Ibland blir vi lite för snälla i trafiken. Det hände mig i morse på väg till Västerås. Jag körde på motorvägen från rastplatsen strax före Västerås. Höll igen i påfartsfilen för att en röd Audi skulle hinna passera förbi. Han kunde nämligen inte byta till omkörningsfilen eftersom det kom annan trafik där.

Audin närmade sig men körde inte om. Jag höll igen för att han skulle susa förbi, han höll igen för att jag skulle få plats att svänga ut.

Slutet av påfarten närmade sig och det blev lite dramatiskt innan jag slog till bromsen och Audin äntligen körde förbi.

För mycket artighet kan bli farligt. Man måste ta för sig i trafiken.

Många är kritiska till fartkameror; för något år sen fanns till och med ett organiserat motstånd under parollen "Storebror ser dig".

Uppgiften att polisen drog in en halv miljard kronor på fartböter förra året via kamerorna sätter väl ytterligare fart på motståndarna.

Men jag vet inte... Finns det egentligen något negativt med kamerorna - ur ett trafiksäkerhetsperspektiv?

Mitt svar på den frågan är nej.

Är verksamheten kanske integritetskränkande? Även på den frågan svarar jag nej. Jag menar, varenda kamera föregås ju av tydlig skyltning om vad som väntar. Den som absolut inte vill bli fångad på bild (och få böter) har ju bara att se till att hålla fartgränsen.

Ytterligare en fråga - till kritikerna: vad är problemet?

Motormännens Riksförbund tycker att polisen ska satsa mer på att bekämpa rattfylleri istället för att bötfälla fartsyndare. Det ena utesluter väl inte det andra. Kamerorna sköter ju jobbet med hastighetsövervakningen automatiskt så att det blir resurser över till jakt på rattfyllon.

Och, även ett rattfyllo utgör en mindre risk om farten är lägre.

När jag var raggarchaufför på 60-talet rattade jag en Chevrolet Impala -62 rätt mycket. 5,5 meter lång, hel framsoffa och V8. Bränsleförbrukning 1,5-2 liter milen.

I dag har jag kört en två meter kortare Cheva med 1,2-litersmotor som drar en halvliter per mil och har ett koldioxidutsläpp på 119 g/km. Modellen heter Spark och lanseras på svenska marknaden kommande helg. (Vi Bilägare hade provkörningsrapport redan år nr 1 i år.)  

Vem hade kunnat tro på en sådan utveckling för Chevrolet? Från stor bränsletörstig jänkare till snål miljöklassad lågprisbil. Billigaste Spark kostar 95 900 kronor.

Jonas Ahnve (bilden), vd på Chevrolet Sverige sedan oktober förra året, räknar med att som planerat sälja 500 Spark i år trots att lanseringen är försenad på grund av att den Sverige-specade Chevan fick vänta på ESP.

Det innebär att återförsäljarna (48 stycken) ska sälja i snitt tio bilar var. Och ingen bil norr om Gävle; Chevrolet-handlarna finns bara söder om Dalälven.

Micke Schultz, bilreporter, har just slutfört vårt stortest med nya Saab 9-5. En film om 9-5:an i testet läggs ut här på hemsidan strax och själva testet publiceras i Vi Bilägare nr 13 som kommer i brevlådorna nästa vecka och några dagar senare i butik.

Micke berättar att Saaben väckte en hel del uppmärksamhet under testkörningen. I Mariefred susade en Saab 9-3 SportCombi förbi när föraren upptäckte 9-5:an, vände tillbaka och steg ur för att titta.

Det visade sig vara Per Gillbrand, motorgeniet med en lång karriär bakom sig i Saab och mannen som låg bakom turbokonceptet.

Gillbrand (bilden) var nyfiken på hur 9-5:an såg ut inuti men erbjudandet om att få provköra bilen tackade han nej till.

Det gjorde inte jag när jag fick chansen att köra den under kommande helg innan den återlämnas på måndag.

