Res med färja till nygamla Riga

När rederiet Tallink i början av 2000-talet öppnade en färjelinje mellan Stockholm och Riga hoppades letterna att deras huvudstad snart skulle bli lika populär som Tallinn. Färjelinjen har visserligen blivit en succé men hittills handlar det mycket om frakt och många resenärer är letter som åker hem och hälsar på släkten.

Det är lätt att hitta likheter mellan de båda baltiska huvudstäderna. Båda städerna har promenadvänliga medeltida stadskärnor där historien alltid är närvarande. Inte minst den gemensamma historien som i Riga bland annat består av Svenskporten i stadsmuren.

En gång hade Riga över 900 000 invånare. Idag är de betydligt färre eftersom många lettiska ”gröna vågare” numera väljer att bosätta sig utanför huvudstaden, gärna på pendlingsavstånd.

Lettlands historia är en lång berättelse om ockupation. Tysk, sovjetisk och svensk. Under 1900-talet handlade det om Sovjetunionen och Nazi-Tyskland men på 1600-talet var även svenskarna här och härjade.

Den svenska perioden har visserligen kallats en ”bra tid” men den som närstuderar historieböckerna kan se att svenskarna också använde hot och våld för att lägga under sig ett grannland. De svenska trupperna  lät bygga en tunnel under Riga och placerade krut under strategiska platser i staden. Därefter bjöd de in stadens män som inte hade något annan möjlighet än att kapitulera.

Möjligen tycker en del letter att svenska banker i modern tid också har ”ockuperat” landet. Den historien har en mörk baksida trots att ”generösa” Swedbank och SE-banken lånade ut 500 miljarder. Förra året stod det klart att det inte fanns täckning för lånen och svenska Riksbanken fick hosta upp ytterligare 100 miljarder. Det hjälpte lite ett tag men den lettiska ekonomin är fortfarande i kris och experterna är inte överens om vems fel det är. Bankerna som lånade ut eller kunderna som tog för stora lån?

Färjeförbindelsen Stockholm–Riga har naturligtvis också drabbats av krisen men i huvudsak är det frakten som har minskat. I början av 2010 såg det bättre ut men så dök det upp ett nytt (grekiskt) moln på den ekonomiska himlen. Letterna är fortfarande optimister men nu får  framtiden utvisa hur det går.

Rederiet Tallink som är skickliga på att bygga stora hotell både till sjöss och på land sjösatte under våren sitt senaste projekt, ett storhotell mitt i Riga. Någon kanske tycker att det är dålig planering att inviga ett hotell med 256 rum mitt under värsta lågkonjunktur men Hotel Riga planerades under en tid då alla kurvor pekade uppåt.

Det splitternya hotellet, på promenadavstånd från Gamla stan, är modernt, fräscht och har dessutom överraskande bra priser. Kanske kan det handla om lockpriser under det första året men ett dubbelrum för 88 euro under sommaren är prisvärt.  Frukostbuffén är utmärkt och kaffebaren är elegant. Ett litet frågetecken för sängbredden, vi trodde inte att det fanns så smala hotellsängar.

I augusti nästa år är det precis 20 år sedan Lettland blev fritt från den sovjetiska ockupationen som hade varat 1944–1991. Många ryssar längtade inte tillbaka till sitt gamla hemland och valde att stanna kvar i Lettland. En stor del av befolkningen i Riga är därför rysktalande men letterna diskuterar fortfarande om det borde finnas ett krav på att alla invånare ska behärska lettiska. Letterna föredrar ofta engelska som andraspråk istället för ryska som var påbjuden under ockupationstiden.

Ett stenkast från Tallinks nya Rigahotell ligger Bergs Bazaar, ett märkligt och lyxigt renoverat kvarter som började byggas redan 1887. Då låg basarerna en bit utanför staden men numera är det här centrum. Under två världskrig förstördes en del av kvarteret och under den sovjetiska tiden fanns inget intresse för en kommersiell basar.  Först när Lettland blivit fritt kunde familjen Bergs släktingar återta sitt arv och starta renoveringen av en passage som ligger gömd mellan två stora gator. 

Toppattraktionen i kvarteret är Hotel Berg, ett litet och lyxigt hotell som ligger i två sammanbyggda hus. Alla rummen är olika, hotellet har både restaurang och bibliotek och frukosten sägs vara Rigas bästa. Billigaste sviten kostar 180 euro men då ingår inte frukost.

Två gånger i månaden flyttar ”Bondens marknad” in i Bergs Bazaar.(2:a och 4:e lördagen i varje månad, klockan  9–15). Grönsakerna, ostarna och bröden kommer från hela Lettland och ett tips är att vara på plats tidigt på morgonen. Förutom livsmedel kan besökarna även  shoppa antikviteter, konsthantverk och böcker. En hungrig besökare på Bondens marknad bör inte missa de goda hamburgarna som serveras med lingonsylt.

Ehmil Gustavs chokladbutik och Garage Gallery med originella souvenirer återfinns också i basarkvarteret. Den lettiska chokladen är dock inte så imponerade. Den ser väldigt god ut men är lite fadd i smaken. Inte ens de berömda Cannabisbollarna föll oss på läppen.

Desto mer imponerad blev vi av Rigas jättelika saluhall, inrymd i fem gamla garage för zeppelinare. Under första världskriget bygges hallarna som zeppelinargarage i västra Lettland men flyttades därefter till Riga, byggdes ihop och blev en nygammal saluhall 1930.

