Stjärna på slottet – för en natt

Vi tar oss fram längs ringlande vägar, över åsar, förbi traktorspår som skär genom fälten, genom lövskogar. Hojåkare kallar slingan ”Häckeberga ring”, men det är inte för den vi är här. Vårt mål är betydligt mera ståndsmässigt än så.

Tack vare den bördiga jorden har den skånska adeln genom åren skaffat sig stora rikedomar och i dessa låtit uppföra det ena skrytbygget efter det andra. Fler än 200 herresäten finns i området och än i dag fungerar många som bostäder för grevar och grevinnor – men i en handfull kan även du och jag checka in. Oavsett titel.

En gulröd triangelskylt med texten ”Kör sakta, smal och krokig väg” dyker upp på höger sida när vi susar förbi. Så småningom tornar Häckeberga slott upp sig. Den som bläddrar tillbaka i historieböckerna kan läsa att ett gods funnits här ute på holmen ända sedan 1300-talet.

Borgen som byggdes två århundraden senare jämnades sedermera med marken för att ge plats åt dagens röda tegelslott som färdigställdes 1875 i modeenlig fransk renässansstil. Slottet är vackert inramat av vatten och om somrarna är vikarna täckta av näckrosor.

Bo Madsen, som driver slottet, tror att lugnet är en anledning till att privatpersoner och konferensgäster tar sig ut hit, några mil utanför Malmö. Platsen har korats till en av Sveriges tystaste och vore det inte för gässen skulle stillheten vara total. Ett annat lockbete är något Bo Madsen kallar ”slottskänslan”.

– Ett slott i sig lockar, säger han. Man får direkt associationer och bilder framför sig om vad man förväntar sig uppleva.

Vad förknippar då svenskarna med slott? Med tanke på miljonpubliken tänker nog en och annan: ”Stjärnorna på slottet”. Programserien spelades in på Häckeberga år 2008 med bland andra Jonas Gardell, Kjerstin Dellert och Janne ”Loffe” Karlsson. Några av stjärnorna, berättar Bo Madsen, tyckte att slottet behövde renoveras – en påpekade att tapeterna var fruktansvärda – men i det stora hela verkade de trivas.

Därefter har BBC filmat engelskspråkiga ”Wallander” på slottet och i fjol kom den indiska filmindustrin på besök. Bo Madsen beskriver produktionernas olikheter:
– ”Stjärnorna på slottet” var oordnat kaos, vad som helst kunde hända. Med BBC var det klockat på sekunden. Sedan kom Bollywood och där var den stora skillnaden att det bara var två skådespelare och åttio andra som sprang runt.

Film och tv har visserligen satt Häckeberga på kartan, men det finns en annan händelse som påverkat slottet på ett mer dramatiskt sätt: eldsvådan för ungefär femtio år sedan. Inredningen och spåntaket förstördes och golven kollapsade av allt vatten som brandkåren släckte med. Efter branden mildrades byggnadens kulturhistoriska skydd och det möjliggjorde att dusch och toalett kunde installeras i rummen. I dag är slottet renoverat. Det finns till och med trådlös internetanslutning.

– Det här är ett modernt slott, inget museum, slår Bo Madsen fast. Vi kommer inte att klä ut oss i renässanskläder. Det enda vi kan skryta med är att mobiltäckningen är ofantligt dålig.

I omgivningarna runt slottet och Häckebergasjön – där fångstrekordet är en gädda på 21,7 kilo – finns trevliga promenadstigar och natur med rödlistade lavar, svampar och skalbaggar. Carl von Linné var närmast överväldigad efter sitt besök här i mitten av 1700-talet. Och han hade ju varit runt en del. ”Naturen hade wid denna gård, så mycket sjelf uträttat, at konsten omöjeligen kunde något bättra deruti”, hette det i botanikerns reseprotokoll.

Till bords lite senare på kvällen serveras det som säsongen och trakten har att erbjuda. Det är fantasifullt, ambitiöst och välsmakande. Genom fönstrena som vetter mot slottsparken syns solen gå ned på andra sidan sjön.

