Den senaste månaden har varit hektisk för Saab Automobile. Precis när svensk media gav tillverkaren andrum så deklarerade Jan Åke Jonsson att han åvgår. Nyheten har genererat spaltkilometer med spekulationer och uppe på toppen av Saab-berget har en ny storm brutit ut.
Företaget – som numer personifieras av Victor Muller – befinner sig återigen i ett medialt blåsväder. Som ett resultat av den pånyttfödda nyfikenheten kommer en drös obetalda fakturor ut i ljuset. Underleverantörer stoppar leveranser, som i sin tur stoppar produktionen, och den högt ansedda reklambyrån Lowe Brindfors klipper samarbetet med omedelbar verkan. Även detta på grund av obetalda skulder.
Muller – som förövrigt målas upp som ett tämligen lynnigt fenomen i nysläppta boken Cirkus Muller – spelar ovetande och river av ett par flyktiga kommentarer som bygger på att allt är som det skall.
Brindfors utspel förklarar han som en ”avskedspresent” till Saab för att man valt att byta reklambyrå. Samtidigt som Muller envist hävdar att företaget inte saknar kapital går vd:n för underleverantörernas branschorganisation Fordonskomponentgruppen, Svenåke Berglie, ut och säger att det Saab ägnar sig åt är rent skitsnack.
De dubbla budskap som har präglat rapporteringen kring Saab Automobile det senaste året har gjort att förtroendet har fått sig en svårreparerad törn. Och när det finns minsta tvekan smittar denna av sig på de personer som rapporterar kring företaget, oavsett i vilket media man är aktiv.
Jan Åke Jonsson vidrörde omedvetet detta när han under Genève-salongen vädjade till journalisterna att sluta fokusera på de små problemen, och i stället lägga luppen över vad man har presterat under de tolv månader som företaget har varit ”självständigt”. Jag håller med Jan Åke, men frågan är om man inte till viss del får skylla sig själv.
Jag har i få artiklar kunnat ta del av raka besked från Saabs ledning. De frågor som har ställts har ofta replikerats med slingrande svar, vilket underbyggt det faktum att journalister blivit mer intresserade. Den stora massan – till viss del innehållande presumtiva Saab-köpare – har således lämnats utan svar vilket skapar tveksamhet inför framtiden och en känsla av att organisationen saknar total kontroll och fun-gerande internkommunikation.
Ett konkret exempel från Vi Bilägare är rapporteringen kring vår egen 9-5, den bil som ingått i långteststallet sedan december 2010. När vi konfronterade tillverkaren med startproblemet (Vi Bilägare 1/2011) fick vi svar långt efter utlovad tid.
Vid denna tidpunkt fick vi reda på att programvaran skulle vara klar till vecka sex. När vecka sex hade passerat – med god marginal – fick vi ett nytt besked; vecka elva skulle allt vara löst. Beskedet kom direkt från en person i Saabs organisation. När vi i vecka tolv tar kontakt med verkstaden bekräftar man frustrerat att programvaran är klar, men att det inte går att överföra den till de berörda bilarna.
Som jag sade i min ledare i nummer 1/2011 är startproblemet av mindre betydelse. Det som däremot är av större är att vi fortfarande inte har hört något, trots att vi vid två tillfällen har blivit lovade en lösning.
Denna typ av bristfällig och luddig information är det sista Saab behöver. Inte för att det skadar ryktet kring en specifik bilmodell – det är som sagt mindre betydelsefullt i sammanhanget – utan för att hela företaget riskerar att framstå som oorganiserat och panikslaget.
Jag hoppas innerligt att beskeden från Saab rörande produktionsstopp och ledningsfrågor kommer att skingra alla orosmoln inom kort. Annars riskerar de produkter som finns i pipeline att aldrig få en rättvis chans.
Mer från Vi Bilägare
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Saab har det naturligtvis kaotiskt.
De ska, nu när de står på egna ben, återknyta kontakter i alla möjliga avseenden. Troligen har några inte längre förtroende för företaget, kanske har saker förändrats även i motsatt riktning - att tidigare kontakter inte längre är användbara. Det här gäller naturligtvis främst alla underleverantörer.
När ett företag måste göra ekonomiska åtstramningar, så skapar det i sig oro överallt. Mellanchefer vet inte hur de ska agera, man vet inte vad som kommer att gälla, man vet inte om planerade ändringar ska genomföras, man vet inte vilka besked man ska ge - internt såväl som externt.
Saab måste snabbt få ordning på sin ekonomiska situation, få veta vad de har att rätta sig efter. Som det är nu kan helt enkelt ingenting fungera.
