Jag har varit ledig en vecka och då skulle man kunna tro att jag ägnat mig åt älgjakt.

Så är icke fallet. Jag är ingen älgjägare och kommer aldrig att bli det.

Det beslutet mognade när jag än en gång gjorde en bilresa upp till Kiruna. Som vanligt svängde jag av norr om Sundsvall på väg 331 mot Sollefteå. Vidare mot Junsele, Åsele, Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna. 

Gamle gruvstrejkledaren i Malmberget, Harry "Castro" Isaksson, brukade i yngre dagar ta cykeln på tåget ner till Ystad varje sommar. Sen cyklade han från Ystad hem till Malmberget, vilket bör vara kring 180 mil. TV gjorde ett program en gång om Castros cykelturer genom Sverige och han fick frågan var han tyckte att det var vackrast. Svaret blev:

- Jag tycker att det är vackert, hela det här djävla förbannade landet.

Det är bara att hålla med.

Nå, det där med älgjakten då? Jo, i gränstrakterna kring Västerbotten och Norrbotten pågick älgjakten för fullt. Det kunde jag se när jag susade fram på E45:an. Ensamma gubbar med röda band runt kepsen stod med ryggen mot vägen och spanade inåt myrskogen.

Är det detta som kallas jakt? Det verkade vara ungefär lika spännande som att se färgen torka på en nymålad ladugårdsvägg.

En helt annan sak: om du passerar Arvidsjaur nångång vid lunchtid så rekommenderas restaurang Kaffestugan mitt i samhället. Lunchbuffén innehåller bland annat blodpalt och vanlig palt. Kanske inte den mest lämpliga kosten för en bilförare ("paltschwimmen", ni vet) men oemotståndligt gott.

Jag är inte bara bilist, jag är fotgängare också. När jag hör till den senare kategorin så har jag mer och mer börjat planera närmandet av ett övergångsställe.

Jag tycker nämligen att bilisterna är överdrivet artiga och hänsynsfulla ibland.

Det känns lite onödigt att en bilkö ska behöva bromsa in och stanna för en enda stackars fotgängare när jag kan vänta några sekunder medan bilarna svischar förbi.

För stannar gör dom allra flesta! Det hjälper inte ens att vinka fram bilarna.

Så nu händer det inte sällan att  jagi god tid före kollar trafikläget innan jag är framme vid övergångsstället. Kommer det en bil eller buss så stannar jag en bit ifrån och tittar åt ett annat håll.

Som bilist kan jag reta mig på en del fotgängare som trycker på rödljusknappen även om det knappt är någon trafik alls.

Zebralagen är nog bra i princip men det är inte bara bilister som ska visa hänsyn.

Det är en grådyster och kylig måndagsmorgon så jag börjar veckan med rolig historia:

Jag såg Euskefeurat och Ronny Eriksson från Piteå på Scala i går, söndag. Musik och skrönor i 2,5 timme. En handlade om lastbilsåkaren och en tjurig postbusschaufför.

Det var vinter och en raka utanför byn blev väldigt smal av plogvallarna. Busschaffisen var känd för att hålla sig mitt på vägen. Tre av åkarens chaufförer hade tvingats styra ner i snön redan den här vintern. Åkaren ledsnade och lastade en bil full med sprängsten.

Han ställde sig på rakan utanför byn en morgon och väntade på postbussen. Någon minut efter sju såg han den långt borta i början av rakan och startade sin tungt lastade flakbil. 

Bussföraren låg som vanligt mitt på vägen men insåg när lastbilen närmade sig att den här gången skulle inte lastbilen styra åt sidan. I sista stund väjde han med bussen ut mot plogvallen och ner på åkern. Snön var djup och han tvingades ta sig ur bussen genom takluckan.

Fly förbannad pulsade han upp på vägen och fram till lastbilsåkaren:

- Hur fan kör du?!!!

Åkaren lutade sig ut ur lastbilshytten och sade lugnt:

- Grabbarna säger att du har svårt för att hålla åt sidan när dom möter dig, men jag vet inte...

Jag är inte särskilt lång, 178 cm, och när jag ställt in förarstolen i Superb Combi och byter plats till baksätet så blir det gott om plats över för benen (bilden).

Billigaste Superb Combi kostar 220 500 kronor. Det blir rätt mycket utrymme för pengarna.

Det har ljusnat i norra Italien och det är dags för andra provkörningsdagen. Jag har inte kört varianten med den mindre dieselmotorn, 140 hästar. Den ska jag ut och hugga nu!

Såg ett problem med två/ett-körfälten i fredags. Det var helgkö ut mot Värmdö som vanligt. Stockholmare ska ut till landet, en hel del av dem troligen på sin första semestervecka.  