Men det ena slottet är inte det andra likt. Vi beger oss till Österlens kuperade terräng och där, strax norr om Tomelilla, bortom en allé, finner vi Kronovalls slott.

För att skilja godset från betesmarkerna runtom finns en vallgrav vari barockslottets ståtliga konturer reflekteras. Det sägs att en ung slottsdam för länge sedan gick igenom isen och drunknade i vallgravens kalla vatten. Om man får tro historien spökar hon numera om natten i slottets korridorer. Det har flera gäster intygat.

Till skillnad från Häckeberga är Kronovall fortfarande strikt kulturskyddat och möjligheterna att renovera begränsade. På rummen finns varken toalett eller dusch, som det alltid har varit på slottet.

– Vi har heller inga elektroniska apparater, ingen tv, ingen radio. Man kommer hit för lugnet, för att ta hand om sig själv och njuta av mat och dryck som vi försöker hålla på en hög nivå, säger Martin Thygesson, slottets allt-i-allo.

Slott har som regel lång historia och Kronovall är inget undantag. Lantbruk började bedrivas på platsen i slutet av 1400-talet, men den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes inte förrän 1760.

Dagens utseende vittnar dessutom om en omfattande renovering 1896 efter ritningar av Isak Gustaf Clason, arkitekten som bland annat ligger bakom Nordiska Museet i Stockholm. Det var vid den tiden familjen Sparre tog kontroll över Kronovall och i slottets västra flygel bor i dag greveparet Erik och Angelica Sparre, som i början av 1990-talet donerade ägorna till en stiftelse.

– Greven och grevinnan är väldigt nöjda med att arvet lever kvar, men de springer gärna runt och säger: så här får det inte vara, så här var det inte på vår tid. Till exempel om parkerade bilar på slottsgården, skojar Martin Thygesson och nickar mot Vi Bilägares slarvigt uppställda ekipage.

För ett par år sedan fick Kronovall förfrågan om att inkvartera ”Stjärnorna på slottet”, men förslaget nobbades. Verksamheten hade behövt slås igen och det ville man undvika. Därmed fick stjärnorna inte möjligheten att bekanta sig med salongernas takmålningar, bladguldsdekorationer och tavlor med porträtt på allvarliga herrar.

I stället fick Vi Bilägares utsände inmundiga eftermiddagsteet i bibliotekets gröna lädersoffor och spatsera på trädgårdens knastrade grusstigar. Den här dagen är Folkuniversitetet Syd på besök och tillsammans slussas vi lite senare ut på slottsgården, ned i den svala vinkällaren. Det har blivit dags för vinprovning.

Här sker andrajäsningen av slottets mousserande vin. Inte mindre än 15 000 flaskor är tätt sammanpackade i stora boxar, som långsamt roteras så att jästfällningen ska hamna i flaskhalsen.

Halsen kyls sedan ned och när förslutningen öppnas skjuts fällningen ut på grund av övertrycket i buteljen. Därefter tillsätts socker och flaskan förses med kork och grimma, allt enligt champagnemetoden. Martin Thygesson igen:
– Vi försöker ha aktiviteter som förknippas med slott, inte att komma hit och köra fyrhjuling. Här kan man skjuta lerduvor, man har chokladprovningar, man kanske sabrerar champagne.

Väl tillbaka på slottet är det hög tid för middag. Förrätten talar för sig själv: terrin på fjällröding, dillsyltad palsternacka och fänkål med torkade lingon, ballotin på Raskarumstupp och sylta på rimmad Olingegris. Visst vattnas det i munnen?

När man till slut sträcker ut sig på sängen efter en dag på slottet och blickar bort mot kakelugnen och mot taket, sisådär fem meter upp, kan man konstatera: det går att vänja sig vid de flesta situationer, men i det här fallet är det inte särskilt svårt.

Diskutera: Vad tycker du om skånska slott?