Vår nuvarande hund är en känslig rackare. Första tiden åkte hon i en riktig bur i aluminium, men skakade av rädsla, kräktes och sket ner hela buren. Vi gick över till sele i baksätet en period. Efter det har vi använt mjuka burar med tunna rör i som inte är lika krocksäkra, men successivt har hon vant sig vid bilåkande och nu kan hon utan problem åka i min KIA i buren i baksätet om hon får nåt gott när hon klivit in, exempelvis ett par ostbågar.
Sätter hon sig däremot i hustruns Dacia Logan i en identisk bur blir hon raskt orolig när bilen börjat rulla. Häromdagen lärde hon sig hur man petar upp dragkedjan till buren och tog sig ut så hustrun fick stoppa tillbaks henne. Första gången trodde hon att hon inte hade stängt ordentligt, men när det hände igen insåg hon att det behövdes en liten låsning.
Det troliga problemet är bullernivån i Dacian. Dubbdäcken gjorde inte saken bättre och kör man genom vattenpölar så det stänker upp på golvet under bilen piper hunden.
Helst skulle jag vilja ha henne i en riktig bur, men den vi har skramlar dörrarna på och jag tror att ljuden skulle stressa henne.
Nån som har tips på en lösning?
Kommentarer
Träna träna träna. Först fixa så buren inte skramlar.
Sedan bara vara vid bilen och göra roliga saker, äta mat, äta godis, busa, gosa,...
Sedan kanske med bakluckan (eller var den skall sitta) öppen ocean man är precis utanför med ovanstående. Sedan kanske i öppen bur i bilen och samma sak. Sedan stängd. Sedan ut till bil, in i bil, stäng bur, stäng bil, öppna igen och gå ut. Sedan samma igen fast starta motorn och stänga av och ut. Sedan låta motorn gå längre. Sedan rulla några meter. Sedan rulla längre. Och så vidare.
Blir det märkbart jobbigt har man grått för fort fram. Backa då tills det är tryggt igen.
Allt skall vara positivt, trevligt, etc. Alltid få en ostbåge när man skall åka till exempel, om hunden inte är åksjuk! Likaså roligt och positivt när man kliver ut, så att åka bil innebär att det blir bra när man är framme.
Kontakta gärna någon som är duktig på att träna hundar medelst positiv förstärkning. Canis.se är en bra början, där kan du också få tips på böcker med mera.
https://canis.se/burlekar-utveckling-av-motivation-och-sjaelvkontroll/
Ja, det är väl ungefär så vi gjort för att överhuvudtaget kunna få henne att åka bil efter första tidens problem. Jag får väl ta som projekt att montera skrammelskydd på buren och stoppa in den i Dacian igen. Den enklaste lösningen vore kanske att byta till en tystare bil.
Fetvadd i öronen för att dämpa?
Ja inte skulle jag vilja bli inföst i en metallbur....ett tält är illa nog.
Vi har haft tur med alla våra hundar att de klarar att åka bil, två var dock lite petiga över i vilken bil och jakthund i blodet på dem båda, skarpa sinnen och att den mindre omtyckta bilen var en Mazda, jaehh...dem bullrar.
Din hund ser ut som en Collie eller vallhundsras och dem är kända för att vara nervöst lagda.
Ljud, smällar, skrap etc kan få dem att tappa vettet så totalt att de hamnar i ett otröstligt tillstånd där man inte når in till dem.
Så att inte för att vara dum utan ärligt så tror jag att ni kommer inte att lyckas.
Jag vet många fall här i kring där ägarna ibland får ge lugnande till denna hundtyp/vallhundar då de har svårt med att lita på ägarna utan tycker helst själva och då kan det gärna bli till att hunden tolkar situationer via primat hjärnan, Alarm! Alarm!
Svårt faktiskt då en del hundar ej ger med sig. Vi har haft Husky och dom är lite collie i kynnet där de tycker mycket och kan inte styras upp med fysisk auktoritet vilket går väl med många hundar att man vid svåra hinder tar tag och med ett milt tvång snäpper dem ur sina villfarelser och när de sedan ser att det var ingen fara så får man den responsen och nästa gång så rullar det på helt utan knussel men att med Husky och vallhundar så hamnar man gärna i rundgång.
Det var bättre förr. Det ska då krånglas till så förbannat med allt idag, mina svärföräldrar hade sin lilla terrier i famnen eller i sätet passagerare fram och att den kunde sova nere på golvet för att det gick inte på annat sätt med den hunden
Får jag rekommendera Toyota Auris TS HSD? ;-D
X inlägg #2 var mycket bra. Utöver det skulle jag vilja lägga till att gör några resor till för hunden trevliga saker, så den förknippar resande i denna bil med något trevligt. Var första resan till veterinären så förknippas bilen med något läskigt...
