De klarade besiktningen bäst

--> lillstefan nr.2
Kan bara hålla med här. Jag gillar verkligen att köra in i tvätthallen och få gosa lite med älskligen en timme eller två. Det skulle jag sannerligen inte göra med vilken bil som helst.

Till artikeln,
Jag har kört svenskt och tyskt premium i snart 30 år och kan bara säga att jag fått ombesiktning på för hög CO-halt på en av mina Volvo. Allt annat har varit blanka papper.

Så sköter man en bil är det bara att glida igenom ;-)

Hahaha 1+ till Rustan!

Det är rätt leifer, nya Megane klarar sig bättre än den gamla. Men den nya behöver fortfarande förbättra sig med 100% för att ens nå upp till medelbilen när man vägt in körsträckan och fått fram felkvoterna för modellrelaterade fel.

Man får kanske tillägga att eftersom komforten i franska bilar är så bra(!) så åker man ju bekvämt till ombesiktningarna i alla fall :)

Att amerikanska bilar hamnar i botten...tja, vad har de byggt med kvalitet de senaste 40 åren?

Att japanska bilar hamnar i topp bland de *vanliga* märkena ser jag inte som en överraskning. Det verkar däremot som de såsmåningom kommer få sällskap av fler. (inga namn)

Al, varför inte en kinesisk?
Det brukar du ju framhålla annars.

Lexus = premium på riktigt.

Stoor har så rätt i allt. Toyota gör den grå vardagen mycket ljusare!

Visst verkar det som att bilar med många ägarrelaterade fel också har många modellrelaterade fel. Att bara ta bort de ägare relaterade felen och konstatera att restrerande fel enbart beror på fordonets konstruktion och ej hur det sköts är att göra det lite väl enkelt för sig.
Dvs det är precis som Pender tidigare skrev slarvar man med glödlampor däck etc så slarvar man med bromsar spindelleder och annat som betraktas som modellrelaterat, dvs bilen sköts helt enkelt dåligt oavsett typ av fel.
Sedan kan man ju fortfarande fråga sig varför vissa bilmärken har slarvigare ägare än andra.
Allt går naturligtvis inte att skylla på ägarna, somligt felar oftare på vissa bilar än andra!

Ja alltså servar man sin bil två gånger under en serviceperiod istället för en gång så är man väldigt pedantisk, och det kan mycket väl vara så att Toyota-ägare är just det. Jag minns en undersökning som Teknikens Värld gjorde för många år sedan och man kom fram till att de med Mercedes och BMW var de som tvättade sina bilar oftast, alltså flera gånger i månaden. De som hade en sydeuropeisk bil tvättade inte sina bilar lika mycket.

Besiktningen handlar följaktligen inte så mycket om bilarna, utan om ägarna. Men ägarna finns ju inte med i undersökningen. Man har inte kollat ägarnas inställning till sina bilar. Man har inte kollat hur många som följer serviceprogrammet för sitt bilmärke. Och så länge den statistiken saknas så får vi ju inte hela bilden. Därför är bilbesiktningens resultat missvisande. Det blir som ett labbtest där man isolerar vissa faktorer och tror att det säger något om verkligheten, fast verkligheten innehåller fler parametrar. I verkligheten är dessa faktorer inte isolerade.

Jag har ju tidigare framfört bl a att de som köper en bil med lågt andrahandsvärde, de servar sina bilar dåligt. Och följer man inte serviceprogrammet så upptäcker inte servicepersonalen felen och då rättar inte servicepersonalen felen innan bilen besiktigas.

Så hur vi än vrider och vänder på detta, så handlar det till syvende og sist om ägarna inte om bilarna. Och nej, bilarna har inte en mystisk kraft som påverkar ägarna att bete sig på ett visst sätt. Men olika ägare har olika inställning till sin bil och sitt bilköp. Köper man ett märke för att man är intresserad av att få sken av det märkes status, köper man en bil för att man tror att man blir en bättre människa i andras ögon om man har en viss bil med viss status, ja då vårdar man sin bil som om det vore en baby. Om man inte bryr sig om status, om man inte blir deprimerad och sjukskriven om ens granne inte är avundsjuk på en, utan man har en bil för man behöver en bil, då är man troligen mindre benägen att vårda bilen som om den vore en baby. Och detta avspeglas då i besiktningsresultaten.

För vissa människor handlar livet om att tvätta sin bil och att polera tändstiften tre gånger i veckan. För andra så innehåller livet fler rikedomar än så. Och ingen bil mår bra om den inte servas ordentligt av ägarna.

Ett typexempel på det jag pratar om är ju Audi och Dacia. Det är högst troligt att Audi-ägaren tvättar sin bil betydligt oftare än Dacia-ägaren, att Audi-ägaren gråter blod över minsta fläck i inredningen medan Dacia-ägaren rycker på axlarna, att Audi-ägaren får ett allvarligt stressymtom om omgivningen inte beundrar hans dyra nya bil, medan Dacia ägaren rycker på axlarna om omgivningen tycker att Dacian är ful. Jag tror absolut att det kan vara så att en Audi-ägare definierar sig själv genom sin bil, och där bilen ska vara lika fläckfri som Audi-ägarens kostym och helst inne på kemtvätt och strykning en gång i veckan. Medan en Dacia-ägare ser bilen som ett transportmedel.

Innebär det då att Audin automatiskt är en bättre bil för att bilen får mer omvårdnad än Dacia-bilen? Nej. Om vi skulle göra experimentet att vi byter på ägarna, dvs att Dacia-ägaren får ta hand om Audi-förarens bil under två år medan Audi-föraren får ta hand om Dacian under två år, och om vi nu antar att förarens omsorg om bilen inte förändras på grund av bilbytet utan att Dacia-föraren behandlar AUdin som om den vore en Dacia och att Audi-föraren behandlar Dacian som om den vore en Audi, då är jag övertygad om att vi skulle få helt andra besiktningsresultat.

Så länge som man inte gör en kvalitativ undersökning där vi får med ägarens attityder till sin bil, så innebär denna positivistiska statistik från Besiktningen inte ett fullständigt resultat - tvärtom anser jag att resultaten är missvisande då de inte är kompenserade för de olika ägarprofilerna och ägarprofilernas omsorgsbeeende.