Är alldeles nyligen hemkommen från testkörningen med nya Toyota Auris, Seat Leon och VW Golf.

Vi hamnade mitt i ett av vinterns värsta halkoväder. I Skåne kraschade nästan 100 bilar i Sveriges hittills största masskrock och på vägarna i vår närhet stod trafiken helt stilla på E18. Mellan 30 och 40 olyckor inträffade på den korta sträckan mellan Västerås och Köping.    

Som tur är lyckades vi krångla oss förbi det värsta trafikeländet och sökte oss på småvägar upp mot de utslagsgivande teststräckorna i norra Värmland, där vi kunde sätta bilarna på prov under härligt vintriga och snörökiga förhållanden.

En av bilarna visade sig vara extrem på att dra igen sig över bakändan. Efter bara några mil hade nya Toyota Auris byggt på sig ett flera decimeter tjockt is-/snölager som täckte hela akterpartiet. Och inte nog med det, massor av snö drog också in i trösklarna runt bakdörrarna.

Undrar just om Toyota kört nya Auris på norrländska snöröksvägar under utvecklingen av bilen. I så fall hade man nog upptäckt problemen ganska snabbt, för det tar bara några mil innan bilens bakparti är helt igengrott.

Golf och Leon klarade snöröksvägarna betydligt bättre, men det betyder ju inte att de totalt sett är bättre än Toyotan. Nya Auris har en rad andra goda egenskaper, som gör den till en i högsta grad kompetent utmanare i Golfklassen.

Men hur det slutligen gick i testet avslöjas inte här, utan det sker först i nummer tre av papperstidningen, som kommer ut i slutet av februari. Där får du också reda på hur den nya spanska Golfen, Seat Leon, står sig mot det tyska originalet.

Överraskningar utlovas…

Dagarna har blivit märkbart ljusare och snart blir det dags att byta till sommardäck igen. Sköna tanke! Men när däcksbytartiden är inne kan vi ibland få problem med våra långtestbilar. Vi testförare byter ju bil med jämna mellanrum och den som var till verkstan i höstas och bytte till vinterdäck är sällan densamme som åker dit för att få sommarsulorna pålagda.

Då kommer bekymret. Var i helsike ligger låsbulten till fälgarna gömd?  Det är ju inte så smart att förvara bulten i handskfacket, för där kan ju vilken hjultjuv som helst hitta den. Ibland har vi fått leta både länge och väl medan däcksbytarkillen stått och trampat otåligt med muttermaskinen i högsta hugg.

Men en klurig meck löste problemet för en av bilarna i vårt garage. Han tog låsbulten, borrade ett litet hål i den och satte i en nyckelring. Nu sitter låsbulten på bilnyckeln!

Det geniala är ofta det enkla.  Har du kanske något annat smart tips som gör billivet enklare?

Ibland blir man nästan chockad över hur mycket moderna bilar överförbrukar med i förhållande till de bränsledeklarationer som anges.

Så var det i mitt senaste test, som jag just nu sitter och skriver på. Där drog den ”bästa” bilen 42 (!) procent mer bränsle än vad som anges officiellt. Den näst bästa noterades för en överförbrukning på 49 procent och den sämsta drog hela 55 procent mer än vad som uppges i deklarationen.

Katastrofala siffror över hela linjen! Och det man undrar över är givetvis hur mycket deklarationen egentligen är värd när den verkliga bränsleåtgången skenar iväg till sådana nivåer.    

En överförbrukning på 10- 20 procent får man kanske stå ut med när bilen körs i svensk vintertrafik. Men mellan 42 och 55 procent är förstås skyhögt över gränsen för det acceptabla! Som bilägare kan man i det läget inte känna sig annat än grundlurad – det skulle i alla fall jag göra.

Även om deklarationen är en laboratoriesiffra, som är framkörd på rullande landsväg för att bilarna ska kunna jämföras med varandra när de körts under identiska förhållanden, så borde den självklart ha någon slags relevans i verkligheten.

