Sen jag köpte min första bil, en Volvo Amazon -66, för nästan 30 år sen har jag regelbundet råkat ut för individer som menat att just det märke de valt att köra är bättre än samtliga övriga på marknaden. Att jag valde att ersätta nämnda Amazon med en mer eller mindre likadan kom sig mest av att jag plötsligt hade väldigt gott om delar och endast saknade en rak bil att ha dem på.
Under de första åren som bilist var diskussionsämnet vanligen om det var Volvo eller Saab som hade de förnämligaste produkterna. Där var drivhjulens placering nog det som avgjorde i vilket läger man hamnade. Rent kvalitetsmässigt kan mitt minne inte hitta några större skillnader mellan de två utan det framstår mest som korpidrott jämfört med andra produkter.
På en tidigare arbetsplats fanns en man som absolut visste att Volvo gjorde de bästa bilarna. Han hade ju haft PV, Amazon, 142 och 740 vilket han ansåg borde vara ett tillräckligt underlag för en bedömning av bilmarknaden. Han kom sedan att köpa en Alfetta av mig och den följdes av ytterligare en sådan. Antagligen får det beskrivas som någon form av seriemonogami.
Då jag själv alltid uppskattat fördelarna i att bilar har drivande bakhjul och utbudet av vanliga bilar med den konstruktionen har minskat fick jag upp ögonen för BMWs produkter. Genom BMW Club Sweden fick jag tillfälle att köra dem aktivt och lära känna ett antal människor som verkade ha skygglappar när det kom till att välja bil. Minsta dragning till andra märken (förutom möjligen Porsche) avfärdades med fnysningar och kommentarer om olika tillkortakommanden.
Min egen längtan efter högvarviga motorer drev mig mot Honda. Även där finns en aktiv klubb där man får chansen att köra av sig på bana och diskutera vilken generation av Civic eller Integra som bäst ger en förare möjligheten att nyttja VTEC-funktionen. Att den bil jag hade köpt hade ett flertal fel och mest gav mig huvudvärk var enligt övriga medlemmar ingen anledning att byta bort den. Om det inte var en annan Honda jag skulle byta till förstås...
Under de senaste decennierna har nätforumen vuxit som svampar ur jorden. På de forum där man inte diskuterar enbart ett märke finns det ändå några skribenter som har skådat ljuset och insett att Lexus eller Audi eller vad det nu kan vara är ”världens bästa bil”. De möter alla frågor om folks bilbehov med något ur det egna märkets katalog. Åsikter om andra märken baserar sig ofta på deras kusiners kompisars anekdoter från något tidigare decennium när de i sin tur träffat någon som kunde berätta om ett problem de hört talas om.
Numera när jag själv ska välja bil brukar jag studera Blockets lista över bilmärken och stryka de jag redan har haft. Sen kan man se vad som blir kvar att välja bland och som är mest olikt det jag senast har haft. Tidigare missar i strategin gör att jag fortfarande har över 20 märken kvar att utforska.
Kommentarer
Det roliga är diskussionerna med de värsta. Som min bror t.ex. Det har aldrig funnits några svaga punkter på Saab.... Världens bästa bil helt enkelt. Att den var svår att sälja avfärdades med en fnysning.
Alla andra bilar är det bara skit med. T.ex. Peugeot som har samma färg på alla kablar till skillnad mot Saab som har olika. Inte ens när jag visade honom kabelhärvan på min Partner (som jag hade med där och då) gav han med sig. Just den bilen var ju tydligt modifierad... Och det var faktiskt Saab som uppfunnit systemet med olikfärgade kablar!
Jag blir ibland kallad frankofil bara för att jag haft många franska bilar (dock aldrig en Renault). Fast, då påpekar jag att jag även haft tyska, svenska, italienska, engelska och amerikanska bilar också. Hjälper inte, frankofil i alla fall. Dessutom är det bara skit med såna.
Detta enligt säkra källor, som sällan själva haft någon...
Ifrågasätter man det, så har de alltid nån bekant, granne, moster e.dyl. som minsann alltid stod på verkstad.
Dessutom är det bara elände med Lucas elsystem, ni vet mannen som uppfann mörkret och tystnaden. Fast i verkligheten dog Mr Lucas mer än 60 år innan ryktet började cirkulera.
Och pratar man med bilelektriker, så brukar de hävda att Lucas inte alls är sämre än någon annan, snarare tvärtom. Men, vad vet dom om sånt?
Och inte många vet att Lucas under många år har levererat elsystem till flygplan och krigsmaterial...