Vi tog över en 6mån tik som var rädd åka i bil. Tyvärr blev vi tvungna åka en längre tur redan en vecka senare, så det blev intensiv träning. Första turen åkte jag 1km till ett fält, där jag lekte med hunden. Kastade en boll mm och hade kul. Sen for vi hem. Sådär höll vi på och utökade gradvis turerna och det gick bra. Efter en vecka klarade hon långresan. Viktigt att man själv är lugn och inte försöker trösta en stressad hund. Att klappa då förstärker bara rädslan. Ett Nej kan funka bättre om dom stressar upp sig och är på väg ut ur buren, för att försöka "fly från faran".
Lycka till. Funkar inte träning får ni väl byta bil. ;) Eftersom det går bra i en bil måste det ju vara något som skrämmer i Dacian och det låter ju som att ljud triggar igång rädslan. Fetvadd i öronen kan ju vara värt prova.
Arbetskollegan har sin labrador med i bilen på jobbet, hon har varit med sen dag ett, och blir väldigt sur de dagar hon inte får åka med, 8-10 timmar i en bil kanske låter tråkigt för en hund, men hon älskar det.
Men det blev problem här för några veckor sen när vi fick nya bilar, och hennes plats i den tidigare större bilen mellan stolarna inte fanns längre. Men nu har hon vant sig att ligga på golvet framför passagerarstolarna.
Hunden är en Border collie med lätt uppblandning av collie. Vi har haft vallhundar tidigare och det har inte varit problem. De brukar gilla att sitta i sina burar när de gjort det några gånger.
Att ha hunden lös i bilen är inte bara olagligt utan också olämpligt. Den kan bli skrämd och orsaka ett tillbud.
Självklart går det att få det att fungera.
Om du inte gör det så gör du fel. Jätteenkelt.
Fysisk auktoritet fungerar inte. Du syftar på auktoritär. Dessutom är det auktoritära sättet något som sällan lönar sig i längden. Det är större risk med att göra fel och genom att göra fel så är sannolikheten för fler problem mer överhängande.
Många av dessa hundar som du säger är nervöst lagda är egentligen inte riktigt sant. En vallhund är gjord för att hålla koll och framförallt: Att få ARBETA. Med hjärnan och med kroppen.
Ytterst få av dessa typer av raser får göra det de är avlade till att utföra. Då blir det problem på alla upptänkliga sätt.
Om man dessutom inte jobbat ordentligt med sin hund sedan liten, vilket alldeles för få gör (oavsett ras) så får man hndar som är ängliga, inte tål smällare och så vidare. Detta även om man använder fel så kallade uppfostringsmetoder.
Det är därför extremt viktigt att man börjar jobba målmedvetet och med en klar strategi och med rätt verktyg, så fort hunden kommer hem som valp. Då får man lätt en hund som klarar bilresor (undantaget såklart de som blir åksjuka - det är svårare att träna bort även om det går att vänja sig delvis), nyårsraketer, gevärsskott, ya situationer med mera.
Lite intresseklubben noterar: Ett av de mest effektiva sätten att få en skällig hund att bli mindre skällig (och tyst) är att träna den till att skälla på kommando. Alldeles för få känner till detta.
För att inte tala om vad som kan hända vid en olycka, med en stor hund som flyger runt och bryter nacken av medpassagerarna.
Vår lilla hund kan skälla på kommandot "Vad säger hunden i skogen?".
Hennes första resa i bil var hem till oss när hon var 8 veckor. Då kräktes hon efter halva vägen, ungefär en mil.
Hunden kanske skäms för bilvalet, köp en Lexus där sover hunden lungt redan när man hämtar den som valp hos uppfödaren och enda problemet man har sedan är att den vill ligga kvar i bilen när man kommer fram till målet för resan så att man får locka ut den ur bilen.
Haha, den var kul!
Mamma och pappas hund mår inte bra i bil. Hon är uppenbart åksjuk så numera får hon åksjukepiller vid längre resor (som till sommarstugan, 50 mil enkel väg). Extremt stor skillnad på hennes välmående av det!
Hon är inte jätteförtjust i bilåka, av den anledningen antagligen (skulle du vara det om du måtte tjyvens varje gång?) men det är inga problem att åka. Tar sig så snällt in och finner sig. Där är det jätteviktigt att hon får många korta resor till roliga ställen för att överbrygga den negativa aspekten av bilåkandet.
