Jag har varit ledig en vecka och då skulle man kunna tro att jag ägnat mig åt älgjakt.
Så är icke fallet. Jag är ingen älgjägare och kommer aldrig att bli det.
Det beslutet mognade när jag än en gång gjorde en bilresa upp till Kiruna. Som vanligt svängde jag av norr om Sundsvall på väg 331 mot Sollefteå. Vidare mot Junsele, Åsele, Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna.
Gamle gruvstrejkledaren i Malmberget, Harry "Castro" Isaksson, brukade i yngre dagar ta cykeln på tåget ner till Ystad varje sommar. Sen cyklade han från Ystad hem till Malmberget, vilket bör vara kring 180 mil. TV gjorde ett program en gång om Castros cykelturer genom Sverige och han fick frågan var han tyckte att det var vackrast. Svaret blev:
- Jag tycker att det är vackert, hela det här djävla förbannade landet.
Det är bara att hålla med.
Nå, det där med älgjakten då? Jo, i gränstrakterna kring Västerbotten och Norrbotten pågick älgjakten för fullt. Det kunde jag se när jag susade fram på E45:an. Ensamma gubbar med röda band runt kepsen stod med ryggen mot vägen och spanade inåt myrskogen.
Är det detta som kallas jakt? Det verkade vara ungefär lika spännande som att se färgen torka på en nymålad ladugårdsvägg.
En helt annan sak: om du passerar Arvidsjaur nångång vid lunchtid så rekommenderas restaurang Kaffestugan mitt i samhället. Lunchbuffén innehåller bland annat blodpalt och vanlig palt. Kanske inte den mest lämpliga kosten för en bilförare ("paltschwimmen", ni vet) men oemotståndligt gott.