Frihet bara för vissa?

Bilen har alltid varit förknippad med frihet. Till viss del marknadsföringens och det glada minnets förtjänst. Femtiotalets gigantiska plakat som framställde bilen som en mental tvättstuga är dock långt från vad som syns på tavlorna i dagsläget, där miljö och säkerhet har tagit över som lockrop i annonskampanjerna. Bilen har i många fall gått från lyxigt glädjeämne till en bekväm självklarhet.

För många innebär dock bilen det den gjorde under guldåldern på femtio- och sextiotalet. Birgitta Kjöllerström, som du kan läsa om i Vi Bilägare nummer 8/2011, har ett medfött fel på immunsystemet och en allvarlig allergi och astma. En konsekvens av detta är att hon måste ta hjälp av en elektrisk rullstol för att förflytta sig längre sträckor, vilket har komplicerat användandet av bil.

Efter att ha fått klartecken för bilstöd fick Birgitta sin handikappanpassade Volkswagen Caddy i februari. Att detta innbar en pånyttfödd frihet är inte svårt att förstå, även om vissa av resorna kräver ett mått av planering.

I regeringsförklaringen slås tydligt fast att uppmuntran till arbete är av vikt. Medborgare ska själva kunna avgöra när de vill sluta sitt arbetsverksamma liv och på så sätt bidra till en fungerande välfärd.

Ambitionsnivån stämmer bra överens med verkligheten när vi tittar på hur själva anpassningen av fordon för rörelsehindrade sker, men det finns problem; i dagsläget kan du endast få bilstöd om du är 65 år eller yngre.

Efter det slussas du automatiskt ur systemet och lämnas strandsatt. Att du själv kan välja att arbeta tills dess att du fyller 67 – inom vissa yrken 70 – tas det ingen hänsyn till.

Eftersom bilstöd endast kan sökas med nioårsintervaller (tidigare sju år) infinner sig ett mardrömsscenario när den som skaffade sin bil vid 57 års ålder ska uppdatera till en ny modell vid 66 år. Här spelar det ingen roll om du är arbetsduglig eller inte. Så länge inte bilen passerat 18 000 mil eller om ditt handikapp har förändrats innan periodens slut förintas dina möjligheter att erhålla bidrag för att kunna köpa den bil du verkligen har behov av.

Regelverket är inte bara åldersdiskriminerande utan går dessutom stick i stäv med regeringens egna riktlinjer och mål.

Har du dessutom lämnat arbetslivet i yngre år upphör dina möjligheter redan vid 50 års ålder. Således är systemet inte enbart baserat på den sökandes behov utan på både ålder och status i arbetslivet.

En grupp som jobbar aktivt med att förändra systemet är DHR (Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet). Organisationen är rikstäckande och arbetar för ett samhälle utan rörelsehinder. Enligt Olle Johansson, ordförande i DHR Stockholms län, kommer merparten av rådfrågorna från människor som råkat ut för antingen en trafik- eller arbetsplatsolycka.

Den förstnämnda kategorin utgörs i allt större grad av de som kört motorcykel – råkat ut för en olycka – men vill fortsätta att leva ett aktivt liv med tillgång till eget transportmedel.
Att denna vilja – och rättighet – skulle vara knuten till ålder eller status i arbetslivet finner jag högst tveksamt.

Med ovanstående i bakhuvudet vill jag passa på att be alla motorcyklister att ta det lugnt på vårvägarna samt alla bilister att hålla ett extra öga över axeln. Sommaren är på intåg, med allt vad det innebär.