Det här är Carrera de Mallorca mitt i flermiljonstaden Barcelona. Bilden är tagen vid fyratiden på eftermiddagen. Trafiken flyter, förvånansvärt snabbt med tanke på tidpunkten. Men trots särskilda busskörfält har bilister och tvåhjulingar (i Barcelona mestadels motordrivna) nästan alltid fler körfält att fräsa fram i.

Hojar och skotrar parkeras på trottoarerna, som trots att de i vart fall på denna gata är betydligt mindre än många sådana i Stockholm, ändå tycks räcka till.

I Stockholm tar man gärna av gatutrymmet för att i bland skapa överdrivet stort promenadutrymme. En konstig miljöpolitik.

Som svensk uppfattar i alla fall jag hastigheten på gatorna som alldeles för hög. Å andra sidan ser Barcelonaborna sig för innan de korsar en gata.

Man får en känsla av att Stockholms fotgängare skulle gå åt som flugor här om de skulle använda samma nonchalanta oförsiktighet som hemma i Svedala.

Ring P1 kan vara en trafikfara när man kör bil. När de värsta stollarna går på är vi nog rätt många som kastar oss över avstängningsknappen på bilradion.

Men programmet kan också vara rätt underhållande, särskilt när Täppas Fogelberg leder det. Många tycker i och för sig att Täppas har en väl så oborstad attityd. Till exempel presenterar han programmet så här: ”Ring P1, snacksalighetens högborg.”

För egen del tycker jag att Täppas Fogelberg är riktigt fyndig ibland. I går ringde Ivar från Alfta och hade en lång utläggning om att alla bara pratar om koldioxidutsläpp och hur farligt det är.

Ivar ville i stället att fokus skulle riktas mot metangasen och började en mångordig uppräkning av alla risker med den när Täppas avbröt honom med frågan:

– Varför har du metangasångest?

Och där kom Ivar från Alfta av sig.

Volvo V60 Plug-In Hybrid som lanseras i starkt begränsad upplaga i slutet av nästa år är hutlöst dyr tycker en hel del, 560 000 kronor.

Men är den för dyr?

Nej, det kan man inte tycka – inte om kunderna köar för att få köpa den. Och det gör de; 5 000 svenska köpare har redan anmält intresse för laddhybriden, bara 300 av de första tusen tillverkade bilarna tilldelas Norden.  

Det är efterfrågan som bestämmer priset och Volvo-ledningen vore förstås korkad om den inte utnyttjade detta. Det är ju inte välgörenhet man sysslar med.

Sen kan man förstås tycka att det är synd att miljövänlighet ska behöva kosta så himla mycket. Uppenbarligen skulle Volvos laddhybrid generera vinst även om priset hållits kvar vid ursprungliga knappa halvmiljonen (mycket pengar även det).

Vi vanliga dödliga kan trösta oss med att priset kommer att sjunka så småningom när konkurrenterna hunnit ikapp och produktionsvolymerna ökar. På köpet slipper vi hoppeligen de värsta barnsjukdomarna.

Nu ska jag inte gnälla på Stocholmstrafiken på ett tag, för nu har jag varit och kört nya Fiat Panda i Neapel. Stan var ett rykande kaos av bilar, lastbilar, mopeder, motorcyklar och vespor som i försökte tränga sig fram så fort det uppstod en lucka i köerna. Var och varannan bil i stan har plåtskador, så trängningsförsöken misslyckas uppenbarligen ofta.

Vi körde förstås fel. Den italienska skyltningen är lite hipp som happ. Plötsligt var vi ute i en förort så skum, att vi knappt vågade stanna vid rödljusen. Innan vi stack iväg med den nya bilen blev vi tillsagda att hålla dörrarna låsta och inte låta någon kamera eller annat värdefullt ligga synligt i sätena. Smash-and-grabkupper mot bilister är vanligt i Neapel. Vi kom som tur var ur förorten med allt i behåll, bara för att hamna i centrumtrafikens stillastående köer.

Tiden rann iväg, vi hade långt kvar att åka och paniken började sprida sig i Pandan. Plötsligt såg jag en körbana som inte var igenkorkad: mitt i gatan gick spårvagnsrälsarna i en egen fil. I en gatukorsning svängde vi in på rälsen, la oss bakom en spårvagn och gled förbi alla stillastående bilar! Det tutades ilsket här och där men det låtsades vi inte höra.