Väl värd läsning. Fast jag har lite invändningar. Har haft 2 SAAB's (9-3/9-5) och båda höll god kvalitet och få fel trots lång körsträcka. (över 20.000 mil). Franska bilar har jag bara haft en och den var det ständigt problem med, visst detta var på 80-talet och då hade många bilar problem med allt möjligt som inte ens existerar idag, tex att fördelardosan blev fuktig och bilen gick på tre cylindrar. Många runt mig som jag känner som har franska bilar har ofta problem som jag inte ens visst existerar, inte så stora problem ...men istället många små irriterande problem som oftast inte fixas för att det är för dyrt i förhållande till bilens ålder, jag menar...vem lägger ut 5000 kr på att fixa problemet på en bil som är 6-10 år gammal? Nya bilar idag håller högre kvalitet men är å andra sidan dyrare att reparera än förr i tiden. De bilmärken som jag haft som fungerat bäst med minst fel är SAAB, Toyota och överraskningen Mitsubishi. Dessa bilar har varit ifrån 1997-2006 när det gäller årsmodell.
Märkesfanatism finns överallt och är ju inte isolerat till bilar. Ta bara en titt på mobiltelefoner och dess OS, lagsporter såsom fotboll och hockey, politisk tillhörighet och val av klädmärke osv osv.
Det mesta handlar nog om att den enskilda köparen vill berättiga sitt köp, och det enda sättet att göra detta för vissa är att hävda det som köpts är det "bästa på marknaden" och ifrågasätta andras val.
Något som också är intressant är att det är många som ägt skitmärken och har raljerar om det, men det är sällan man hör om det när bilen eller vad det nu kan vara är i personens ägo.
Nä, nu är det dags att åka till jobbet i min Spanska Porsche, med en iPhone i fickan i mina Lee Jeans....alla andra som har något annat skrattar jag åt ;-)
Bilar är ju inte heller gratis, så hör man många som haft problem med t.ex. franska bilar så förstår jag att folk står över.
Även om åsikterna kanske baseras på 80 och 90 tal så tar det ganska lång tid att bli av med ett dåligt rykte.
Som bilmek har jag sett en hel del i bilväg. Och går jag på märken så tycker jag att Mazda, Toyota o honda har minst strul. Men där kan finnas rost. Större bilar som volvo och mercedes kan gå sönder o det kostar ofta mycket att fixa. Men de rullar oftast långt också. En volvo med 35 tusen mil är inte ovanligt o inte en merca heller.
Volswagen tycker jag ligger någonstans mitt emellan. En del är bra, andra dåliga. Franska bilar håller enligt vad jag sett sämre än övriga. Det är ofta elfel, ibland rost och småfel som strular. Häromdagen fick vi in en 307 exempelvis. Den hade bara gått 14000 mil cirka. Startproblem som kom o gick och elhissen gick ner men inte upp. Nytt batteri tänkte jag. Men problemet är kvar. Inga felkoder gavs heller. Problemfri bil. Köp en Toyota. Tokig bil med mycket charm och humor. Köp en Peugeot. Effektiv milslukare. Köp Mercedes eller stor Volvo.
Kul inlägg L.Mäkinen och till viss del stämmer säkert dina funderingar, men sen får man ha med sig i tanken att många gillar trygghet, andra gillar utmaningar, de som väljer tryggheten måste inte vara fanatiska bara för att de gjort ett val de upplever vara bra, jag har många bilentuiaster i min vänskapskrets, trots att de kör en bil med mycket krångel och som har stort behov av att hela tiden hålla efter och laga småfel så köper de ändå samma märke, någon annan som råkar ut för samma sak säger "aldrig mer!"
Man får nog räkna med att behov och personlighet spelar in i bilvalet, en del bryr sig inte om de har en bil som krånglar lite och det är ju deras sak, men kommer det någon och frågar om råd så klart man måste bedöma utifrån den personens behov, så rätt bil för den ene är kanske fel bil för den andre :)
Japp, en bil med problem för 30 år sen - självklart är det samma idag för alla bilar av samma fabrikat.
Jag hade själv en Saab 99 på 80-talet som bara krånglade, hade fel som jag inte ens i min vildaste fantasi trodde kunde uppstå. Den var 9 år gammal då, och höll mig sysselsatt minst 4 dagar i veckan, plus att firman fick fixa en del större fel. Dessutom full av konstiga lösningar.
Men, jag kan ändå rekommendera folk att köpa en bättre beg 9-5 idag. Mycket bil för lite pengar. Om man gillar designen, jag gör det inte.