Och precis nu ringde förstås Saab-återförsäljaren och sa att de vill hämta 9-5:an direkt.

Snuvad...

Superbrands heter en internationell organisation som rankar varumärken inom olika branscher. Så här ser deras topplista ut för bilbranschen:

1. BMW

2. Audi

3. Mercedes

4. Saab

5. Volvo

Listan åtföljs inte av några förklaringar eller info om hur man kommit fram till just de här märkena.

Som alla kan se så saknas en hel del starka märken, ingen nämnd och få glömda. En reflektion: Saab på plats fyra; hur gick resonemanget där?

SMC (Sveriges Motorcyklister) har polisanmält Trafikverket och NCC för vållande till en mc-trafiklärares död. Ett intressant fall.

Den 50-årige trafikläraren fick sladd på sin motorcykel och kanade in i ett vägräcke - trots att han körde långsammare än högsta tillåtna fart och var mycket försiktig eftersom vägbanan var våt. Olyckan skedde på E4 i Vagnhärad där NCC nyligen lagt ny asfalt. VTI:s mätningar efter olyckan visade att friktionen på vägbanan var under godkänd nivå. Vägen var såphal och till och med brandbilen som kom till platsen fick sladd.

SMC vill att ansvarsfrågan ska prövas och det är ett, minst sagt, rimligt krav. Om det är så att beläggningen består av bristfälligt material som leder till svår halka vid regn så gillrar man ju en dödsfälla.

I Norge utreds just nu ett förslag om att avskaffa all gratisparkering av bilar. Två varianter utreds: ett där privata p-platsägare åläggs att ta ut en avgift, ett annat där kommunerna ges rätt att ta betalt för p-platser på privat mark.

Om förslaget genomförs skulle det innebära att företag som förser sina anställda med p-platser i anslutning till arbetsplatsen måste börja ta betalt. Stormarknader som ofta marknadsför "fri parkering" inför avgift.

Syftet sägs vara att minska biltrafiken. Jag tror att det mera handlar om att man kommit på ännu ett sätt att mjölka pengar ur bilismen.

Ja, jag vet - det finns taxiförare som kör som gudar; lugnt, hetsar inte upp sig, hittar till rätt adress, är vänliga, sociala. Allt det där.

Men det finns alltför många av den andra sorten. Torsdag kväll åkte jag med en vänlig chaufför på Taxi Stockholm från Arlanda in till stan. 

Vi kom ut på 110-motorvägen mot Stockholm och ganska snabbt visade hastighetsmätaren drygt 140 km/tim på hans Saab 9-5 Biopower (på vilken det stod: vi kör miljövänligt).

En Passat Variant körde trots det om oss på höger sida och fortsatte med att åka slalom och svängde in precis framför oss. Min taxichaffis blev (föga förvånande) lätt irriterad och jag fick intrycket att han tog upp jakten. Det blev några bilar mellan oss  och taxichauffören körde upp i häcken på bilen framför oss för att tvinga den åt sidan och få närkontakt med Passaten.

Det kändes djäkligt obehagligt. Här betalar man 495 kronor för att bli transportertad av en yrkesman från A till B och så finner man sig plötsligt vara mitt i en biljakt på liv och död.

Nå, en bit in mot Stockholm saktade Taxi Stockholms chaufför ner till strax under 120 och hjärtat klappade lite lugnare; han hade kört in i 90-zonen...

Dags för lite SMS-ande och filbyten utan att använda den blinkers som Saaben utan tvekan var utrustad med.

Jag tycker att detta är mycket illa. Taxibolagen borde verkligen inpränta i sina förare att kunderna absolut inte vill ha några nära döden-upplevelser när de sätter sig i en taxibil. 

Vi kom i alla fall fram helskinnade till Odenplan och den vänlige taxichauffören önskade mig en fortsatt trevlig kväll... 

Polisen ska börja med hembesök för att avslöja notoriska fartsyndare, läser jag i artikeln på vår hemsida.

Är inte det ytterligare ett exempel på en felprioritering hos trafikpolisen?