Vår listiga manöver förvandlades dock strax till kris. På gatan stod en polis. Han fick syn på oss. Lämna rälsfilen gick inte, den var skyddad av höga stenkanter. Vi hukade i Pandan och förväntade oss en sjujäkla utskällning på italienska. Sakta körde vi fram mot polisen. När vi hade några meter kvar, vände han ointresserat ryggen mot oss!

När Fiat har provkörning, samarbetar polisen. Och vi fortsatte bakom spårvagnen.

På väg norrut för att fira jul träffade jag på en ägare till en Volvo V50 med 2-liters dieselmotor. Det vill säga, just nu står den på verkstad. I augusti började nämligen den fyra år gamla bilens motor tokvarva under färd. Det gick inte att få stopp på den trots att tändningen vreds av.

Inte förrän vevstakarna krökts. Då blev det tvärstopp.

Vad hade hänt? Jo, stora mängder dieselolja hade sprutats in i motoroljan.

Efter motorbyte – som ägaren fick betala själv! – hände samma sak med utbytesmotorn; dieseloljan blandades med motoroljan. Den här gången gick det aldrig så långt att motorn rusade eftersom den misstänksamme föraren drog upp oljestickan och luktade på den efter några dagars körning.

Stickan luktade diesel och så åkte bilen in på verkstad igen.

Nu har Volvoägaren fått höra rykten om att det är ett vanligt fel på Volvobilar med just den här 2-litersdieseln. Eftersom många bland er bloggläsare har järnkoll så skulle jag gärna vilja veta om det är någon som hört talas om det och/eller vet mer. Hur vanligt är detta på Volvos dieselmotor? Vad beror det på? Om ni hellre vill det så går det bra att mejla mej på hakan.backlund@vibilagare.se.

Januari 2011. Detroits bilsalong. Kallt som...

Saab ställer ut sina bilar utanför mässhallen. Kaxigt, tycker man själva.

I bakgrunden: GM:s högkvarter. Hela situationen: en symbol för frigörandet från den stora Koncernen. David mot Goliat.

I själva verket var det ett omöjligt uppdrag.

Även om konkursbeskedet är tråkigt för svensk industri – och en ledsam julklapp till Trollhättan och de anställda – var konkurs troligtvis det bästa för Saab.

Nu öppnas nya möjligheter. Alla kan gå vidare. Cirkusen är slut.

Jag sitter och räknar på vad våra begtestbilar har kostat oss genom åren. Vi gör bland annat en slutrapport på Toyota Prius -04 som rullat över 15 000 mil. Kan avslöja att service- och reparationskontot ligger på 46 589 kronor, det gör 3,03 kronor per mil. Totalt, inklusive värdeminskningen, har det kostat oss 29,32 kronor milen att ha bilen rullade.

Vi kommer att presentera alla detaljkostnader för alla våra åtta begtestbilar i nya uppfräschade Vi Bilägare som kommer ut till våra prenumeranter i mitten av januari. Där kommer vi också att avslöja rostskador, bland annat på bilar som bara varit i bruk några få år.

Totalt 81 813 körda testmil ger många intressanta besked.

Det kanske börjar bli tjatigt vid det här laget. Men, självklart ska också Vi Bilägare önska er alla en angenäm julhelg. Och med risk för att låta ännu mer tjatig: ta det lugnt på vägarna.

Själv stämplar jag ut om några timmar och kommer inte tillbaka förrän 2012. En skön känsla. I mellandagarna tar Kevin Carlsson, som ni hunnit bekanta er med i somras, över spakarna och rattar sajten in i det nya året.

Apropå nästa år, förresten. Vad vill ni se mer eller mindre av på webben? Har du förslag på förbättringar? Skriv av er här eller skicka ett mejl: fredrik.diits@vibilagare.se

En vanlig synpunkt jag får höra är att vi borde städa upp bland de så kallade Trollen. Då menar jag inte några mytologiska jättar. Nej, personer som medvetet förstör diskussioner.

Dessa sabotörer är inte helt lätta att handskas med, vill jag lova. Vi övervakar alla diskussioner och försöker vara så snabba som möjligt på att radera olämpliga inlägg. Vi tolererar inte personangrepp och kräver att medlemmar visar respekt gentemot andra, håller god samtalston och inte svävar ifrån ämnet. Det är väl inte så mycket begärt?

Ni som verkligen vill prata bil och trafik, försök att ignorera eller möta tramset med sakliga argument. På så sätt tror jag att vi kan få en trevligare miljö här på sajten.

Nåja, nu finns annat att tänka på. Ha en trevlig jul.

