Sök

Jakten mot nollkommatre

Jag har tagit över ratten i vår långtestbil Volkswagen Polo. Så här långt, drygt 100 mil hittills, fortsätter bilen att imponera på samma sätt som den gjorde när jag körde den under vintertestet (redovisat i ViB 3/2018).



Polon är ganska enkelt utrustad men innehåller det jag kräver av en bil: bra åkkomfort, roliga köregenskaper, exakt styrning, bra ljudanläggning med diverse uppkopplingsmöjligheter, låg ljudnivå. Dessutom är den snål på dropparna, den lilla trecylindriga bensinturbomotorn på 95 hk, utan att vara det minsta slö.



Precis som när jag kör el- eller hybridbilar har jag börjat försöka köra så sniket det bara går med Polon på min dagliga pendling mellan Uppsala och Stockholm. På bilden här ser du vad jag hamnat på som bäst: nollkommatrettiofem liter milen.



Det är bra det, tycker jag, men vägen dit var inte spikrak. Jag beslöt mig för att köra tio km/tim under fartgränsen, alltså i 100 km/tim på motorvägen och i 70 där det blir 80 km/tim i trakten av Rotebro och så vidare. När det gick smög jag upp i vindsuget efter stora långtradare, utan att ligga alltför nära. Jag körde koncentrerat, helt inriktad på att snåla.



Dagen därpå körde jag som folk kör mest, på fartgränsen, med omkörningar, nedväxlingar, accelerationer. Då blev förbrukningen nollkommafyrtiosju liter milen. Inte mycket det heller, men en klar ökning.



Dag tre körde jag i betydligt starkare blåst, i övrigt enligt mitt hemsnickrade snålschema. Då hamnade bilen på nollfyrtiofyra. Enligt denna tämligen ovetenskapliga mätmetod skulle det tyda på att Polons förbrukning, när turbon knappt nyttjas alls, är klart känslig för hur vindarna vänder.



En bieffekt av att ligga tio knutar under fartgränsen är att stresspåslaget faktiskt minskar, åtminstone för min del. Andra bilister tar knappt notis om mig där jag pyser fram i högerfilen i min egen lilla bubbla medan de far förbi i parti och minut.



Jag har blivit närmast besatt av att försöka komma ned i nollkommatre, utan att sakta in farten mer än hittills. Stay tuned – och Glad Påsk!

 

Biltestarbloggen
Jakten mot nollkommatre
Biltestarbloggen
"Precis som när jag kör el- eller hybridbilar har jag börjat försöka köra så sniket det bara går med Polon på min dagliga pendling."

Snabb assistans

Biltestarbloggen
Civic
Efter avslutade tester och fotografering i Hagfors och sen hemkomst, parkerades en av testbilarna, Honda Civic på min infart. Där fick den stå och vila sig under helgen.

Men när jag gick förbi med gräsklipparen i fredags upptäckte jag att höger bakhjul var tomt på luft. En koll visade att det satt en skruv i däcket. Det blev en signal till Honda Assistans som kontaktade bärgare. Den var snabbt på plats trots att B&B i Nacka ändå ligger gott och väl fyra mil från min bostad.
 
– Jag ska egentligen inte laga punkteringar på vardagar utan ta bilen till auktoriserad verkstad, förklarade Ossian Stolpe. 

– Men jag har redan varit till två verkstäder med andra bilar och de hade stängt. Det är klämdag. Så jag ringde Honda Assistans och föreslog ett undantag – att jag lagar din bils punktering eftersom den annars lär bli stående till måndag. Och det gick de med på.
 
Ossian satte genast igång med reparationen efter att han förhört sig om huruvida jag kört bilen efter att luften läckt ut. Men nej, den har stått still och sakta pyst ut luften under de senaste två dagarna. 

Några minuter senare var jobbet klar och bilen stod på alla fyra igen! Snabbt jobbat och smart kille som tänkte på kunden!
Biltestarbloggen

När Saab vann Pikes Peak

Biltestarbloggen
Håller på att städa ur mitt kontor, redaktionen ska flytta ned en våning. Efter drygt 30 års förvaring av allehanda pappersdokument och prylar kommer nostalgin över mig, exempelvis när officiella program, road-books, presskyltar och fotovästar från bevakade motorsportevenemang plötsligt bara ligger där i en låda.

Jag bläddrar och sorterar och undrar om jag en gång för alla ska göra mig av med allt, precis som jag gjort med kilovis av annat sparat material. Här finns massvis av pressmaterial, mest från rally-VM, Svenska rallyt, 1000 sjöars i Finland och brittiska RAC. Men också från VM-rallyn i Monte Carlo, Grekland, Sardinien, Korsika och Spanien.  

Här dyker också material upp från Formel 1 på Hungaroring, Monza och Phoenix, Arizona, liksom 24-timmars på Le Mans, Indy-racing i Florida, banracing från DTM, WTCC och BTCC och dragracing-EM på Santa Pod. Det mest udda för en bilsportreporter är programmet från TT-loppet på Isle of Man. 

