Trabantens skapare har gått ur tiden

Man kan säga vad man vill om Trabant men 2,8 miljoner sålda bilar bär respekt med sig.

Går bra ingen rost. Nyenkel outslitbar inredning. Vad kan mera önska sig?

Jo, men man hade inte så mycket att välja på när man väl fick godkännande att köpa en bil.
Det lustiga är ju att det nu har blivit en kult-bil.

Nog är det lätt att skratta åt denna bil, men... man måste ha i åtanke att förutsättningarna var knappast de bästa i forna DDR.

Att få ihop något som liknar bil är en prestation, och nog har Trabant varit till mångas glädje!

Rättning: Trabant 601 (den på bilden) började tillverkas 1963, och var baserad på P50 som kom 1958.
P50 (även kallad 500) var betydligt rundare och saknade grill.

"nog har Trabant varit till mångas glädje". Visst. Ifall vi svenskar bara haft sidovagns-MC som valbart motorfordon, så hade detta fordon varit till mångas glädje. Eller om vi alla varit tvungna att gå i bara träskor året om, så hade dessa varit till mångas glädje. Det finns mycken glädje att upptäcka här i livet. Inte minst i form av stolliga åsikter.

Pender, inget illa om träskor, det är ju en verklig modepryl.
Jag har använt samma typ av träskor sedan 1972, samma färg, samma typ av läst, då kostade de 42:-, de senaste, exakt likadana, kostar 890:-.
Men det är träskornas RR.
Ursäkta utvikningen, men jag kunde inte låta bli.

Men när det gäller Trabant, vad skulle man göra som socialistisk medborgare i det landet?
Man fick ställa sig i kö för att bli undersökt om man var lämplig att köpa en bil.
Vad hade man att välja på?
Om man inte tillhörde partitoppen fanns det egentligen bara två, Wartburg och Trabant, båda tvåtaktare och där endast den senare var ekonomiskt överkomlig för de flesta.
När man och om man blivit godkänd, kunde det ta upp till fem år innan man erhöll sin efterlängtade Trabant.
Kommunism är ett fantastiskt statsskick som antagligen fungerar bäst i en myrstack!

Jag körde buss från ett träningsläger i Österrike en helg på den "goda" DDR-tiden. Alla Trabantägarna hade fått ut sin ranson om 5 liter bensin och alla skulle ut och testa sina dyrgripar. Längs hela motorvägen från Hof upp genom Östtyskland stod Trabanter med högst en km avstånd i dikeskanten. Ägarna/förarna stod med överkroppen i motorrummet och försökte få liv i de trilskande motorerna. Jag stannade inte för att kontrollera. Stackars människor, det var bara en av tusentals svårigheter de stod inför i detta "lyckans" land.

Men Trabant var ingen dålig bil, den var ju en utveckling eller snarare avknoppning från DKW via Sachsenring P50 och var ju egentligen en ingenjörsprestation om man ser till förutsättningarna.
Det här är ju helt fel:
"In 2008, Time magazine rated the Trabant as one of the 50 worst cars ever made."
Man måste ju komma ihåg att de tekniska förutsättningarna strax efter kriget knappast var mindre i östra delen av Tyskland än i den västra, men det var väldiga problem med råmaterial.
Däremot var det ju svårigheter med det politiska styret som i sin tur var styrda av högsta Sovjet.
Jag tycker det är enastående att man kunde ta fram en sådan bil som Trabant under de förutsättningar som gällde.

Man kunde även köpa andra öststatsbilar i DDR så som Skoda eller Lada som var rena lyxbilen i sammanhanget.

Ja, Lada var en riktig prestigebil i forna DDR, jämförbar statusmässigt med dåtida MB i väst.
Men var man en riktigt god partimedlem kunde man då och då få tillfälle att köpa en västbil, T.ex. Volvo 244 DLS var en 240 som var speciellt framtagen för Östtyskland (för övrigt kommer ett reportage om 244 DLS i nästa nummer av Klassiker). i början av 1980-talet såldes även den första framhjulsdrivna Mazda 323 i 10000 ex. i DDR, likaså var även Citroën GS relativt vanlig.