Innebörden av uttrycket ”Vi har våra regler och hur skulle det se ut om alla…” har fått ännu en tolkning. Den här gången av Renault.

Peter Henriks i Stockholm har en Renault Grand Scenic som tjänstebil sedan 1,5 år. För ett par månader fick han fel på den; motorn slutade dra och instrumentpanelen fylldes av lysande varningssymboler.

Eftersom Peter råkade befinna sig på E4 i höjd med Upplands Motor, återförsäljare med verkstad för bland annat Renault, beslutade han sig för att utnyttja den lilla dragkraft som fanns kvar och rulla in till Upplands Motor.

Det gick bra och Peter, som är säljare och ständigt beroende av bil, lämnade in sin bil och tog samtidigt ut en hyrbil.

Tre dagar senare var hans Renault Grand Scenic åtgärdad (en magnetkoppling i turbon hade lagt av) och Peter lämnade tillbaka hyrbilen, vars kostnad (2 768 kronor) han utgick ifrån att Renaults mobilitetsgaranti skulle täcka.

Det skulle den också ha gjort – om Peter hade ringt bärgare. Eftersom han inte gjort det utan levererat bilen själv till verkstan upphörde mobilitetsgarantin att gälla, enligt Renault. Sen spelade det ingen roll att Peter Henriks besparat Renault kostnaden för bärgningsbilen.

– Renault slapp på det sättet kostnad för både bärgning och hyresbil, konstaterar Peter. Renault – kunden 2-0.

Han är av förståeliga skäl inte särskilt nöjd med resultatet.

Det råder fullt krig mellan branschorganisationen Bil Sweden och SBF, Bildelsgrossisterna, som företräder allbilverkstäderna, dit bland annat Mekonomen, MECA, AutoExperten med flera räknas. Striden handlar om hur markandsföringen bör formuleras och var gränsen går med att låsa fast kunder via långa garantier.

Bil Sweden har gått till domstol för att få ett fall om påstådd vilseledande reklam från verkstadskedjan MECA prövat. Allbilverkstäderna har i sin tur stämt Kia för att de binder fast sina kunder hos Kias egna auktoriserade verkstäder från dag ett, för att sjuårsgarantin ska bestå. I det fallet är det ett förfaringssätt som strider mot den fria konkurrensen, enligt EU:s regelverk, anser Bildelsgrossisterna och allbilverkstäderna

Det känns bra för oss kunder att något händer i de här frågorna. Rätt eller fel servicestämplar och eventuellt förlorade garantier skapar ett virrvarr utan dess like. I Vi Bilägares papperstidning nr 2, som kommer ut till våra prenumeranter i slutet av januari beskriver vi vilka konsekvenser ett servicebesök hos en icke auktoriserad märkesverkstad kan få.

Det är hög tid att Marknadsdomstolen kommer med ett utslag som borde bli prejudicerande.

Då är vi på gång mot Genève och den årliga bilsalongen där! Vi Bilägare skickar denna gång en tre man (eller två män och en kvinna) stark delegation. Vi kommer att göra vårt bästa för att hålla er uppdaterade om vad som händer.

Första officiella programpunkten inträffar redan kl 15 i eftermiddag. Då koras segraren i Årets Bil. Många svenskar håller förstås tummarna för Volvo V40, men kan den verkligen klå Golf eller Ford B-Max?

Häng med, för nu kör vi!

Pressdagar på bilsalonger är något man måste lära sig hantera. Biltillverkarna har tillsammans med salongen utarbetat ett schema för presskonferenserna. I korthet innebär detta att det var 15:e minut startar en ny presskonferens någonstans på mässområdet.

Att bara följa strömmen av vilsna lemmlar från den ena konferensen till den andra straffar sig. Snart står man där med huvudvärk, onda fötter och ingen egentlig vetskap om de bilar som visats.

Tricket är att gå motvarv istället! Det gäller att se till att vara där presskonferensen inte håller på. Då finns chans att se något, att klämma och känna och dessutom att prata med intressanta människor. Jämför gärna bilderna här intill från Chevrolet och Koenigsegg. Var skulle du helst vara?

På bilsalongen i Genève presenteras många intressanta bilnyheter. Här är fem av mina favoriter:

1. VW XL1. Volkswagens snåla superbil är extremt häftig och väcker uppmärksamhet vart man än kör den. Inte så praktisk och med uppenbara brister – till exempel den att bilen är så astronomiskt dyr att VW inte ens vill säga hur mycket den kostar - men det här är imponerande teknik i ett fullt körbart skick. Kul och intressant!