När jag rotar vidare kommer så höjdpunkten i mitt bilsportbevakande upp till ytan, i dubbel bemärkelse vill jag påstå. På över 4 000 meters höjd fick jag ta emot Per Eklund och Saab som segrare i klassiska backtävlingen Pikes Peak år 2000. 

Jag vill nog säga att det hör till ett av mina främsta bilsportminnen genom åren. Motorerna sattes på prov på grund av den allt tunnare luften, liksom en väntande reporter högst uppe på toppen. Jag fick lägga mig ned och vila flera gånger med min tunga kamerautrustning innan Per slutligen flaggades av som klassvinnare med sin specialbyggda Saab 9-3 Viggen, god för över 750 hästkrafter.

Ett gäng garagepojkar från Värmland och trimningsföretaget Trollspeed i Trollhättan hade gjort det omöjliga och åter satt Saab på den internationella bilsportkartan. Först var Erik ”Karlsson på Taket” när han i början av 1960-talet dominerade i Monte Carlo-rallyt. Erik var för övrigt själv på plats när Saab återupprepade succén, en succé som snabbt följdes upp på nytt när Per också totalvann Pikes Peak 2002 med ännu vassare motor, 850 hk. 

Såja, tillbaka till nutiden. Ska pressmaterialet slängas? Nja, vet inte om jag kan ta det beslutet just nu. Tror jag skjuter på det och gör ett nytt avvägande lagom till slutstädningen. 

Pressmaterial, nostalgiska minnen, som är besvärliga att avyttra.

När Saab vann Pikes Peak
Biltestarbloggen
"Jag vill nog säga att det hör till ett av mina främsta bilsportminnen genom åren."

Knattar med mindre komfort

Biltestarbloggen
Det är skillnad på baksäten och baksäten. I somras testade vi lyxlimousiner i miljonklassen med akterfåtöljer som är behagligare än den skönaste länstol. Och inte nog med det. Salongerna därbak var dessutom laddade med allt av vad man kan önska sig – och lite till – av mer eller mindre nödvändiga bekvämligheter. 

I vårt senaste test var det inte riktigt lika mysigt att knöla sig in genom de trånga bakdörrarna. Förklaring: den här gången var det tre minibilar som stod på startlinjen. Närmare bestämt Kia Picanto, Toyota Aygo och Volkswagen Up. Raka motsatsen till lyxvagnarna, med andra ord. 

Men knattebilarna har förstås andra förtjänster än baksäteskomfort, inte minst på det ekonomiska planet. Man får nästan 14 (!) Toyota Aygo för ett enda exemplar av den Mercedes Benz S-klass vi hade med i lyxbilstestet. Det räcker för att förse hela släkten med bilar, även om denna är mångtalig.

Fast det var givetvis inte för att jämföra Aygo och S- klass vi gjorde minibilstestet. Det vi ville ha svar på är vilken av de tre småttingarna som ger mest för pengarna och vilken som fungerar bäst i ett lite bredare perspektiv. Kort sagt, vilken av dem är mest ”riktig bil” – Picanto, Aygo eller Up?

Svaret ges dock inte här utan i nummer 14 av tidningen, som kommer ut nästa vecka (prenumeranter får den redan denna vecka). Så håll till godo, alla småbilsälskare!

Test av tre små knattar i Vi Bilägare nummer 14/2018, i butik den 2 oktober.

"Det är skillnad på baksäten och baksäten. I vårt senaste test var det inte riktigt lika mysigt att knöla sig in genom de trånga bakdörrarna."

3 573,9 mil - Snart i mål!

3 573,9 mil! Det betyder snart i mål, i alla fall om man siktar på att landa på 4 000 mil på ett år och har en dryg månad kvar till dead-line. Jag kör just nu långteststallets Suzuki SX4 och den lär inte ha några problem att nå det stipulerade miltalet innan året är slut.



Jag måste också erkänna att jag gillar bilen ganska skarpt. Den är inte på något sätt märkvärdig, men gör sitt jobb troget och utan åthävor. Enkel, rättfram och ärlig är mitt omdöme efter ett antal hundra mil i Suzukin. Och som extra bonus finns fyrhjulsdrivningen där när man behöver den.



Plus får SX4:an också för det nyckellösa lås-/startsystemet. Det är guld, tycker jag. Man kan ha nyckeln i fickan hela tiden och ändå både öppna och starta bilen. En underskattad komfortfiness, om du frågar mig.

Slutet närmar sig för årets långtestbilar. Snart har alla fem bilar rullat 4 000 mil. Mikael Schultz kör just nu vår Suzuki SX4 S-Cross, en bil som inte är svår fatta tycke för om man gillar det lite enkla.
Biltestarbloggen
SX4/S-Cross