Stockholmare har längst till jobbet

Du kan räkna jobbresan i steg alltså? Soft!!

Det stämmer perfekt, jag har 30 minuter körning till jobbet.
Kollektivt tar det en timme till jobbet och 1 och en halv timme att åka hem.
Kör mest bil till jobbet eftersom jag måste vara på olika platser några gånger i veckan.

@Jes: Om du menar Stockholm, så skriv då för tusan Stockholm. Att du upprepar det nedsättande uttrycket Fjollträsk får mig bara att betrakta dig som en trög f.d. östdansk bosatt i sudetsvenska Sinnesslöinge. Det är du, kurrewi och andra som väljer att polarisera detta forum i geografiskt hänseende. Själv föredrar jag att hålla debatten på en högre nivå, men svarar med samma mynt när angreppen kommer.

@Jes: Det är lugnt, men försök formulera dina inlägg lite bättre nästa gång. Fjollträsk är inte en synonym till Fjollträsk, inte ens till Stockholm, förutom i ögonen på kurrewi och andra med utpräglat polcirkelinducerat storstadskomplex.

Att man som boende långt utanför stan väljer bilen istället för allmänna kommunikationsmedel är väl förståeligt men när man inne i stan och dess närhet väljer bort de utsökta allmänna k. för att sitta i bilköer och traggla sig fram och ha svårigheter med att hitta p-platser är en gåta som en lantis inte kan lösa.

Focus: ja, det är mycket riktigt svårt att förstå. Folk väljer hellre att sitta i långa köer istället för att trängas en liten stund kollektivt.
Men så länge man hävdar rätten att ha friheten att köra bil, så blir det ju så...

@Focus och hultarn: Det är betydligt lättare att förstå när man bor och arbetar i Stockholm. Jag skaffade bil på 80-talet när jag insåg att jag vann en och en halv timme per dag genom att åka bil i stället för tunnelbana till och från konsultjobbet ute i Kista. Och då behövde jag inte ens trassla med några bussar och pendeltåg, bara byta till en annan linje vid T-Centralen eller Fridemsplan. Genom att åka tidigt till jobbet och sent hem fick jag in nästan en hel extra arbetsdag varje vecka (jag jobbade som konsult under ett och ett halvt decennium hos ett par av de större IT-jättarna, och det var av intresse att hinna med så mycket som möjligt under veckan). Och redan den gången var köerna rätt rejält tilltagna i rusningstrafik. I dag jobbar jag hemifrån, alternativt sover på jobbet, och struntar högaktningsfullt i både biltrafik och kollektivtrafik. Däremot förstår jag till fullo alla som väljer att sitta i en varm bil med eget val av musik framför att trängas med snuviga medtrafikanter på bussar och tunnelbanor.

Något har vi tydigen som lockar eftersom glesbyggdsfolket vallfärdar hit!

@Jes: Jag har inte fler människor omkring mig i mitt trivsamma villaområde någon kilometer utanför Stockholms innerstad, än vad de har som bor i liknande villaområden utanför Malmö, Helsingborg, Lund eller Landskrona eller till och med i mindre tätorter som t.ex. Höganäs eller Ekeby. Jag har lite svårt att förstå varför folk som inte bor och arbetar i Stockholm (eller Göteborg eller Malmö) tror att vi hela tiden sitter i knät på varandra här. Det verkar som om du och några andra här odlar en myt som ska bekräfta ert eget val av bostadsort - "vad far gör är alltid det rätta" - när det i själva verket finns många sanningar bakom människors val av boende och bostadsort.

Nu är det ju inte Stockholm stad som menas i artikeln, utan Stockholms län. Min sambo bor på södertörn i en villa i ett "område" som är väldigt glesbefolkat. Det är ca 15 km till närmaste apotek och systembolag, vilket är Tumba. Det är livskvalite i "vårt" boende. Nu till baksidan av det hela. Hon arbetar i Solna. För det mesta är det djävulska köer till arbetet och hem igen, inte minst på essingeleden. Att byta boende går bort vi trivs, arbetet trivs hon ochså med. Det är med andra ord, "bara att gilla läget"