Men så är det inte i dag. Och ju snålare bilarna är på papperet, desto större blir ofta överförbrukningen i verklig trafik.

Noterbart är också att de tre bilarna i testet – Seat Leon, Toyota Auris Hybrid och VW Golf – har så gott som exakt samma deklarerade förbrukningar; två noteras för 3,8 l/100 km och en för 3,9 l/100 km.

Då borde ju också överförbrukningen bli ungefär bli densamma när bilarna körs under identiska förhållanden i verklig trafik, som under vårt test. Men så är det inte heller - och det gör förstås bränsledeklarationen än mer opålitlig.

Oftast håller vi till i Stockholm när vi fotograferar testbilar och det kan vara rätt besvärligt att trängas med storstadens stressade trafikanter. Det händer att det både tutas och görs ilskna gester när folk tycker att vi blockerar deras framfart.

Roligare är det att dra ut i landet med bilar och fotograf. Då kan man träffa riktigt snälla människor. Som härom sistens när vi kom till Örebro. Vi ställde upp bilarna på bron som leder till slottet och ingen blev sur på det. Vid åkanten höll ett par killar på och beskar träd med hjälp av en bil, försedd med en korg på en lång hydraulisk arm.

– Ska ni inte låna våran lyft? Då skulle ni kunna ta en häftig bild, föreslog Kenneth Johansson.

Sån bussighet är vi sannerligen inte så vana vid. Fotografen for till väders och det blev en riktigt häftig bild!

Fler bilder från den trevliga staden Örebro kan du se i biltesten i Vi Bilägare nr 6 som kommer i mitten av april.

Valet av vinterdäck är en evig fråga. Och inte så lätt att besvara. Det är i de flesta fall ett individuellt val som till stor del beror på vilken bil man har, var man kör och när.

Nu är däckfrågan som hetast – ska jag ha dubb eller dubbfritt? Debatten finns också på Vi Bilägares redaktion. Alla våra långtestbilar utrustas med friktionsdäck. Så har det alltid varit och så blir det även i år.

Men när jag klämmer lite på kollegorna och frågar om vad det sitter för däck på eventuella privatbilar så blir svaret ofta dubb!

Och motiveringen är att den bilen ”körs nästan alltid av frugan och hon vill inte ha något annat än dubb”.

Till deras försvar må tilläggas att dessa personer bor ett bra stycke utanför Stockholm att privatbilen sällan är inne i just Stockholm. Men det finns uppenbarligen ett resonemang som går ut på att mindre rutinerade chaufförer, inte nödvändigtvis just kvinnor, kanske bör välja dubbdäck?

Och flera kollegor motiverar dessutom valet av dubbdäck med att de vintertid hamnar på vägar där det ofta bildas hal is, eller att det gäller att klara en tidvis isig backe.

Vad vill jag egentligen säga med det här? Jo, att däckvalet inte bara kan utgå från en miljöaspekt – utan att däcken för de flesta faktiskt är en fråga om säkerhet. Och det måste respekteras. Det är lika självklart som att lokala trafikstadgan också ska respekteras när den förbjuder körning med dubbdäck på vissa gator. Jag bara hoppas att bilister som egentligen behöver dubb, inte väljer friktion för att man kanske ska köra på gator med dubbförbud. Då är bättre att helt låta bli att köra där. För min egen del tycker jag att det dubbfria alternativet fungerar förvånansvärt bra, bara man är medveten om att vinterdäcken inte är optimala på torr och våt väg.

Det finns mängder av olika mer eller mindre avancerade komfortfinesser på nya bilar. En del kan man både ha och mista, medan andra blir närapå beroendeframkallande.

Själv är jag sedan en längre tid tillbaka svårt betuttad i nyckelfria lås-/startsystem. Det är så jäkla bekvämt att slippa hala fram fjärrkontrollen varje gång man ska öppna, låsa eller starta bilen. Nyckelklumpen kan ligga orörd där i fickan och ändå har man fullt tillträde till bilen. Helt suveränt och värt varenda krona, om du frågar mig!

