Biltest: Ford Focus, Kia Cee'd (2011)

Nu är det knappast garantier som säljer en Ford Focus. Men fem säkra år i stället för som tidigare två, har säkert viss betydelse.

Focus är en helt ny bil byggd på vad man kallar C-plattformen, som ska användas på alla marknader och på så sätt vara grunden för en slags världsbil. För närvarande finns två bilar på denna gemensamma grund – C-Max och nya Focus.

Vid första anblicken ser Ford Focus tio år nyare ut än Kia cee'd, som har rakare, stramare och lite fegare linjer. Focus bakre taklinje gör att bilen ser ut som en vildkatt som hukar sig för ett språng. Om det bor en katt i Cee'd så är det ett tamdjur.

Lika snabb och kvick
Men det visade sig snart att Cee'd är lika snabb och kvick ur startblocken som Focus. Kia är också riktigt alert att köra, även när man testar förmågan att klara en väjning. Det är en bil som vinner i längden. Cee'd har inte särskilt vass design, men vägegenskaperna är minsann helt okej.

Det som inte fungerar så bra för mig är körställningen. Stolen har lite för platt säte och är man lång, så sitter man mest på stjärten med bristande stöd för benen.

Ford Focus har en helt annan komfort. Jag sitter perfekt. Det är som att dra på sig en lagom tajt skinnhandske. Hela instrumenteringen går i samma stil, lite cockpit-känsla. Knappar och reglage är vända mot mig. Nästan väl mycket. Mittpanelens hörn vid högra knäet har visserligen en mjuk sväng, men den hamnar ändå bra nära benet.

Till vänster om ratten är den korta fortsättningen av instrumentpanelen vinklad mot föraren. Ljusreglaget sitter väl långt ned och har man långa ben kan man råka slå i det med knäet. Men det beror delvis på att just min körställning innebär att jag vill sitta ovanligt nära. I Ford har jag också mindre svängrum för benen jämfört med i Kia. Till vänster i Focus har man dörrpanelen med reglage för fönster och ytterspeglar och till höger en bred mittpanel.

I Kia Ce'd är förarplatsen lite luftigare. Man kan vinkla ut benen. Men man har heller inte den där koncentrerade känslan av kompakt förarplats som man får i Ford. Till denna känsla bidrar instrumenteringen i nya Focus.

Det är inte bara chassiet och hjulupphängningen som är av samma modell som C-Max. Ratten och instrumentgruppen i Focus och C-Max, med de karaktäristiska djupa kattögonlika hålorna med varv- och hastighetsmätare, är identiska. Till och med mittpanelen med de futuristiska luftutsläppen på var sida om radion har samma utseende.

Reglagen för färddator och radio är placerade på rattekrarna och har en smart utformning vilket underlättar när man ska leta rätt på information eller snabbt och enkelt hitta favoritradiostationen.

Kia är inte långt efter. Framför allt inte när det gäller funktion. Värme- och ventilationsanläggningen har bättre placering genom att den är högre placerad. Och Fords ganska små knappar och symboler är svårare att se, i alla fall när man med en snabb blick vill ändra inställningen.

Snåla motorer
Båda bilarna är utrustade med snåla 1,6-liters dieselmotorer med stopp/start-system och är klassade som miljöbil. Man slipper därför att  betala fordonsskatt de fem första åren.   

Vår egen undersökning av brytpunkterna för när diesel lönar sig visar att av 32 exempel är det bara drygt hälften som går ihop eller med plus vid 1 500 mils körning per år. Dit hör både Kia Cee'd och Ford Focus (med 95 hk-motorn). Det är glädjande eftersom en modern dieselmotor är mycket trevligare att köra och normalt ger en betydligt längre aktionsradie per tankning.  

Både Focus och Cee'd har motorer med ett vridmoment som vida överskrider vad en tvåliters bensinmotor presterar som bäst, 270 Nm för Ford och 260 för Kia. Men maximal effekt kommer redan vid 3 600 v/min. Det användbara varvtalsområdet är smalare. Och vid riktigt låga varvtal händer inte så mycket. Vissa bilar är känsligare vid start och den som slarvar får lätt ”kärringstopp”. Men det gäller inte dessa två.

Däremot verkar det som om Ford inte släpper lös effekten helt när man accelererar för fullt från stillastående. Det är lättare att få till en riktig raggarstart med Cee'd när vi provar accelerationsförmåga. Focus är då något långsammare, men äter sig ifatt Cee'd när hastigheten ökar. Här finns ingen klar vinnare eller förlorare.

Vi får samma resultat vid mätning av bränsleförbrukningen. Det blir oavgjort också i det fallet. Visserligen ligger vi drygt 1,0 l/100 km högre än respektive testbils officiella deklaration. Fords färddator var lite mer ärlig och angav 5,6 när korrekt förbrukning var 5,7, vilket är ett mycket bra betyg.

Växlingsindikatorerna på dessa bilar ville inte vara med om att man körde på för hög växel. Kias egen lilla hjärna rekommenderade oftast fyran vid 50 km/tim. Och högsta växeln (sexan) först vid 90 km/tim. Ford hade i stort sett samma plan. Utväxlingen är helt enkelt vald för att ge minimal förbrukning.

Men det innebär också att man kanske måste växla ned tre steg. Mätningen av omkörningsacceleration vid 70–110 km/tim visar tydligt och inte särskilt överraskande att det är treans växel som är snabbast. Fyran är bäst först när man börjar omkörningen vid ungefär 90 km/tim.

