Välmenade guider hjälper inte alltid

När det blir vår gör sig två distinkta tankar till känna. 1 – Är det inte dags att byta den där gamla grå och insaltade vardagsvagnen till ett bättre begagnat fynd? Och 2 – Borde man inte skaffa en husbil? Tänk att kunna åka vart som helst på semestern. VART SOM HELST! NÄR MAN VILL!

I dessa dagar är det tur för dig att du läser Sveriges största biltidning Vi Bilägare, eftersom vi i nummer 5 behandlar bägge ämnena! Bland annat erbjuder vi sju sidor på temat begagnade bilar med särskilt fokus på storsäljaren Volvo.

Fast ibland hjälper inga välmenande guider i världen. I en rad av halvrisiga begagnade bilaffärer där bland andra storheter som Volvo 480 och Alfa Romeo Alfasud Sprint avverkats, står ändå mitt egna köp av en Volvo 760 ut som tidernas mest misslyckade.

Volvon var egentligen i alldeles för bra skick för sitt pris när jag hittade den hos en begbilhandlare i Gävle. Priset var inget att tala om, 27 000 kronor för en lyx-Volvo i nyskick...

En kort provtur visade att bilen gick som en dröm. Ja, bortsett från det där molnet av glykoldoftande ånga som mötte mig när jag öppnade huven. Bilhandlaren försäkrade att det var nog inget allvarligt.

– Det är nog bara killarna på verkstan som fyllt på i kylaren och spillt lite vid sidan om.

Naturligtvis, så var det säkert, tänkte jag, prutade 3 000 kronor, skrev på papperen och körde hem. Dagen efter kom jag knappt ut från parkeringen innan den kokade. Den lokala Volvoverkstaden gav raskt domen – sjunkna cylinderfoder. Standardsjukan hos PRV-V6:an.

Tillbaka hos bilhandlaren visade det sig att det inte var handlarens bil jag köpt! Det var killen som jobbade som bilrekondare på firman som var säljaren. Bilhandlaren ”hade bara hjälpt till”. Efter många upprörda samtal fick jag till slut tillbaka mina pengar men efter det har jag blivit lite mer motståndskraftig mot begbilarnas lockelse om våren.