Seats lastutrymme är mer oregelbundet och ryggstöden hamnar inte i nivå med bagagerumsgolvet. Ändå lyckades vi trava in 31 tombackar. Men Clio var en back värre. Lastmatchen får därmed anses oavgjord.

Glädjemotor
Är inte barnen alltför storvuxna, fungerar både Clio och Ibiza som familjebilar. Bäst sitter passagerarna bak i Seaten. Clios sittdyna är kort och hård och det är svårt att spänna fast bilbältena, ty låsen sitter djupt nere i stoppningen. Mittbältet, som måste dras ned från taket, lägger sig över halsen på passageraren och skaver.

Passagerarna bör inte ha alltför fina eller vida kläder på sig, för det är nästan omöjligt att ta sig ur baksätet utan att smutsa ned sig på den breda dörrkarmen. Det tycks bildas någon luftvirvel som suger in lortvatten i dörrspringan.

Seat Ibiza ST har en slank och ganska sportig profil. Renault Clio Sport Tourer är mer trubbig. Karossformerna stämmer bra med bilarnas personlighet.

Seats/VW:s lilla turbomotor är en riktig glädjekälla som varvar glatt och drar förvånansvärt tåligt. Den ger bilen ett rappt humör – flera testförare hade svårt att tro på att motorn bara är på 1,2 liter. Det behövde de däremot inte tvivla på i Renault Clio.

Den franska motorn har ett betydligt sämre vridmoment – det skiljer hela 30 Nm – och bästa kraften kommer vid mycket högre motorvarv. Clio accelererar tungt och ganska motvilligt och är inte så glad att köra.

Det finns flera orsaker till att alla testförare, oavsett ålder, kön och storlek, trivdes bättre i Seat Ibiza. Förarstolen är generös och bekvämare vinklad än det franska, ganska platta, sätet. Körställningen är lättare att få till bra i den spanska bilen, vars ratt kan ställas i både höjd och djup. I Clio går ratten bara att justera i höjdled och alla lyckas inte hitta ett bekvämt  avstånd till ratt och pedaler.

Glömmer femman
Det är på flera sätt mer vilsamt att köra Seat Ibiza. Bullret från däcken är dämpat och motorn hörs så lågt att vi ibland glömde lägga i femman. I Renault Clio är det mer oväsen.
I högre farter måste man vara på sin vakt i båda bilarna. Ingen av dem är helt stabil. Seat Ibiza driver liksom iväg åt sidorna och måste ständigt korrigeras tillbaka i spåret.

Men Renault Clio är värre. Den har en elektrisk, fartberoende servostyrning som ger en diffus kontakt med framhjulen. När bilen driftar iväg är det lätt att styra till lite för mycket vilket gör färden en aning vinglig.  En av de mer ovana testförarna tyckte att det var rent obehagligt att köra Clio.

Det instabila beteendet kan möjligen förklaras med att båda bilarna hade dubbfria vinterdäck som är lite mjukare. Väglaget var inte lämpligt för några prov med sommardäck, men vi kollade åtminstone att lufttrycket var korrekt.

Sex år
Renault Clio har funnits sedan 1990. Dagens generation är den tredje. Den kom 2005 (och blev utsedd till Årets Bil).  För ett par år sedan moderniserades modellen, men i grunden är den sex år. Nog märks det att det är en äldre bil än Seat Ibiza som var ny 2008.

Clios interiör ger ett lätt gammalmodigt och murrigt intryck och bilen saknar också små detaljer som tillhör moderna bilar och som finns i Ibiza: Exempelvis körriktningsvisare som blinkar tre gånger om man slår till lätt på spaken, broms som hindrar bilen från att rulla bakåt och krokar för matkassar i lastrutrymmet.

En extra irriterande detalj på Renault Clio är vindrutespolarna som sprutar svagt och träffar glaset alldeles för lågt för att rutan snabbt ska bli ren. Man tvingas spola bort mängder av vätska innan alla grå strimmor har svepts bort. Vi försökte höja spolarna, men förgäves.

Billigare att äga
Renault Sport Tourer TCe 100, som 1,2-litersmodellen kallas, finns i två utföranden: Anniversary och Dynamique. Även den enklaste varianten, som kostar 148 900 kr, är bra utrustad med bland annat elhissar, fjärrstyrt centrallås, klimatanläggning och takreling i snygg aluminiumlook.

Seat Ibiza ST är hela 19 000 kronor dyrare i version Style som är den enda valbara tillsammans med den miljöklassade 1,2-liters-motorn. Men i priset ingår mer utrustning, exempelvis farthållare, kurvljus och larm. Några framstolar med skydd mot pisksnärtskador ingår där-emot inte i Seats säkerhetskoncept, men väl i Renaults.

När testförarna röstade med hjärtat gick segern i kombiduellen till Seat Ibiza. Den är trivsam att sitta i och att köra och den blir förmodligen billigare att äga. Motorn är snål och servicekostnaderna måttliga.

Mot sig har Seat ett svajigt kvalitetsrykte och en svag ställning på marknaden. Men Ibiza ST kan bli bilen som hjälper Seat att klättra från 53:e plats på försäljningslistan.
Renault Clio Sport Tourer är inte så rolig, men väl den får sin miljömotor kan den nog vara ett gott val för alla som lägger stor vikt vid inköpspris, rabatter och garantier.