Frugan hade en 307, det allvarligaste som hände på den vara att byta bakre ljuddämparen. Inte mycket att hetsa upp sig över. Inte heller speciellt tokig bil, men väldigt trevlig att köra.
Min kollegas Avensis sprack motorblocket på (!), men det betyder ju inte att alla Toyota är skräp. Bara att alla bilar kan krångla och gå sönder.
V70 är en bil som folk tycks vara extra tolerant mot. Det är OK att plötsligt behöva byta styrservo, tändningslås och annat, även om bilen i fråga inte ens passerat 20.000 mil. För "bilen är ju så bra"...
Hultarn, lite kul det där med hur lätt det är att glömma problem, min far har hoppat runt bland flera olika märken och han har råkat ut för en hel del bekymmer och strul med sina bilar, men när man frågar honom så har han inte haft några problem :)
Han har till och med fått låna hyrbil medans de försöker laga hans bil och då får man påminna honom ibland, he, he, minnet tycks svika hos många bilägare
Sen är det ju så att dagens bilar delar mkt komponenter med varandra i en mkt större utsträckning än på 70-80 talet, på gott och ont.
I vissa Mini Cooper Diesel t.ex. hittar man en Toyota Diesel eller fransk/tysk bensinare t.ex. Om motorn nu skulle rasa på en Mini diesel var ska jag då rikta min ilska?
Tysk skit?
Japansk skit?
Engelsk skit?
Eller var det kanske bara personal på monteringsbandet som hade en dålig dag och klantade sig? (och vilket land kom den personen ifrån) lol
Både den Saab 9-5 och den Citroen C5 jag hade var i princip problemfria. Visst tog det 45 minuter att byta halvljuslampa på Citroenen eftersom stötfångaren behövde tas bort, men resten av bilen fungerade problemfritt. Enda Peugeot jag haft var en 309 som bakrutan exploderade på.
Bästa bil jag haft? En BMW M5 -89. Tyvärr gör inte BMW såna längre och nyare M-modeller är massproducerade.
Bil jag saknar mest? Opel Speedster. Hade inga problem med den fast det var en Opel ;-)
@Spirou: Så sant! :)
Det är vad som kallas utveckling. Ju nyare bil, desto jäkligare. ;-)
På föregångaren Xantia tar det max 5 min, inget behöver demonteras, inga verktyg behövs.
Fast stötfångaren? Verkligen?
Finns ett uttryck som säger:
"En entusiast ser sitt eget märkes fel och brister,
en fanatiker blundar för dem."
Allt bottnar väl i att man själv naturligtvis gjort det bästa bilvalet medan andra fortfarande inte skådat ljuset, och det är dessa vilsna själar man vill omvända till det enda sanna märket.
Eller så är det så enkelt att man vet vad man har men inte vad man får och då är det lättare att ha överseende med sitt favoritmärkes diverse småkrångel.
Möjligen kan man göra det snabbare om man har händer som en normal 10-åring och inte har något emot att riva upp skinnet lite.
Just nu har jag tre bilar: Dacia, Porsche och VW. Vad det blir nästa gång vete fåglarna.
Jag har egentligen inga problem med folks bilval, huvudsaken är ju att de själva är nöjda. Folk har ju olika smak och behov.
Då är det betydligt mer irriterande med dem som ovillkorligen känner ett tvång att klanka på andras val, gärna kryddat med diverse hörsägen. Vad är poängen med det?
Min nästa bil? Ja, det vete tusan.
Har ju kikat runt lite, sett en del trevliga bättre beg. bilar (t.ex. E-klass och 5-serie kombi) men ofta nyktrar jag till när jag tänker på prislappen och värdeminskning.
Fast sen uppskattar jag verkligen fjädringen hos Citroen, så det kanske blir en billig C5 den dagen Xantian lämnar in.
Hultarn det kan ju ändå vara så att den som du tycker klankar ner på hörsägen faktiskt har goda insikter och vill varna intressenten för en viss bil, det måste ju inte vara en nerklankning bara för att någon har dålig erfarenhet av ett visst bilmärke, men sen har vi ju de som vill smutskasta och gör det genom att dra historier som man snabbt genomskådar (som den gamla Uno)
En av de roligare episoderna var när en skribent här för några år sedan berättade hur mycket pengar han hade fått betala i reparationskostnader på sin 2 år gamla bil, han skulle aldrig mer köpa ett sånt bilskrälle, det komiska var att bilen hade 3-årig nybilsgaranti :)
Här gäller mest bil för pengarna just idag på blocket.....
Helst med möjlighet att värdestegra häftigt genom fingerfärdighet och lite påhittighet...