Ja, jag förstår att polisen vill sätta dit bilister som alltid kör för fort förbi fartkamerorna och döljer ansiktet på något sätt. Men hembesök?! Det verkar ju rena nippran. 

Vore det inte bättre om en manuell fartkontroll kompletterade fartkamerorna då och då på ställen där man vet att de här maskerade fortkörarna gäckar polisen?

Det är ju inte så lätt att hålla masken när man står öga mot öga med lagens långa arm.

Jan Åke Jonsson, Saab-chefen, tycker att journalister skriver om fel saker. Till Marianne Sterner sa han så här på Genève-salongen:

– Man tittar bara på hur många bilar vi sålt och ingen uppmärksammar vilket fantastiskt jobb vi gjort med att bygga upp ett nytt företag på bara ett år.

Jag kan förstå resonemanget med tanke på den fruktansvärt hårda press Saab-ledningen varit utsatt för. Men att ingen uppmärksammat återuppståndelsen är väl ändå inte riktigt. Det har skrivits hur mycket som helst om det (två böcker bland annat!). Och min absoluta känsla är också att alla som tagit till orda hoppas att det ska lyckas.

Saab-ledningens egen optimism när det gäller försäljningsmål (som långt ifrån infriats) har säkert bidragit till en viss skepsis hos utomstående när det gäller möjligheterna att få företaget på fötter.

Nu säger Jonsson att planen är att sälja 80 000 bilar i år. Men det är inget absolut mål, 60 000 sålda funkar också eftersom en så pass liten tillverkare som Saab, enligt Jonsson, är flexibel för snabba omställningar.

Låt oss hoppas på 80 000. För även om alla inblandade i Saab är värda all respekt och beundran för vad de åstadkommit under det senaste dryga året, så är det trots allt försäljningssiffrorna som avgör framtiden till slut.

Läs mer om Saab och Genève-salongen i Vi Bilägare nr 4/11.

Det är tätt mellan fartkamerorna på delar av E4 norrut från Stockholm. Jag vet inte hur ni gör men själv "råkar" jag ofta få upp handen när jag passerar en kamera. Inte för att jag är så dum så att jag medvetet kör för fort utan för att jag blir osäker. Vilken hastighet var det nu som gällde just här?

Det där behöver man inte oroa sig för om man köper en manick som jag fick tips om av en läsare. Det är en apparat som håller reda på alla hastighetsgränser och som uppdateras en gång i månaden.

Den ska jag prova så snart som möjligt.

Sen finns det de som är helt obekymrade om hastighetsgränser trots att de inte ens har körkort. I lördags höll jag 115 km/tim på motorvägen utanför Uppsala när jag blev omkörd av ett betydligt snabbare ekipage.

Jag hajade till när jag upptäckte dekalen på bakluckan: ÖVNINGSKÖR. Det var faktiskt lite humor.

Det är massor med snö och modd i Stockholm just nu. Mellan alla insnöade bilar skulle det finnas gott om parkeringsutrymme – om man bara kunde ta sig genom snövallarna.

Det kan man, med fyrhjulsdrivning.

Förra veckan bytte jag till en 4WD-bil och det är helt enkelt underbart. Bara att ladda in i snön.

Och när andra bilägare står och skottar förtvivlat för att komma ut så vrider jag bara på ratten och karvar mig ut genom snövallen. Man känner sig... duktig.

Det finns 182 listade och bötesbelagda brott mot trafikförordningen. En del är väl mera att betrakta som papperstigrar; jag gissar exempelvis att det är få gånger, om ens någon, som polisen slagit till mot en bilist som kört för sakta.

Enligt trafikförordningen ska den som "utan gilitigt skäl kört med överdrivet låg hastighet" böta 500 kronor. Samma bötesbelopp gäller för den som "ej anpassat hastigheten i accelerationsfält till trafiken i det körfält som föraren avser att köra in i".

Inte heller det trafikbrottet lär inbringa mer än på sin höjd en femhundring per år.