De fem saluhallarna har olika specialiteter. I en hittar kunderna kött, i nästa fisk och i den tredje grönsaker. Tyvärr är det knappast möjligt att ta med sig så mycket av alla dessa läckerheter hem till Sverige. Möjligen kan den som har satsat en lyxhytt på Rigafärjan tömma minibaren och istället pressa in lite surkål, björksav och rökt fisk. Men då blir det tyvärr inte plats för den där lammsteken, saltgurkorna och det rimmade fläsket som man också kan köpa i saluhallen.

Rigas saluhall ligger i en gammal del av huvudstaden. I varje butiksstånd står två–tre allvarliga expediter och försöker få tiden att gå.  Det sägs att surkål är oerhört effektivt mot baksmälla och när rödögda herrar köper ett litet glas med surkål utbyter expediterna ett menade ögonkast.

Just den här aprildagen verkar det vara flaskorna med björksav som lockar flest kunder. Det är en klar vätska som tappas upp på flaskor och säljs relativt billigt. Björksav är populärt i Lettland men traditionen att tappa saven ur björkar finns även i Sverige, Finland och i stora delar av Östeuropa. Den klara drycken sägs bota det mesta från förkylning, kolik och njursten till skörbjugg.

Även nattetid har Riga en öppen marknad som erbjuder service till sömnlösa och nattvandrare. Den ligger på Maskavasgatan inte långt från den stora marknaden. Delvis är det samma odlare som nästa morgon söker sig vidare till andra och större marknader. Nattmarknaden öppnar vid niotiden på kvällen och här finns också ett café som serverar smårätter och som lämpligt nog heter ”caféet”.

Alldeles bakom den stora marknaden reser sig en av få omtyckta byggnader från den sovjetiska tiden. Huset ser ut som en bröllopstårta och har två smeknamn, ”Kreml” och ”Stalins tårta”. Den är ursprungligen byggd för lettiska kolsjosarbetare med både bibliotek och hotel. Idag har den lettiska vetenskapsakademien flyttat in och allra högst upp hittar man en balkong varifrån det går att se ut över hela Riga. Minst lika bra utsikt har man från skybaren på Reval Hotel Latvija och S:t Peterskyrkan nere i Gamla stan.

Rigas gamla stadskärna är lite av en turistfälla men här hamnar alla turister ändå så småningom. Det är gott om restauranger, caféer och redan under våren fylls torgen med uteserveringar. Lettlands populäraste dryck heter Riga Black Balsam. Det är en söt version av Jägermeister och lär innehålla drygt 20 mer eller mindre hemliga ingredienser.

I en av Gamla stans barer presenteras Abraham Kunze, han som uppfann drycken. Där berättas också historien om hur Katarina den stora blev sjuk under ett besök i Riga och botades med Kunzes magiska dryck.  Den serveras fortfarande som medicin men också i olika typer av drinkar. En av de mest populära består av varm svart vinbärsjuice, grenadine och Black Balsam. ”Knäcker vilken förkylning som helst”, påstår bartendern.

Under den sovjetiska perioden vanvårdades husen i Riga men idag är de många jugendpalatsen en turistattraktion och Riga har numera även ett museum som berättar om den tid för 100 år sedan då Riga fick fler utsmyckade hus än någon annan europeisk huvudstad.  Inget hus är likt de andra. Allra flest hittar man på Elizabetesgatan eller Albertagatan.

Flera av husen är ritade av arkitekten Mikhail Eisenstein. Om ni tycker att namnet låter bekant så är det rätt. Den berömde pappan var regissören Sergei Eisenstein som gjorde filmklassikern Pansarkryssaren Potemkin. Även han bodde i Rigas jugendkvarter för drygt ett sekel sedan.

Det återstår fortfarande mycket att renovera i Rigas slitna jugendkvarter. Under den sovjetiska ockupationen beslagtogs många av husen och först i modern tid har de ursprungliga ägarna fått tillbaka sina fastigheter. Men det kommer att kosta många 100 miljoner att renovera det som numera är ett av Unescos världsarv. Tyvärr är det åtskilliga av de nygamla ägarna som inte har råd att ta hand om sina hus.

Riga är en av de städer där arkitekturens årsringar fortfarande är väldigt synliga. Den ekonomiska krisen har för ögonblicket stoppat upp ambitionerna att modernisera hela staden och Riga har än så länge många vackert slitna och ruffiga kvarter. Passa på att gå på husspaning i det gamla Riga. Om 10–20 år är det nog för sent.

När Lettland blev fritt var operahuset den första byggnaden som renoverades. Rigas vackra operahus är älskat av stadens invånare och under den årliga operafestivalen kommer besökare från hela världen. Biljettpriserna är överkomliga, 50–500 kronor, och den moderna uppsättningen av Don Juan har lockat inte minst svenska operaälskare som åker charterbuss till en av Nordeuropas bästa musikscener.

För många turister är Riga säkert en restaurang-, shopping- och nöjesstad. Om ni tycker att det finns plats för lite allvar så rekommenderar vi ett märkligt museum som dessutom har fri entré. Museet berättar om hur två stormakter (Tyskland och Sovjet) ockuperade Lettland under stora delar av 1900-talet. 

Ockupationsmuseet, som ligger i Gamla stan, öppnade 1993 och koncentrerar sig på Lettlands historia under de allra mörkaste åren.