Då, plötsligt, mitt i den trögflytande kön hör jag det karaktäristiska tutandet från ett utryckningsfordon. Det är en ambulansbuss som kämpar sig fram. De flesta bilister viker ut mot respektive ytterkantkant och bildar ett utrymme i mitten där ambulansen kan ta sig fram.  

Men när den kommer fram till avsmalningen och det bara blir ett körfält, uppstår problem. Alla står ju nära varandra, bilkön rör sig knappast – åt vilket håll ska man väja? Ambulansen passerar mig och kryssar sedan mellan bilarna, ibland på höger sida mot mitträcket och i nästa stund ute på den minimala vägrenen.

Där jag sitter i min bil, kan jag se hur somliga inte tycks uppfatta att ett utryckningsfordon är på gång, trots att det närmar sig så långsamt. Men jag antar att det i många fall långsamma agerandet beror på orutin snarare än ovilja.

Skänker en tanke till den eller de som var i behov av hjälp. Hoppas allt gick bra!

Kollegan kom just till jobbet med uppgiven min. Han hade försökt ta sig hit i två timmar genom ett Stockholm som hela morgonen har varit en enda trafikpropp. I radion hörde jag hur folk i panik lämnat bilar och börjat gå till jobbet, sedan de suttit i totalt stillastående köer någon timme.

Anledningen: Hillary Clinton skulle åka till Arlanda. Av den anledningen var stora delar av stan och E4 avspärrade.

Jag bara undrar: Hur mycket elände får en höjdare kosta en stad? Måste människan åka mitt i morgonrusningen? Andra får minsann åka till Arlanda vid sex på morgonen för att passa flygplan, varför kan inte samma sak gälla för USA:s utrikesminister? Hade hon masat sig ur sängen lite tidigare skulle tusen sinom tusen Stockholmare ha sluppit få sin morgon förstörd.

Om hon nu absolut ville ha sovmorgon, kunde ju avresan ha förlagts till sen förmiddag istället, då alla redan var på sina jobb. Och om hon nu måste åka samtidigt med alla andra, varför inte frakta henne i helikopter?

Men det tycks inte finnas någon som besitter något förnuft hos vare sig polisen eller regeringen. När besöket planerades – vilket har skett för MYCKET länge sedan – hade ingen i ansvarig ställning en synpunkt på Clintons tid för avresa? Eller var alla så kollriga för att damen ville komma hit att de helt tappade förmågan att tänka?

Att utsätta Stockholmarna för en morgon som denna är respektlöst och oförskämt. Det främjar sannerligen inte vanligt folks relationer med USA.

Ni får ursäkta mig. Men i morse hojade en cyklist mot rött mitt framför näsan på mig - igen. Och så kom jag att tänka på att ansvaret nästan alltid vilar på den som kör, inte på den som sitter på cykeln.

Självklart ska bilister visa hänsyn och ta sin del av ansvaret för trafiksäkerheten. Men när jag går eller cyklar, så inser jag att det inte är så smart att gå över gatan utan se mig för, eller att cykla mot rött ljus rakt ut framför en bil.  Men det har tydligen inte alla greppat – eller tror man att zebralagen fungerar som skyddsväst och att rött ljus inte gäller cyklister?

Försäkringsbolaget Folksam har de senaste åren släppt några undersökningar om just cyklister. I fjol hävdade Folksam att konsekvenserna av cykelolyckor till viss del varit ett dolt problem.  Tidigare kollade man bara polisrapporterade olyckor i stället för att undersöka hur många som hamnade på sjukhus.
 
I årets rapport säger Folksam att 3 000 cyklister skadats så allvarligt att de får bestående men eller måste vårdas på sjukhus.  Det är betydligt fler än vad som skadas i bilolyckor! Och 70 procent av dessa cykelolyckor är singelolyckor!

Det räcker därför inte med bara fler cykelbanor, vilket många politiker ständigt predikar. Statistiken visar nämligen att 38 % av olyckorna händer just på cykelbanor och 39 % på gator. Men i bara två av tio olyckor är en bil inblandad.

Ser vi till den här statistiken så är cykeln ett farligare transportmedel än bilen – i vart fall för dess utövare. Det är kanske hög tid att ställa lite krav också på cyklisterna? Och hur kommer det sig för övrigt att det är ett försäkringsbolag som står för dessa rapporter?

Vi har i senaste Vi Bilägare som i dagarna gått ut till våra prenumeranter tagit upp bilbranschens oförmåga att lämna full garantitid från den dag då den nya bilen levereras till kund.