En snygg bil med fel som ter sig dyra för den okunnige, som frågat på forum, och säljer i panik!
Letar aldrig efter märke,, men favoriserar färger som håller sig ok när dom är skitiga, typ silvermetallic.....
Kan framhålla vissa märken av erfarenhet, men klankar sällan ner på nåt annat, allt har sina fördelar, pris och kvalitet är en balansgång!
Det är många fler bilar som är bra än vad bilar är dåliga överlag nu för tiden.
Håller med föregående talare att vissa saker ska man passa sig för men att säga att helt märke är kasst är väl att ta i.
Men skulle aldrig råda någon att köpa gas med DSG, eller tsi motorerna.
Men att från det påstå att allt från VAG är dåligt är inte riktigt samma sak.
I fallet Bilprovningen måste man gräva ner sig djupt i statistiken för att se om felen verkligen är bil eller ägarrelaterade. Beror trasiga lampor på att de skakar sönder eller på att man inte ids byta? Är det årliga bytet av halva framvagnen för att man anlitar en okunnig verkstad eller för att det är felkonstruerat?
Är det fler nitlotter i provningslotteriet nuförtiden eller har utbudet av testplatser gjort villigheten att missa "struntfel" större?
Den sämsta bil jag fått besiktad var en Volvo 142. Det blev 29 poäng på den enligt det gamla systemet. Därav 13 tvåor på rost.
Bilprovningen är en mätare, men som knappast säger något om en bils totala kvalitet, bara vissa delar.
Dessutom är ju en bils kvalitet så mycket mer än 1,0 eller 1,5 styrleder per 10.000 mil, eller 0,5 eller 0,6 motorras per 20.000 mil.
En bil kan ju t.ex. vara kul att köra, vara rymlig, vägsäker, komfortabel, smart att lasta, bra dragare, lätt att kliva i/ur, ha bra sikt, vara snabb och/eller snål, och inte minst: vara snygg.
Det går helt enkelt inte att säga vilken bil som är bäst eller sämst. Det är upp till ägaren vad som är bäst för henne/honom. (vägrar att säga hen...)
Märkesfanatism är ett klassiskt fall av dålig självkänsla där man definierar sig själv utifrån materiella ting. Angrepp på ens bilmärke, mobil, tv-spel, fotbollslag eller vad det nu må vara, ses som ett angrepp på ens person.
Känner viss hatkärlek till min xsara -01. Kan inte påstå att kvalitén varit strålande. Avgassystemet t ex har varit rent skräp som kostat mig
mycket pengar genom åren. Hjullager har jag bytt vid tre tillfällen, också dyrt. Motor som rycker, och som inte ger felkod, har varit irriterande men konstigt nog blivit bättre på senare tid. Visst blir jag lite avundsjuk när jag hör kompisar med lika gamla SAABar inte alls haft mina problem inte ens bytt avgassystem någon gång. Jag ska snart byta bil och inte mycket talar för att jag ska våga köpa franskt igen. Det bästa med Citroen tycker jag forumet citroenakuten.
Brazze: Jag har själv en Xsara -02, sedan i höstas. Den har kostat mig 400 kr i underhåll och rep. Oljebyte och filter, plus 12 kr för clips som håller kåporna i motorrummet på plats. För övrigt inga rep.
Men, småryckningar på låga varv har min också, är nog nåt typiskt. Har inte brytt mig om att forska i saken. Allt funkar på bilen, startar alltid direkt, pigg och snål och är ekonomisk att ha. Roliga småfinesser här och där, som ställbara bältespunkter även bak, och dubbelledad fot på innerspegeln så man kan höja den ut synfältet, indikering på om barnlåsen är aktiverade.
Det sämsta på bilen är förarstolen, känns nersutten. Helt annorlunda än Xantians bekväma stolar. Finns förstås en anledning till att Xsara var mycket billigare än Golf och 307 som ny...
Tänker man ha en bil länge kan det vara smart att sätta på rostfritt avgassystem, det gjorde jag på Xantian strax efter jag köpt den. Kostade 500 kr mer än ett vanligt system hos Mekonomen. Aldrig ett bekymmer på 9 år. Har bara bytt en klamma sedan dess.
Min xsara var också klockren, om man med det menar funktion och prisvärde!
Förarstolen var som nämnts riktigt kass, och körglädje saknades.....
En citroen-mek sa en gång, alla franska bilar är inte dåliga, men dom har måndag oftare än andra.....
Tror nog han menade att kvaliten är ojämn....
Dock sägs det att det är mer problem med xsara picasso, än med den vanliga, som jag hade.
