Nu ska jag inte gnälla på Stocholmstrafiken på ett tag, för nu har jag varit och kört nya Fiat Panda i Neapel. Stan var ett rykande kaos av bilar, lastbilar, mopeder, motorcyklar och vespor som i försökte tränga sig fram så fort det uppstod en lucka i köerna. Var och varannan bil i stan har plåtskador, så trängningsförsöken misslyckas uppenbarligen ofta.
Vi körde förstås fel. Den italienska skyltningen är lite hipp som happ. Plötsligt var vi ute i en förort så skum, att vi knappt vågade stanna vid rödljusen. Innan vi stack iväg med den nya bilen blev vi tillsagda att hålla dörrarna låsta och inte låta någon kamera eller annat värdefullt ligga synligt i sätena. Smash-and-grabkupper mot bilister är vanligt i Neapel. Vi kom som tur var ur förorten med allt i behåll, bara för att hamna i centrumtrafikens stillastående köer.
Tiden rann iväg, vi hade långt kvar att åka och paniken började sprida sig i Pandan. Plötsligt såg jag en körbana som inte var igenkorkad: mitt i gatan gick spårvagnsrälsarna i en egen fil. I en gatukorsning svängde vi in på rälsen, la oss bakom en spårvagn och gled förbi alla stillastående bilar! Det tutades ilsket här och där men det låtsades vi inte höra.
Vår listiga manöver förvandlades dock strax till kris. På gatan stod en polis. Han fick syn på oss. Lämna rälsfilen gick inte, den var skyddad av höga stenkanter. Vi hukade i Pandan och förväntade oss en sjujäkla utskällning på italienska. Sakta körde vi fram mot polisen. När vi hade några meter kvar, vände han ointresserat ryggen mot oss!
När Fiat har provkörning, samarbetar polisen. Och vi fortsatte bakom spårvagnen.
Bild
Nästa artikel
Biltestarbloggen