Små skillnader
På vanlig landsvägskörning känns Fords styrning mer exakt och lugn mot Kias som kan uppfattas som aningen för lätt. Men det är små skillnader och när vi sätter bilarna på prov vid en riktig undanmanöver på testbanan, är Kia väl så alert och snabb som Focus.

Det verkar som om Cee'd har lite hårdare satt fjädring eller dämpning i framvagnen. Den känns mer stabil och kränger inte fullt så mycket som Focus. Men det beror också på att Kias stabiliseringsprogram går in och bromsar tidigare än Fords.

Fords ESP tycks tillåta den första svängen med mycket lite bromsning. Den tar ner farten markant först efter det att föraren väjt, vilket kan vara en bra tanke. Men man har högre fart ut ur svängen och därför understyr bilen i stället när man ska tillbaka till rätt sida av vägen igen.

Båda bilarna klarar att man kör in i provet med 70 km/ tim utan att välta några av testbanans koner. Det är ett bra betyg.

När det gäller komforten i baksätet  är utrymmena i stort sett lika. Insteget är lite bättre i Cee'd. Trots Focus sluttande taklinje kan jag klämma in mina 189 cm utan att slå huvudet i taket. Kias rakare taklinje ger också bra utrymme.

Framstolarnas baksida är släta i Cee'd men har två valkar i Focus vilka man måste placera benen emellan för att få samma utrymme. En annan skillnad är lutningen på sittdynan. Precis som framstolarnas sits, har Focus mer vinklad soffa, varför man får bättre stöd för benen.

Benutrymmet är en aning bättre i Kia men man sitter bekvämare i Ford. Ett plus för Focus är LED-lampor i kupén både bak och fram. Och har man valt Titanium så får man fällbart mittarmstöd bak och fotutrymmesbelysning. Kias komfortpaket bjuder baksätespassageraren på elfönsterhissar bak.

Bagageutrymmet i en modern kombisedan är inte så märkvärdigt stort men lätt att lasta genom den stora luckan. Focus har det rymligaste bagaget om man ser till hur mycket som får plats under insynsskyddet. Det är lite djupare och högre än i Cee'd. Men så finns ju heller inget reservhjul under bagagerumsmattan som i Kia. Cee'd med komfortpaket har dessutom en praktisk förvaringslåda.

När man fäller baksätet så får Kiaägaren nytta av Ceed's mer raka kaross och plötsligt är det Kia som rymmer mer last än Ford. Men för att ytterligare komplicera fallet, visar det sig att Focus lastar betydligt mer i vikt räknat – 500 kg mot 352, en uppgift vi fått från transportstyrelsens hemsida.

Startade garantikrig
När Koreanska Kia introducerade Cee'd 2007 startade man samtidigt ett litet garantikrig. Det är utan tvekan en av förklaringarna till att Kia på så kort tid lyckats slå sig in i Sverige och på några få år få upp en modell bland de tio mest sålda. Sju års nybilsgaranti har visat sig vara en god draghjälp.

Bra för kunden? Jo, visst är garantier något som tilltalar oss. Men baksidan av myntet är att Kia kräver att service utförs av auktoriserad verkstad med originaldelar från första början – om man vill åtnjuta sju års garanti.

Kia har därmed satt EU:s gruppundantag, som Sverige införde 2003, ur spel. Men bara delvis. Den som vill kan välja att serva på alternativa verkstäder men får då nöja sig med tre års nybilsgaranti.

Detta arrangemang tycks vara okej. Konkurrensverket gjorde en kartläggning av konkurrensvillkoren för bara ett år sedan och kom fram till att det i nuläget inte ”… finns anledning att prioritera frågan ytterligare”.

När gäller garantin?
Konkurrenterna har också börjat snegla på Kias variant. Det är lockande att knyta sina kunder till den egna verkstadskedjan och förhoppningsvis sälja fler bilar, även om det kostar lite mer i garantiåtaganden.

Ford har valt en femårsgaranti där man inte låser bilägaren till auktoriserad verkstad. Kravet är i stället att man vid servicen ska följa Fords serviceschema samt använda originalreservdelar.

Men som konsument ska man också ha klart för sig att nybilsgarantier inte gäller delar som utsätts för normalt slitage. Och det kan säkert uppstå diskussion om vad som omfattas och vad normalt slitage innebär. Det gäller att läsa det finstilta.

Sedan återstår ändå de krav som gäller rostskyddsgarantin. Både Ford och Kia kräver årliga inspektioner av auktoriserad verkstad med stämpel i boken för att garantin över huvud taget ska gälla. Så dit måste bilägaren i vart fall i tolv år. Och en bil som inte har gällande rostskyddsgaranti eller förlängd nybilsgaranti lär ha ett avsevärt sämre andrahandsvärde.        

Vi tycker:
Det här är inget lätt val. Båda bilarna (i dessa versioner, som har en hel del extra utrustning) ligger nära varandra i många viktiga avseenden. Vad som sticker ut är Kias nybilsgaranti. Båda bilarna är kör- och krocksäkra, håller samma nivå på rostskyddet, är lika rymliga, har samma bränsleförbrukning och förväntade kostnader.

Ford har lite bättre komfort och körkänsla, lastar lite mer och kan erbjuda en hel mängd extra tillval av vilka flera handlar om utökad körsäkerhet. Vi väljer av dessa skäl Ford Focus även om priset kan bli något högre. Men prioriterar man trygghet och lägre grundpris är Kia bästa valet.