2. Toyota FT-86 Open Concept. Vanliga GT86 kom med sin systerbil BRZ från Subaru på andra plats i årets omgång av Årets Bil. Det i sig visar att det här är en kul och spännande bil. När man nu dessutom tar av taket på den blir lyckan fullständig! Snälla Toyota, sätt i produktion! Och varför inte passa på att stoppa in en automatisk kökrocksbroms när ni ändå håller på?

3. Alfa Romeo 4C. Den är så otroligt läcker att även en gammal miljö- och säkerhetsnörd som undertecknad faller pladask. Vill ha!!!!!

4. Peugeot 2008 Hybrid Air.PSA:s lufthybrid är en spännande nyhet som, om den håller vad den lovar, kan bidra till lägre utsläpp till ett synnerligen rimligt prispåslag.

5. Renault Twizy.För att köra 80-hästarsversionen krävs ett vanligt körkort. Det har jag! Nu vill jag ha bilen till Sverige också. Twizy blir en perfekt miljöglidare för sommarens första nöjeskörningar längs slingriga landsvägar till mysiga fik i trevligt sällskap. Vem vill åka med? :)

Klicka här för att läsa om Marianne Sterners favoriter från mässgolvet.

Nu har jag traskat runt på bilsalongen i Genève sammanlagt 18 timmar och hur många tusen steg som helst, och tittat på plåt i alla former och färger. När jag sätter mig och summerar vad jag sett, minns jag några bilar som jag gärna skulle gå och titta mer på om inte fötterna ömmade så förbaskat. Det finns fem bilar som jag gärna skulle vilja ta med hem och ställa in i det garage som jag dessvärre inte har.

1. Toyota i-Road. Den perfekta transporten till jobbet för mig som avskyr att sitta i bilkö och som är för lat för att cykla. Kanske jag kan få Stockholms stad att ge mig dispens att åka med denna eldrivna trehjuling på cykelbanorna?

2. Peugeot 2008 som är precis lagom stor för mina behov och som kan ta mig långt ut i svampskogen, trots att den inte har fyrhjulsdrift. Men den har systemet Grip Control som jobbar med hjälp av ABS-bromsarna och det fungerar nästan lika bra som om bilen drev på alla fyra. Räcker för mig.

3. När jag vill ha riktigt kul och bara njuta av bilkörningen, väljer jag Alfa Romeo 4C. Kommentarer är väl överflödiga?

4. Ska jag däremot åka på semester till Alpernas härliga slingor (för dit vill jag helst) räcker inte Alfan. Jag kan aldrig packa snålt nog! Däremot skulle jag gärna avnjuta långresan i en Lexus is300h.

5. På sommaren vistas jag emellertid helst i sörmländska skärgården. I en undanskymd monter på salongen hittade jag den ultimata bilen för mina utflykter till abborrgrunden: En Volkswagen typ 166, öppen som en roddbåt och utrustad med en kraftig propeller i baken. Tyvärr är den av årgång 1943 och den lär nog inte gå att hitta på Blocket.

Klicka här för att läsa om Tommy Wahlströms fem favoriter från mässgolvet.

Det kan inte kännas kul för Volvos designfolk. Häromdagen gick ordföranden Li Shufu ut och kritiserade den inredningsstil som Volvo jobbat i åratal med att förfina och som är en utsökt kombination av spännande former och enkel funktionalism. Men som, enligt ordföranden, är för ”skandinavisk” för att tilltala kinesiska bilköpare.

Ordföranden tänker tvinga Volvo att anpassa sig till kinesiska lyxideal. Robin Page heter mannen som anställts för att lägga om Volvos stil efter Li Shufus pekpinne. Den nye chefen för interiör design är säkert en utmärkt karl som kan sitt hantverk, men vad begriper han om Volvo och Volvos värderingar?

Robin Page har sedan 1995 inrett Bentley och Rolls Royce och det har han gjort med hjälp av blankpolerat trä, tjocka ramar och blanka knappar – tungt och vräkigt och mycket långt från Volvos sparsmakade elegans. Frågan är hur det kommer att gå med samarbetet med Volvos övriga designers. Talar de över huvud taget samma formspråk?

Den som vill se ett prov på Robin Pages bedrifter kan öppna sin dator, knappa in länken http://vimeo.com/38427242 och titta på den konceptbil som han visade på Genévesalongen i fjol. Jag säger bara: Arma Volvo!

Vad än ordföranden hoppas, kan Volvo aldrig bli ett nytt Bentley. Vad ska hända med varumärket om Volvo inte ens får vara Volvo?