Tyvärr behöver jag dra släp ibland.
Åker i en sån just nu. Tyst så länge föraren inte försöker öka farten.
Det är definitivt inte jätte enkelt med alla hundar, jag hade inga problem med Huskyn men att det fanns tendenser då hundrasen är som du säger en brukshund och den kunde man inte vara auktoritär mot.
Däremot så går det utmärkt med många andra hundar och behövs ibland lite då och då.
Hunden skall säkras och att ha den vid fotutrymmet med en sele som är fäst, ja, vardå? Det blir avhängigt detta. Fäster du den i säkerhetsbältet kan nog inte hunden anses säkrad då det är så pass långt avstånd så den kommer kunna fara långt. En tolkningsfråga i det fallet.
Tänk på det om ni har fått valpar och har de lösa på hemvägen från till exempel veterinären. Det kan bli dyrt...
Hunden skall säkras och att ha den vid fotutrymmet med en sele som är fäst, ja, vardå? Det blir avhängigt detta. Fäster du den i säkerhetsbältet kan nog inte hunden anses säkrad då det är så pass långt avstånd så den kommer kunna fara långt. En tolkningsfråga i det fallet.
Tänk på det om ni har fått valpar och har de lösa på hemvägen från till exempel veterinären. Det kan bli dyrt...
Huskyn är inte bruksklassad.
Och varför man skall vara auktoritär mot någon hund övergår mitt förstånd.
MVH AL
Provade en Lexus till min och det föll inte i god jord. Hundar gillar inte den sluttande bakrutan.
MVH AL
Varför? Den frågan ska du ta och fråga dig själv.
Du med dina härskartekniker vet ju nyttan med.
Nu är vi människor till största del dock lite mer avancerade som du säker begriper.
En hundflock bygger på auktoritet, först auktoritet och sedan vänskap, hundar begriper inte i omvänd ordning.
Prova själv med ett litet barn med gott i gott gott i handen, hunden är där och hovrar och ångra inte en sekund i att stjäla av barnet.
Barnet saknar auktoritet och är därmed ett fritt byte, hunden vågar inte samma konster på sin husse o matte och övriga i flocken med högre rang vilken bygger på auktoritet.
En ny valp i gemenskapen får se sin mat tjuvad till att den säger ifrån, viljan att står upp för sig skapar dennes plats i gemenskapen, ett svagt ex lever på nåder i och med att vi ingriper men att sakens natur kvarstår att den svage blir nedtryckt, kuschad och utnyttjad.
Men men.. halleleluja att kärleken är svaret på allt det ser vi ju i vår omvärld att kärlek löser allt och om inte direkt så mer kärlek jaja vi lever i ett paradis där alla vill väl så är det, hunden äter socker och skiter polkagrisar.
Tack för ditt svar Tvärnit. Det tycks som om du utgår från en gammal föreställning där man just trodde att hundar underordnar sig en stark ledare som med kraft och emfas visade vem som bestämmer. Denna skola tillämpades tidigare i ganska stor skala efter det att en forskare på 60-talet studerat hur höns i fångenskap följde en viss "hackordning" (därav termen hackkyckling). Man tyckte sig där kunna visa på en viss hierarki inom flocken som bottnade i dominans över resurser.
I samband med att man under 70- talet fick tillgång till bättre teknik och metoder att studera både vilda varg- hund som apflockar kunde Dominansteorin (som en del kallar den) förkastas. Man kunde helt enkelt inte hitta stöd för den ute i verkligheten. Tvärtom kunde man observera att vargen (som många gärna hänvisar till i fallet hundar) samarbetade som få andra. Det gällde både i jakten som när det kom till uppdelningen av resurser.
Hundträning idag bygger därför på samarbete och motivation i första hand. Det är till och med helt centralt när man bygger upp och tränar en tjänstehund för militära och polisiära uppgifter, eller assistans - räddnings- och sökhundar. Inom hundsporten gäller samma sak. Hos individen (hundförare som tränar sin hund) är därför förmågan att läsa hundens signaler helt dominerande (som är ett extremt komplext område där människans sinnen inte räcker till), hos hunden gäller samarbete, uthållighet motivation och dådkraft. Rädslor (som uttrycks på fler områden än skotträdsla) är ett annat område som man fokuserar sig mycket på.
För att ge ts någon form av råd - vilket är omöjligt utan att ha träffat hunden och studerat hur relationen mellan ts och hunden ser ut - så rekommenderar jag att man tar kontakt med en professionell hundtränare. Då kan ni snabbt börja hantera problemet och förhoppningsvis reda ut vad det beror på (rädslor, dåligt förtroende och relation - listan är lång etc).