Det beror på att många bilhandlare sedan decennier tillbaka tillämpar ett falskspel med registreringar. Fabriksnya bilar registreras ena dagen för att nästa dag ställas av. På så vis undviks skatten, men i stället noteras nyregistreringen hos generalagenten som kan tillföra den i statistiken som "såld bil".  Bilhandlarna uppmuntras av generalagenten genom bonusregistreringar som ger extra klirr i fickan per såld bil.

Vad som blir mycket allvarligt i hela den här processen är att kunden inte får full garantilängd på sin nyinköpta bil. En fabriksny bil kan i själva verket vara flera månader gammal. Rena bondförnuftet säger ju att en garanti ska börja gälla först vid leveranstillfället. Så fungerar det i alla andra sammanhang – men uppenbarligen inte inom bilbranschen.

En ärlig bilhandlare ska som läget är nu självfallet upplysa om tidig registrering och kompensera med rabatterat pris, för reducerad garantitid och i specifika fall också för ett förlorat "årsmodellår". Om inte kunden får kompensation är det läge att anmäla till Allmänna Reklamationsnämnden.

För att stoppa det här falskspelet, som jag ser det, bör bilens livscykel räknas från den dag då den levereras till kund och tas i trafik på riktigt.  Ska det vara så svårt?

I papperstidningen (som utkommer den 4 december) låter vi branschens företrädare komma till tals och bemöta frågorna om avkortade garantier, registreringsbonus och om trovärdigheten med registreringsstatistiken.

Vi presenterade i vår svenska AutoIndex-undesökning nyligen att svenska folket blivit allt mer nöjda med sina märkesverkstäder.  Den största bidragande orsaken till det är att konkurrensen skärpts. De obundna verkstadskedjorna flåsar märkesverkstäderna i nacken, vilket tvingat dem till att jobba ännu hårdare med kundservice och prispolitik.

Tänk er in i situationen om vi inte har någon konkurrens, alla vänder sig till sina respektive märkesverkstäder och ett slags märkesmonopol uppstår.

Det är vad Sveriges Bildelsgrossisters Förening - som också representerar de fria verkstadskedjorna - befarar. SBF har stämt Kia Motors Sweden AB för misstänkt brott mot EU:s konkurrensregler. SBF anser att Kia utestänger de fria verkstads- och reservdelskedjorna genom att binda fast sina kunder via en sjuårig garanti, där kunden är tvingad att låta all service ske hos auktoriserad Kia-verkstad från dag ett, för att garantin ska fortsätta att löpa hela vägen ut.

Rättegången i Marknadsdomstolen pågår 10-16 oktober och följs med största intresse av hela den europeiska bilbranschen och berörda EU-myndigheter. Om Kia vinner målet är det inte svårt att räkna ut att övriga tillverkare och generalagenter omedelbart kommer att gå ut med än mer villkorade garantier.

Garantier är förstås tryggt, men vi ska också ha klart för oss att det är vi konsumenter som i förlängningen betalar för dessa ”erbjudanden”. Enligt konsumentköplagen har vi en treårig reklamationsrätt och merparten av den svenska bilbranschen ligger inom den tidsperioden för nybilsgarantier.  Men vissa tillverkare går steget längre, och erbjuder fem, sju, ja till och med åtta års nybilsgaranti. Så här långt är det nästan bara Kia med sin villkorade garanti som har vågat trotsa EU:s gruppundantag om fri konkurrens.
 
BMW och Subaru tillämpar också en låsningseffekt med fri service under en specificerad tid, och det är också ett garantikrav som kan strida mot det europeiska gruppundantaget.  I dessa fall kan inte kunden välja bort servicepaketet mot ett reducerat nybilspris. Volvo har ett liknande paket med Volvo XC60, men här har kunden en möjlighet att avstå – och få ett lägre inköpspris.

Vi behöver fri konkurrens och mångfald på bilservicemarknaden liksom inom mediavärlden. Ju fler alternativ och ju fler röster desto bättre.

Det var några år sedan sist, men nu ska jag äntligen få köra ett rally igen!  Det ska ske imorgon. Jag är inte säker om jag får stå på eller bara pysa fram. Det handlar nämligen om Zero Rally som går mellan Östersund och Trondheim och är öppet för bilar med låga utsläpp.

Jag kommer i alla fall att få köra en bil med fartresurser: Hyundai ix35 som drivs med en bränslecell. Toppfarten är 160 km/tim. Några vätgasmackar finns inte längs sträckan men jag behöver inte oroa mig.  Bilen lär ha en räckvidd på 65 mil.