Det vore kul om man kunde ordna en bilbytarklubb där man fick låna olika bilar för någon vecka för att få känna på ett annat bilmärke lite längre än en provkörning hos bilhandlaren samtidigt som den man lånar av körde någon av ens egna bilar under tiden.
Själv har jag sagt till grannarna att det bara ringa på om det kniper någon gång när man har brottom och behöver låna en bil, ni vet när man glömt tiden hos doktorn och självklart har man ingen bil hemma just då när man mest behöver den.
Ja, eller motsvarande Volvos. De var rejält illa ute ett tag. V70N, XC70, S80 och XC90 hade enorma problem med framvagnar. http://www.expressen.se/motor/fiasko-for-volvo-hos-bilprovningen/
Men, folk tycks glömma sånt. Annat är det med andra fabrikats svagheter.
Undrar hur det kommer sig?
Passat också,även bromsproblem.
Jag tycker ViB’s ägarundersökningar säger en hel del mer än bilprovningen. Själv hade jag en skiftande flora av bilmärken till slutet av åttiotalet då jag fick chansen att köpa min första nya bil, en Toyota Camry, till förmånspris. Till dess hade jag inte en tanke på att köpa något japanskt, för det ”var ju bara skit” gjorda av papperstunn plåt som rostade bara det var fuktigt i luften. Sagda Camry rullade i alla fall under sex år 25.000 mil utan någon åtgärd och utan rost. Resultatet blev att jag blev märkesfantast och är nu inne på min sjätte Toyota där alla varit helt felfria. (har i.o.f.s. också under denna tid ägt en tillika felfri Volvo, men ändå….) För mig är det viktigare att slippa strul än att betala en 100 tusing extra för en viss ”körkänsla”.
Men sen finns det ju förstås entusiaster som en före detta arbetskamrat som körde Alfa Romeo och frågade mig vad jag hade för bil. Hans kommentar, med glimten i ögat var, ”Toyota, gud så tråkigt, dom går ju aldrig sönder”
Är det samma typ av människor som köper de olika fabrikaten? Alla vet ju att Audi och BMW-ägare saknar trafikvett och att deras blinkers normalt inte används. På samma sätt vet man att de som köper en Citroen är hästhandlare som normalt sett inte tvättar sina bilar mer än i undantagsfall.
Det där med milen har diskuterats här tidigare, och det visar sig att de ofta körs längre än t.ex. de japanska. Dock blandas olika fakta hej vilt, så debatten blir en smula ologisk.
Men, som jag sagt tidigare: en bra bil är inte samma sak som bra siffror hos Bilprovningen. Dessutom: att byta en styrled är inte särskilt dyrt, jämfört med växellådsbyte. Det senare är inget som bilprovningen mäter.
Alla bilar har sina svagheter och styrkor. Ett bilval är ofta en kompromiss, även om de mest märkestrogna inte bryr sig särskilt mycket om annat än fabrikatet.
Om dynan i förarstolen känns nersutten så kanske passagerardynan är identisk och man kan byta plats på dynorna , och då passageraren inte åker lika offta som föraren och är inte sällan lättare vet jag av egen erfarenhet så kan den personen klara sig med en något mer nersutten dyna.
När jag har köpt en ny bil oavsett fabrikat har jag gått in med inställningen "alla bilar går sönder fast på olika sätt". Har något fel uppstått på bilen så lämnar jag in bilen på verkstad eller fixxar problemet på något annat sätt och går vidare i livet. Med denna inställning har man kunnat upprätthålla en psykiskt god hälsa, man mår inte bättre av att älta och skriva spaltmeter med kritik mot ett fabrikat.
Ägarundersökningarna o försäkringsbolagens statestik har debatterats tidigare. Enligt al är de ovetenskapliga o han får medhåll av scb. Jag mailade dom o frågade. De sa att al hade rätt o visste vad han snackade om. Sedan visar inte bilprovningen allt. Det är sant. Man kollar bara några saker. Men man kollar samma saker hos alla bilar o det gör undersökningen mer trovärdig än dom som inte jämför samma sak. Bilprovningen stämmer väldigt välmed mina erfarenheter som bilmek. Toyota har lite fel hos bilprovning och också lite fel hos verstäderna. Samma med mazda. Peugeot o Citroen är ungefär tvärt om tycker jag.