Stäng av respiratorn och låt Saab vila i frid.Det finns inte en chans att lilla Saab klarar den stenhårda konkurrensen nu och framtiden.Saab kan inte överleva på de få som i framtiden köper Saab av lojalitet.Det finns många andra billigare bilmärken som är lika bra eller bättre och med ett säkrare andrahandsvärde.
I motsats till många jantelagsstyrda dödgrävare tror jag på Saab.
De har nya bra produkter, men det gäller att få ut dem och det gäller framförallt att få bra publicitet runt dem.
Man måste snabbt få till en ny VD och det ska helst vara en som är känd även utanför Saabkretsar.
När det gäller det ekonomiska tror jag att det kommer att lösa sig och jag tror att Antonov kommer in snart som delägare.
Det behöver absolut inte vara något negativt, han har goda kontakter och kan få Saab att expandera österut.
Kunnigt folk tror att det kommer att krävas c:a 10 miljarder för att rädda SAAB över tid. Är det så så kommer det ju aldrig att funka om det inte dyker upp nån "trollkarl" som fixar penningar. Det är nog tyvärr kört även om det kan gå att hålla igång respiratorn med den hjärndöda patienten ett tag till... :-(
Är alternativet en orättvis chans?
Murphy har hittat en språklig knorr. On nu Saab inte får en rättvis chans, ska de då istället få en orättvis chans? Det borde ju vara det andra alternativet. Om man nu ska tolka det på det lite kluriga sätt som Murphy gör.
För övrigt tror jag att det egentliga ämnet för denna spalt är uttömt. Saab kan redan tänkas vara underminerat av skriverier, rykten och allmänt tyckande hit och dit. Nu är bara att vänta och se. Och hoppas.
Tycker att "murphy" sammanfattade det hela oerhört bra!
Vi kan alltid skylla på vem vill ...( om det känns bättre )
Vi kan alltid glömma bort det faktum att Saab aldrig har varit en vinstmaskin. ( eftersom att vi är Svenskar )
Vi kan strunta i att Saab har det jobbigt nu ( igen ) och försöka tänka oss en väg genom krisen.
Men..... det förändrar ingenting i det verkliga livet och jag måste bara gång på gång fråga mig själv hur jag egentligen känner angående Saab och svaret blir alltid tveklöst att visst vill jag ha kvar Saab!
Givetvis mest för att det vore tragiskt annars....
Samtidigt undrar jag vad som är mest tragiskt....Ett Saab som liknar det vi sett fram tills idag eller fortsatta förhoppningar om en räddning som vi innerst inne vet inte finns?
Vem vill INTE tro på en framtid där någon trollar fram 100 Miljarder ur sin hatt och skapar bilmodeller som aldrig har skådats med emblemet Saab i sin nos?
Nä verkligheten ser snarare ut som att vi skall fortsätta älta denna skit ett bra tag till där vi kastar skit på alla som har en åsikt om vårt anrika bilmärke och snart mycket snart finns det pengar nog för att nya Saab 9-5 skall få en chans,....men hur många chanser behövs?
Jag hade en bild utav ett Saab i framtiden där bilarna liknade något helt annat än vad vi sett idag,....men den bilden är jäkligt suddig idag då det inte ens finns pengar att bygga en bil som kanske skulle klarat konkurransen för 5 år sedan!
Nya Saab 9-5 kanske aldrig får en chans? .....Hur många chanser bör man få innan allt blir patetiskt?
Vad jag minns genom hela min barndom så är det Volvo som har varit folkbilen....Saab ansågs som svårmeckad och varför kunde man inte ta fram en kombi under ca 20 år?
I artikelkommentarerna försöker vi hålla oss till aktuellt ämne, övriga kommentarer raderas. Jag har nu tagit bort ett dussin inlägg som inte höll sig till ämnet.
/Fredrik Diits Vikström, Vi Bilägare
Saab behöver inte ges någon rättvis chans, de har redan haft den chansen i många år men missbrukat den....!
Håller med Simon no1. Något jag sällan gör dock.
Svar på raderat kommentar från någon: Vad har Saab 92 och Volvo 240 med detta att göra? Volvo 240 var det bästa på sin tid. De flesta årsmodeller hade bättre rostskydd än de flesta andra bilar och med normal skötsel kan man hålla dem i bra skick. Dock har flitigt brukande och obefintligt underhåll gjort att de flesta är borta. Men alla har inte rostat bort, man ser dagligen 240, dock i stort sätt bara de med utseendet 86-93.
Far använder sin 30 år gamla 240 dagligen. 30 000 mil året om och som ny trots saltslask.
Saab 92 var ingen vidare bil. Men vilken så gammal bil tillverkad i så litet antal dräller det av i trafiken?
Och varför gnäller du när du har en bild på en amerikanskt skit. Sämre bilar finns inte!
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.