Lika förtjust är jag inte i en annan finess, som numera är standard på många bilar. Jag talar om automatiskt avbländbara innerbackspeglar. De fungerar enligt min mening sällan som det är tänkt, vilket börjar märkas nu när höstmörkret faller. Jag vet inte hur många gånger jag varit tvungen att helt enkelt vika undan backspegeln för att slippa bli bländad av bakomvarande bilar.

Slutsats: upplåsning och start får gärna ske med så mycket automatik som möjligt - men backspegeln vill jag själv kunna blända av!

Vi har i alla år mässat att nya bilar visst kan rosta. Det som dessvärre kunderna går på och som kan uppfattas som en trygghet är tillverkarnas rostskyddsgarantier – tyvärr oftast verkningslösa när det väl bränner till.

I ett inslag i P4 Göteborg häromdagen exemplifierar en rostskyddsfirma att nya bilar drabbas, men bilbranschen slår ifrån sig. Bil Swedens vd Bertil Moldén uttalar sig så här: ”Rosten är inte ett problem på en modern bil i dag.”

Tja, det var väl ungefär ett förväntat uttalande från Bil Swedens högsta chef, men dessvärre tycks han helt ha fjärmat sig från verkligheten i det här fallen.

Är det några som känner till bilarnas roststatus så är det dem som dagligdags jobbar med rost.  När rostskyddsfirmor väl slår larm kan det förstås uppfattas som att de talar i egen sak. Säg så här i stället – om biltillverkarna såg till att bättre rostskydda sina bilar från allra första början så skulle eftermarknadens rostskyddare inte längre behövas. Bilarnas rostskydd har förvisso blivit något bättre under senare år, men att påstå att problemen är ur världen är direkt felaktigt.

För nordiska förhållanden, med saltindränkta vägar vintertid, ökar kraven på effektivt rostskydd. År efter år drabbas vi av rostskador på våra nästan nya bilar i Vi Bilägares långteststall.

Problemet med små luftburna partiklar blir desto mer komplicerat och svårlöst ju mer det forskas om de små elakingarna.

Nu senast har en grupp forskare studerat och sammanställd data från en mängd studier från europeiska städer i läkartidningen The Lancet. I Sverige och kanske främst i Stockholm har debatten om luftkvaliteten delvis låsts vid PM 10 och dubbdäck. Dubb nöter på vägen och bildar damm som hamnar inom fraktionen PM 10, det vill säga partiklar som är mindre än 0,01 mm.

Att minska bildningen av vägdamm är säkert bra. Men det man nu pekar på är att de mindre förbränningspartiklarna troligen är farligare. Det kan till och med vara så att snålare och effektivare motorer, även dieselmotorer med partikelfilter snarare slår sönder avgaserna till mindre och än farligare partiklar.

Lyckas man minska eller till och med eliminera dubbdäckens inverkan på luftburna partiklar så finns det andra och antagligen farligare saker kvar i luften, särskild på hårt trafikerade gator i storstäder.

Tittar man till exempel på mätningarna från Uppsala i dag kan man se att PM 10-halterna bedömdes som låga igår och på morgonen i dag. Och i kommentaren till diagrammet kan man bland annat läsa att:

”Största bidraget kommer från intransport av partiklar samt uppvirvlande partiklar som bildas vid slitage av vägbanor, däck och bromsar. Förbränningspartiklar är mycket små och har liten massa och ger därför mycket litet genomslag på halterna av PM10 mätt i mikrogram/kubikmeter. Intransport av partiklar från utsläpp utanför regionen har stor betydelse för bakgrundshalten av PM10. Bidraget till den urbana bakgrundshalten av PM10 är ca 50 % av årsmedelvärdet.”

Det behövs uppenbarligen mer forskning. Och även om dubbdäckens bidrag till just PM10 är relevant så finns det uppenbarligen både farligare partikeltyper och fler källor att ta tag i.