Min Xsara -99 fungerade väldigt bra, jag hade inga som helst problem med den. Enda jag behövde byta var bromsbelägg, däck och så gjorde jag vanlig service. Inga konstigheter. Elektroniken har aldrig fallerat på någon av mina franska bilar, inte en endaste gång. Jag köpte min Xsara ny och förarstolen var det verkligen inga problem med, möjligen var den lite väl fast istället för den franska mjukisfåtöljen. Xsara hade bättre körställning än syskonet Peugeot 306 på grund av att Xsaran hade justerbar ratt även i längsled medan 306 bara hade i höjdled. Jag satt helt klart mycket bättre i Xsara än i 306:an, och då hade ändå 306:an i sina dyrare versioner justerbart svankstöd på förarstolen vilket inte Xsaran hade. Jag tyckte mycket om min Xsara, och min var i färgen bora bora grön. Helfräck helt enkelt. 1,8 motorn var riktigt fin också. En rymlig, trevlig, komfortabel bil med skön fjädring och låg ljudnivå. Stereon bytte jag efter några år till en Pioneer CD och oj vilket tryck det blev. Det gick att byta glödlampor på den också, inga problem, om än lite trängre under huven än det är på min C3 Picasso.
Bilprovningen innebär begränsad statistik och handlar bara om trafiksäkerhet, inte om kvalitet. Bilprovningen för dessutom inte statistik över bilar som har reparerats, vilket gör att bilar som går sönder mycket hamnar på verkstaden istället för hamnar hos Bilprovningen och därför säger Bilprovningen absolut ingenting om kvalitet. Audis välkända problem med sina motorer är exempelvis inget som syns hos Bilprovningen, inte heller Volkswagens kända problem med sina kamkedjor och TSI-motorerna - detta syns i statistiken hos försäkringsbolagen som får betala ut på vagnskadeförsäkringen men hos Bilprovningen syns de inte. Bilprovningen är därför enligt min mening absolut inte en källa att gå efter när vi talar om kvalitet och jag anser att det är fullkomligt oseriöst att hänvisa till Bilprovningen i en diskussion om kvalitet. Det är som att ta upp Nasas rymdresor i en diskussion om fransk matlagning, det är helt enkelt saker som inte har med varandra att göra.
Bilnerd: visst är det så att bilprovningen kollar samma saker, och ungefär på samma sätt, men..
Som jag sagt tidigare: det handlar bara om vissa delar av en bil, inte om bilens totala kvalitet.
Och jag skulle aldrig välja en bil enbart för att den har noll fel vid bilprovningen varenda år, om jag inte tycker om att köra den, eller ens se den på min uppfart. Lexus är ett bra exempel, de brukar funka bra och klara SBP bra, men... såg en ny Rx i förrgår...usch så ful! Värre i verkligheten än på bild. Skulle aldrig köpa en sådan.
Att andra gör tvärtom och köper en sån bil är inte ett problem för mig. Jag behöver inte skriva inlägg efter inlägg, upprepa samma åsikt och ondgöra mig om saken.
Min Xsara kanske är lite speciell. Det är en 2.0 16V. Första elektronikstrulet var att airbaglampan tändes titt och tätt tills en liten verkstad hittade felet. Jag har också åkt många många mil med tänd motorlampa, vilket jag gör just för tillfället, med så småningom slocknar denna lampa utan åtgärd. Men som sagt avgassystemet har varit riktigt uselt och dyrt ca 2000 för bara bakre ljuddämpare. Trots allt trivs jag ganska bra med bilen, man kan väl kalla det hatkärlek.
Brazze: då hade det varit smart att köpa ett rostfritt helt system för 2580 kr.... vilket är riktigt prisvärt.
Raphael. Vi har diskuterat detta tidigare. Bilprovningen mäter samma sak på samma sätt hos alla bilar. Det gör ingen annan undersökning. Deras resultat stämmer väl med det jag ser som bilmek. Få fel hos bilprovningen innebär ofta lite att fixa hos oss på verkstaden likaså. Min erfarenhet.
Hultarn. Själklart ska du välja den bil du tycker om. Och inte bry dej om att den råkar strula lite extra ibland. Lexus är snygga tycker jag. Men vi tycker alla på olika sätt.
Eller köpa ljuddämparen på biltema.......
1100, resp 690 kostar dom, dock är inte xsara upptagen i katalogen, man måste köpa till pegå 306, som det mesta.....
Min uppfattning är att reservdelspriserna är högst rimliga till franska bilar.
Faktiskt lättare att hitta billiga delar till den, än till volvo v40......
Jag har haft Saab, Volvo, Ford, Mercedes, Renault och Jeep. Iaf längre stunder.