Det finns ytterligare ett antal förseelser som är av karaktären "udda" och som nog aldrig blir lagförda, inte ens om en polisman skulle se dem.

Men så var det där med bältesanvändning. Över 5 000 bilister åkte dit under en kontrollperiod nyligen (läs artikel här). Böter för drygt åtta miljoner skrevs ut, 1 500 kr per styck.

Jag trodde knappt att det förekom att folk åkte bil utan att bälta sig nu för tiden – till och med taxichaffisarna i Stockholm använder ju bälte numera. Men det gör det uppenbarligen.

Är det obekvämt att åka med bälte? Nej. Är det komplicerat att spänna fast bältet? Nej. Är det korkat att inte använda det då? Ja.

”Du som kör så många olika bilar, vilken tycker du är bäst?” Det är en fråga man ofta får när man jobbar i min bransch. Men jag tänker inte avslöja min favoritbil här, för då tror ni väl inte längre på det jag skriver i mina tester.

Däremot berättar jag gärna om vilka bilar jag haft genom åren. Allt började med en Simca 1100, den framhjulsdrivna halvkombin om ni minns den. Det var för övrigt en skitbil, som mest krånglade. Sedan fastade jag för en vackert ljusblåmetallic VW 1303 S, som jag både gillade skarpt och behöll länge.

Efter det blev det en Audi 100, den första femcylindriga. Den kändes som rena lyxvagnen i jämförelse med VW:n. Audin byttes sedan in mot min första nya bil som blev en åttaväxlad Mitsubishi Tredia Turbo. Motor på 115 hk, fartränder på sidorna och snabb som attan för sin tid. Men Mitsubishin blev inte långvarig i min ägo, drygt ett år, eftersom vi skaffade hund och behövde en kombi.

Jag hittade en handlare som sålde både Mitsubishi och Citroën och lyckades byta Tredian rakt av mot en ny Citroën GSA Club kombi av 84-års modell. Den vårdades ömt och jag hade den kvar en bra bit in på 2000-talet, även om den stod garagerad sedan hösten 1989. Då började jag på Vi Bilägare, blev långtestförare och behövde inte längre någon egen bil.
 
Cittran lever för övrigt än i dag. Den hamnade efter en del märkliga turer på Citroëns bilkonservatorium i Paris, där den nu står och blänker bland andra sparade modeller ur märkets långa historia. Så kan livet sluta för en hundbil från Sverige...

Häromdagen rapporterade Vi Bilägare, tv, radio och flera dagstidningar om en 17-årig cyklist som fastnat i en fartkontroll i Tranås. Hastigheten på 58 kilometer i timmen gav böter på 1 500 kronor. Det fanns dock ett problem med historien. Den var inte sann.

På torsdagen slog Rikspolisstyrelsen fast i ett pressmeddelande att ingen cyklist bötfällts på den angivna platsen. Bötesbeloppet var dessutom felaktigt, 2 000 kronor skulle det ha varit. Tranås Tidning som var först ut med nyheten hade sjabblat. En anka.

Hur kan det bli så här? Jag har två svar. Nyhetsbyrån TT kablade ut inte mindre än två telegram om incidenten och gav nyheten extra trovärdighet. Därtill strävar man alltid mot att saker och ting ska gå så fort som möjligt i mediernas värld. Då kan det ibland bli fel. Men det är ingen ursäkt, självklart måste vi ta ett källkritiskt ansvar.

De senaste månaderna har flera liknande exempel letat sig ut i massmedia. Ta till exempel läraren på Byggprogrammet i Filipstad som ville visa sina elever hur lätt det är att få in en nyhet i pressen. Verktyget den gången var en annons om en runsten. Eller mamman som uppgav att hon injicerat botox i sin åttaåriga dotter för att släta ut hennes rynkor. Bluff där också.

En sak var dock helt sann med nyheten om den snabbe cyklisten. En cykel räknas som ett fordon och omfattas därför av trafiklagstiftning. Precis som bilar.