Sådan kompetens hittar man på brukshundskluben (http://www.brukshundklubben.se) där man också kan lära sig mer om vad som kännetecknar en brukshund och vilka raser som är klassade därefter.
MVH AL
Auktoritet, är ordet ja. Det betyder tillit, samförstånd, att sedan upp till, förtroende,...
Auktoritär, är ordet du egentliga syftar på. Det handlar om om hot, rädsla, förtryck,...
Precis som skrivs ovan så fungerar en vargflock tack vare auktoriteter. Den som är bäst på att spåra gör det, den som är bäst på att försvara gör det och så vidare. Vargarna respekterar sina kollegor just för deras kunskap och hur viktiga de är för flockens överlevnad.
Det absolut bästa sättet att träna djur är medelst positiv förstärkning. Att vara en auktoritet.
En hund som är tränad helt på detta sätt kommer aldrig norpa mat från ett barn.
När man är auktoritär kommer hunden aldrig norpa mat från den auktoritära personen, så länge den kan antas veta att så sker.
Beteendevetenskap kallas detta. Och det kan, och bör, appliceras på Alla, inklusive svärmor och barn.
X.. ??? Och att jag styr med Auktoritet..
A.L Det där med planstruktur det var politiskt grundat och är idag förkastat, i en vargflock så startar allt med att en hierarki upprättas, en kedja av respekt och först därefter så kommer vänskapen.
Ledarskapet i en vargflock är navet där i kring allt kretsar, det är Alfa tiken som styr med hjälp av sina närmaste, gärna syskon eller andra förtrodda, en bra ledare delegerar och styr subtilt med små medel men auktoriteten är alltid en option och måste finnas då ledarna blir prövade om och om igen och när de häver en situation och återställer saker i sin rätta ordning så ger det trygghet åt flocken, svag ledare/skifte skapar slitningar och otrygghet.
Om du studerar varg så vet du att en varg som söker ny flock måste släpa sig i smutsen för att betyga sin underdånighet gentemot Alfa-tiken och kan bli dödad på kuppen om så ett morrhår sticker ut fel vilket i regel gäller för tik...hanar de omhuldas som bekant lite bättre.
Apan (schimpans) som är lik oss och bedriver liknande sociala spel och där har vi vad vi kan kalla för ondska, sexuella tjänster, straff- knull, lust jakt på andra arter. Återigen ett hierarkiskt system men till och med utöver den egna flocken då schimpansen äger en stor medvetenhet om sin status i faunan.
Det finns ingenting i detta eller i mitt eget som säger att inte vänskapen finns, för det gör den djup och innerligt.
Både och sida vid sida finns överallt men bara det att vi är lärda till att linda in verkligheten i sockervadd.
Piska och morot det är det naturliga.
Den som piskar av nöjet den faller, en klok ledare tar fram piskan som det sista.
Kan konstatera att jag aldrig haft problem av någon sort med någon hund vi ägt, allt från terriers till bordercollies via andra raser. Samarbete, vänskap, tydlighet - vi har lärt dem konster och vi har lärt dem att spåra och lydnadsträning, bl.a. en dalmatiner som nådde utmärkta lydnadsresultat trots förståsigpåarnas "det går aldrig". När det gäller åksjuka har jag svårt att säga annat än att det precis som hos människor är individuellt, jag tror inte att det går att träna bort eller att det beror på olydnad eller bristande auktoritet. Sant är väl iofs att en avslappnad hund mår bättre. Men jag skulle inte krångla, jag skulle ge en rogivande åksjukemedicin om jag inte var beroende av att ha en alert hund vid ankomst. Det är lugnast för alla parter. Sedan så klart låta hunden vänja sig vid buren inomhus eller i andra situationer så den känns "hemma".
Tvärnit. En vargflock är en familj. Att lyckas komma in som "oäkting" är ytterst sällsynt.
Men parallellen till vargar och deras beteenden är i grunden felaktig. En hund är nämligen ingen varg och det är inte heller människan. Det som är unikt med hunden är att den kan kommunicera och förstå människor och dessutom bo tillsammans med oss. Det har den gjort i tusentals år vilket ytterligare har främja dess sociala egenskaper och renodlat interaktionen med människan. Vargen däremot har inte denna förmåga. Den är ett vilddjur.
Att då hänvisa till hur vargen gör (eller hur vi tycker att vargar gör) och hur vargar gör med varandra är ologiskt, och dessutom historielöst och grovt förenklat.
Det är därför som det inte finns någon dominansteori. Den är förkastad och vidskeplig. Den saknar helt empiriskt stöd.