Saabarna, gamla 900 bägge två, krånglade mycket. Den första fick jag byta växellåda på, den började motorn knacka, bromsrör gick åt skogen på väg hem från OMbesiktningen, men hade mycket kul i den bilen (1:a bilen) Sålde den för samma pris jag köpte den för, fick tillbaka den, och sålde den igen!
Nummer två drog kopiösa mängder bensin och var sjukt svårtstartad, dog när jag mötte en gubbe på fel sida vägen med solen i ögonen och fick väja ner i diket där det stod en stenmur.
Efter den blev det Volvo 740, köpt för kaffepengar, 38.000 mil. Renoverade huvudcylindern till bromsarna, bytte en handbromswire och instrumenthus (hitta ett som gått exakt samma!). Hade den tills den gått 50.000 mil, utan att någonting egentligen gick sönder. Fick byta en spindelled, en styrled och koppling. Rosten tog den, rostade hål i golvet så styrboxen drunknade efter en snabb repa genom ett djupt vattenhål.
Nästa var en 940 Turbo @35.000 mil, fy fan vilken bil! Körde som en dåre med den, både bana, stripp och is, och den gick ALDRIG sönder! Fick byta koppling på den, det var allt. Snabbaste bil jag haft, hur snabb ska jag låta vara osagt härinne men mätaren räckte inte till efter lite massage. Försäkringebolaget löste in den efter att några stolpskott brytit sig in i garaget den stod och stulit styrbox, spridare, turbo, grenrör, klippt i kabelhärvan och brutit sönder panelen. Fick mer än jag gav men gick ändå minus för hittar aldrig en likadan igen.
Nästa var Mercedesdieseln. Tyckte bra om den, fruktansvärt slö men efter en storservice gick den på 0,62 blandat och det enda som gick sönder var växellådan, men det berodde på mekfusk hos en av de tidigare 17 ägarna. Tur i oturen då att det var den mest lättskruvade bil jag haft.
Skrotades när dieselpumpen började läcka i kombination med att mer och mer av trösklarna blev uppätna för varje dag.
Renaulten är en sämsta bilen jag haft, konstant krångel men den hade sina fötjänster den också, och när jag glömt bort alla bekymmer köper jag nog en igen. Körde nog fler mil i Mercan och en lånad Volvo än i Renaulten... Såldes för att jag till slut inte vågade åka utanför busslinjerna och för att jag tyckte den drog för mycket diesel (jämfört med mercan) och var för dyr att äga.
Eftersom jag vis av erfarenheter visste att den billigaste bilen att äga av alla jag haft var Volvo 740:in, samtidigt som jag, mycket p.g.a Renaulten, hade lite ekonomiska bekymmer, blev det en 740 igen, en automat, den finaste jag hittade på blocket, därav växellådan. Köptes för hälften av vad jag fick för Renaulten och efter en service drog den 0,2-0,5 dl mer per mil än Renaulten, till halva fasta kostnaderna.
Att jag jobbar på skrot och har Volvo 740 i parti och minut var också en liten faktor, och dessutom har jag en förkärlek till Volvo. På entusiastnivå, jag kan fortfarande erkänna att det är skräp på många punkter :)
Nu är första gången på länge som kontot står på plus i månadsslutet.
En mycket bra och tänkvärd tråd utav TS vars innehåll jag själv ofta funderar över. Varför är vi så benägna att framhålla våra egna val?
Man kan läsa tusentals tester och lusläsa bilprovningens statistik men det är ändå ingen garanti för att bilen man köpt kommer att fungera bra.
Alla bilar kostar mycket pengar ( med få undantag ) att äga men fyller för de flesta en långt större funktion än att bara frakta oss och vårt bagage mellan två punkter.
Det är nog alla dessa övriga behov som gör att våra åsikter varierar så mycket.
Tycker att det är tragiskt att folk sprider en massa dynga baserat på sina egna fördomar om vad som är det rätta och totalt felaktiga.
Visst är vi noga med våra val gällande så mycket annat också men bilen är för många deras "identitet" utåt och då måste bilen uppfylla vissa krav. ( t.e.x att den besmyckas med ett visst emblem på bakluckan )
Hur personen egentligen lever och mår bakom fasaden syns däremot inte på någon bilmodell.
Men det är just när fanatiker kör sitt mantra i varenda artikel och tråd som det blir irriterande. Att någon gång ibland påpeka fördelar är ju ok men att ständigt påpeka att den bil man själv äger är bäst i världen blir en aning tjatigt.
Jag är själv av den åsikten att alla bilar har fördelar och brister, det finns ingen helt perfekt bil ännu.
Även fanatiker borde ibland också erkänna de brister sitt favoritmärke har.