Senaste gången jag deltog i ett rally åkte jag som kartläsare åt min son Max i hans gamla VW Golf. Då vann vi. Nu lär det inte bli någon seger. Jag ska bara köra till Åre och sen tar en annan journalist över till Trondheim.  Trist att inte få tävla hela vägen, men det blir säkert kul så länge det varar.
 

Läser i DN att till och med infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd och finansdepartementets statssekreterare Hans Lindberg anser att straffavgiften för försenad trängselskatt är orimlig. Både jag och kollega Fredrik har tagit upp ämnet i tidigare bloggar där alltså en försenad inbetalning, om än det bara handlar om 20 kronor och någon dags försening, resulterar i en straffavgift på 500 kronor.

En utredning är tillsatt för att undersöka om det är möjligt att skicka ut en påminnelse innan straffavgiften kommer. Utredningens förslag presenteras 15 februari, men tidigast till 2014 kan det bli en förändring.

Flera nya vägavgifter är för övrigt på gång, bland annat över nya broar. Det ska exempelvis kosta att bila på E4:an när broarna över Sundsvallsfjärden blir klara. Vidare följer Göteborg i Stockholms spår och inför trängselskatt i centrala delar från och med årsskiftet.

Det blir mycket att hålla reda på, inte minst för alla bilande turister. Och se för sjutton till att betala trängselskatten i tid – åtminstone fram till 2014, då förhoppningsvis mer proportionerliga straffavgifter införs.

Det råder delade meningar om hur länge garantier ska gälla, allra helst när garantireparationer inte håller måttet. I Norge med fem års reklamationsrätt har bilistorganisationen NAF i ett pilotfall stämt Mercedes återförsäljare StarAutoco Lörenskog för brott mot garantibestämmelserna.

En kund med en Mercedes C-klass årsmodell 2000 reklamerade rost på fyra dörrar innan reklamationsfristen gick ut och fick skadorna åtgärdade. När skador på samma dörrar återuppstod efter ytterligare tre år nekades kunden hjälp - med motiveringen att den femåriga reklamationsfristen gått ut.

Det är just det som NAF vänt sig mot och där man fått rätt både i tingretten och i lagmansretten. Mercedesåterförsäljaren har överklagat och i juni kommer ärendet upp i Höyesterett - en dom som kommer att få stor principiell betydelse.

Jag får ständigt samtal om likande frågor från läsare runt hela landet. Oftast handlar det om lackgarantin och galvsläpp som hos vissa märken på sistone dykt upp i en oroande stor omfattning. En kund med en inköpt bil från VW-gruppen i september 2011 upptäckte galvsläpp efter ett halvår, varpå fyra dörrar och baklucka lackades om.

Ytterligare ett år senare återuppstod problemen på förardörr och baklucka, med ny omlackering som följd. Den berättigade fråga som kunden ställer sig är om han vågar ha kvar bilen när den treåriga lackgarantin har gått ut?

Nu i veckan ska jag göra som drygt 9 500 norrmän; köra elbil. Nissan ska lansera en uppdaterad version av Leaf och provkörningen är förlagd till elbilseldoradot nummer ett, Oslo.

Norge har satsat hårt på elbilar och i mars var Leaf den fjärde mest sålda bilen i landet, meddelar den intressanta elbilssajten www.elbil.no. Under första kvartalet såldes över 1 400 elbilar i Norge. I Sverige stannade försäljningen på 98 rena elbilar.

Det finns goda skäl för norrmännen att gå över till eldrift. Strömkostnaden blir sådär 20 öre per mil. Men det finns mycket mer att spara. Elbilarna belastas exempelvis inte av moms och andra avgifter, vilket betyder att en Nissan Leaf kostar cirka 240 000 norska kronor (cirka 280 000 svenska kr). Det är lika mycket som för en påvert utrustad VW Golf.  I Sverige är priset för en Leaf 303 000 kronor – efter att supermiljöpremien har dragits bort.

De som kör elbil i Norge behöver heller inte betala trängsel- och vägavgifter, vilka kan uppgå till tusentals kronor varje månad. Elbilarna får svischa fram i kollektivkörfältet och parkerar dessutom gratis på kommunala p-platser. För att inte tala om att de får laddas gratis vid många offentliga elstolpar. Bara i Osloområdet finns över 500 laddstationer.

I Norge vågar folk satsa på elbilar, i trygg förvissning om att förmånerna blir kvar länge till. Inget kommer att ändras i reglerna förrän år 2018, eller när det rullar 50 000 elbilar i trafiken, har det norska styret lovat.

Svenska politiker borde åka på studiebesök till grannlandet för att lära sig hur man på vettiga sätt tar krafttag för stadsmiljön.