Det var liksom inte meningen att min blogg förra veckan skulle utveckla sig till en quiz, men så blev det, och jag måste säga att jag blir imponerad av flera läsares slutledningsförmåga. 

Det känns nu som jag måste avslöja att den övre bilden med plastkåporna är en VW Passat -09 och den undre bilden med rostskadorna en Mercedes E 320 -03.

För att lägga mer ved på brasan, och för att ytterligare visa att plastsköldarna är en rostfälla, kan vi här också visa vad som döljer sig bakom Passatens plastkåpor. Som synes har det blivit betydande rostangrepp på gastankarna – och det på en bil som endast rullat 12 000 mil.

Vi håller som bäst på att samla in fler uppgifter och hela storyn kommer så småningom att presenteras för våra prenumeranter och lösnummerköpare i något av våra kommande nummer. 

Bra, Svensk Bilprovning! Äntligen får vi konsumenter ta del av modellstatistiken för 2012 års bilbesiktningar, bland annat gällande årsmodell 2009. Avregleringen av bilbesiktningsmarknaden har tagit tid och fått konsekvenser, bland annat har det inte funnits utrymme och resurser för att presentera regelbunden modellstatistik de senaste åren. Här har vi genom åren fått bra konsumentupplysning, tidigare till och med i bokform – ”Bilar, starka sidor och svaga punkter”.

Den modellstatistik som Svensk Bilprovning nu har släppt är inte lika omfattande som förr, men är det något företag på den öppna marknaden som har möjlighet att bjuda på den här typen av information så är det just statliga Svensk Bilprovning som fortfarande har störst representation ute i landet, närmare 34 procent av anläggningarna.

Monopolet har upphört och med konkurrens från privata aktörer som Opus, Besikta, Carspect, Dekra och Clearcar förändras spelplanen. Konkurrensen hårdnar, men med vinstkrav måste också företagen ta ut marknadsmässiga priser. Och trots konkurrens har priserna för bilbesiktningar generellt ökat under 2013, enligt Transportstyrelsen.

I dag kom statistiken för maj månads nyregistreringar från Bil Sweden. På plats 41 återfinns Saab 9-5 som såldes i 119 exemplar i maj mot 169 i samma månad för ett år sen.

Saab 9-5 hade en marknadsandel på 0,73 procent januari-maj i år mot 1,62 procent motsvarande tid förra året.

Lördagen den 19 juni börjar en ny tideräkning för 9-5 då den lanseras på marknaden.

Det kan bara bära uppåt i i försäljningsstatistiken och nästa lyft kommer med kombiversionen. Frågan är bara hur långt det räcker?

I dag får motorjournalisterna köra nya 9-5 på bana i undanmanöverprov. Jag är nästan säker på att den klarar sig väldigt bra i det momentet!

Subaru meddelar att försäljningen av Forester ökade med 890,47 procent i december 2008 jämfört med samma månad 2007.

Låter fantastiskt i dessa tider, eller hur?  

En närmare titt på denna makalösa uppgång i försäljningen ger följande fakta: I december 2007 såldes 21 stycken Subaru Forester. Orsaken var att ett förestående modellbyte i april 2008 gjorde bilen iskall.

Ett år senare, i december 2008, såldes 208 stycken av den nya modellen. Det gör faktiskt plus 890,47 procent.

Så kan man alltså använda statistik. Men även om Subaru nöjer sig med att presentera försäljningssiffrorna på ett rimligare sätt så har märket klarat sig rätt hyggligt. Forester exempelvis såldes i totalt 718 exemplar 2007 och 814 sålda under 2008, vilket innebär en uppgång med 13,4 procent.

Skoda Superb Combi motsvarar verkligen förväntningarna så här långt. Först körde jag tvålitersdieseln på 170 hästar och den var råstark. Sen bytte jag till en 1,4-liters bensinare och blev riktigt överraskad. Trodde faktiskt inte att en så liten motorvolym kunde räcka till en så stor och tung bil.

Men det gjorde den!

Den här bilen kan bli en riktig rysare för konkurrenterna.