Bra talat! Det finns alldeles för mycket sånt från vissa håll. Diverse invektiv används för att supporta den egna åsikten, vilket självklart är både onödigt och otrevligt.
Det är faktiskt helt OK att någon är nöjd med sitt val, och brist på respekt att sabla ner denne.
Jag inser att jag missat att tacka för alla positiva kommentarer om trådstarten. Tack o bock!
Jag tycker att Hacken skriver tänkvärda ord i inlägg #65. Det är den ständiga upprepningen som kan störa även mig. Och som Hacken skriver - ingen bil eller bilmärke är perfekt.
Sen har väl Spirou själv gått lite i sin egen "fälla" med en del formuleringar i sitt inlägg #68...:) För skall man vara vidsynt så skall man väl inte peka ut vissa grupper...
För övrigt Spirou är personangrepp aldrig tillåtet här oavsett tjat eller inte.
Kritik på olika bilmärken på fel som inte borde finnas är legitimt tycker jag.
På Japanska bilar är dåligt rostskydd mest framträdande.
På Tyska bilar, DSG-lådor, kamkedjor och lite annat är uppenbara felkonstruktioner.
Detta betyder ju inte att ALLA bilar inom en viss koncern är urusla bara för att några få % har haft problem.
För ett par år sedan var kundbemötandet på Bilcentrum uruselt, det håller jag med om för jag har ju haft en del bilar från VAG-koncernen men detta har förändrats radikalt. För några veckor sedan gjorde jag min första service på min Rapid och jag fick ett fantastiskt bemötande och efter servicen hängde det en lapp vid backspegeln med namn på den som gjort servicen och ett telefonnummer som jag kunde ringa om jag hade frågor om servicen eller inte var nöjd.
De tackade för mitt förtroende och hoppades att jag skulle komma tillbaka vid nästa service.
De jobbar hårt på sin image nu tror jag eftersom det är fastslaget att man kan serva sin bil varsomhelst nu med bibehållna garantier.
Dessa dubbel nick borde förbjudas!!!
Det var skojigare förr brukar man säga och vad gäller bilar var det nog så. Med "förr" menar jag då kanske före mitten 80-tal ?
Skillnaden mellan bilmärkena var mycket större än nu då varje bilfabrik mer eller mindre byggde sina fordon "i huset". Nu köper tillverkarna (=monteringsfabrikerna) komponenter från stora internationella komponenttillverkare (typ Bosch) vilket gör att det är svårare att se särdragen hos olika märken. Det blir mer vilken pris/kvalitets/utrustningsnivå man lägger sig på.
I de gamla bilarna kunde man se de mest olika lösningar på konstruktionsproblemen, på gott och ofta på ont.
Sen att dagens bilar, med mycket få undantag, är mycket bättre än gårdagens är ju en annan sak och det var ju inte alltid kul att motorn behövde sotas och renoveras efter 10 000 mil heller.
Men man gjorde ju sånt själv på den tiden, utan kunskap men det gick ändå. En WV-motor inlyft på källargolvet för sotning gick ju bra ...
Det är riktigt "Spirou" att man inte skall klanka ner på människor som vill ge goda råd men man ser väldigt snabbt vart det hela lutar.
Om någon har kört ett visst fabrikat i kanske 30 år så är det ju mer än förståeligt att samma person också vill framställa sitt val lite extra och det ser jag inga som helst bekymmer med. Problemen blir ju när samma person börjar att uttala sig om att allt annat är dåligt och tro mig,det kommer lika säkert som ett brev på Posten. ( eller skall vi säga Postnord? )
Det är ju här jag menar att det blir så tråkigt och vi får höra oändliga historier om märkliga fabrikat som alltid står på verkstad.
Är det verkligen SÅ svårt att inse att verkligheten inte ser ut enligt alla dessa skrönor? Det är för väldigt många tyvärr mer logiskt att lyssna på en historia som berättades för 20 år sedan och sedan fortsätta att älta den samma i 20 år till om ett fabrikats tillkortakommanden för alla som står i närheten än att bara avskriva det hela som en vandringsmyt. Vi kan också ta exemplen med alla "självupplevda" problem som vi kan anta ligger närmare sanningen även efter några år,...Kan vi verkligen p.g.a dessa problem utgå ifrån att ALLA bilar som har tillverkats ifrån den tillverkaren innehåller en massa fel tillräckligt många nog för att avråda ett köp till någon annan?
Är medveten om att jag generaliserar "Spirou" för visst finns det också många som inte dömer på förhand men det motsatta är enligt mina erfarenheter tyvärr vanligare.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.