Det är därför som hundträning just inte utgår från de tankegångarna. Inte ens de som arbetar med högtempererade individer (MT +500) och renodlade arbetshundar (vilket kännetecknar brukshundar) jobbar så. Det är enbart kontraproduktivt då det skapar en kombination av rädsla och skärpa (en livsfarlig kombination) vilket visats vid ett oräkneligt antal tillfällen (senast på Kolmårdens djurpark).
MVH AL
Det handlar inte om hur man lär hunden någonting för det är den mest lättlärda hund vi haft. Fyra eller fem repetitioner så sitter det mesta av övningarna vi provar.
Det är rädsla för att åka i ena bilen och innan dess båda bilarna. Det tog många åkturer med henne i sele och matte i baksätet så hon fick vänja sig successivt. I början dreglade hon enormt på ett par hundra meter.
Säger jag att vi ska åka bil går hon till KIAn och inser hon att tanken är att åka Dacia blir hon motsträvig. Hon hoppar in själv när man ger kommandot.
Blir hon kanske åksjuk? En del hundar lider ju av det.
MVH AL
Jag är tveksam till åksjuka eftersom det går så bra i ena bilen. Hon har ingen möjlighet att se vägen i någon av bilarna, men burarna är i olika riktning så kanske man ska prova att vrida buren i Dacian åt samma håll som i KIAn. Det ger dock vissa logistiska problem eftersom baksätet blir helt blockerat i den pga bristande bilbredd.
A.L Det största felet som görs med hundar är den att vi vill gärna förmänskliga dem. Det andra misstaget är och vilket sker särskilt här i Sverige det är det att vi är anti-auktoritet och tar oss krångliga vägar runt för ett o samma resultat och som därav låter vänta på sig.
I och med trenden med stora men framförallt agila kamphundstyper så har uppförande problematiken ökat stort, en hund begriper tal ja, men den bryr sig inte värst om tjat och långa haranger utan då gör den som den själv tycker är bäst!
Det har varit mycket om detta på TV A.L hur fel det blir!
En Rottweiler vallade upp sin Husse o Matte att sitta på diskbänken som två rädda möss för där tyckte Rottis pojken som till alldeles nyss varit en söt valp att det var bra att ha dem....helt enligt din egen devis att man aldrig argumenterar med tja..hur du nu menar.
Den hunden och hundar i överlag behöver känna auktoritet, auktoritet är för dem trygghet att luta sig emot.
Ojojoj jag skulle kunna dra exempel dagen lång ur livet hur en del tror fullt o fast på resonemanget, sin charm och höga nivå och hur omtyckt av alla som denna personen är! Men att varken hundar eller barn gillar personen som står och kör hela registret var gång och hund och ungar bara sveper förbi och går till alla andra...även hans egen hund flyr direkt som den kan. Hundar och barn är de ärligaste som finns.
Vi vuxna är många gånger blinda i vår tro.
Cesar Millan kan detta och är min favorit i gebitet.
En Fix ide har den fått, det är gärna så med denna hundtyp och att när den väl har satt sig så sitter det.
Det är svårt med råd i detta utan du får bara jobba på och försöka hitta det som fungerar.
Cesar MIllan är en humbug! Så klart det funkar med omotionerade hundar utan uppfostran alls att sätta dem lite på plats, hålla dem kort osv. Men för en normalt uppfostrad familjehund funkar inte det. Så klart att det sldrig får vara någon tvekan om vem som leder och styr, men en normal hund funkar inte som du beskriver Tvärnit. Enligt dig så skulle våra hundar genom livet blivit ohanterliga, och de har tvärtom blivit fantastiska hundar enligt alla i vår omgivning - barnkära, snälla, lydiga. Sean beror det naturligtvis lite på vad en hund i grunden är framavlad för, hur deras genetiska arv ser ut. Beroende på det måste man naturligtvis anpassa graden av hårdhet i sin uppfostran. Men att påstå att det är en fix ide hos LM:s hund är du absolut ute och cyklar, hundar kan lida av åksjuka och det löser man bäst med tabletter, som sagt under förutsättning att hunden inte behöver vara alert och pigg vid ankomst. Tvång hjälper inte. Vi har aldrig behövt det någon hund, däremot har vi gett både åksjukemedicin och Valium till katter som haft svårt med bilresor.
BBT6 Vilket är fallet direkt som något utöver sker. Har upplevt detta om om igen hur hundägare tappat kontrollen över sina så snälla superlydiga hundar som gick lös bara därför att det aldrig hänt förr bla bla bla..
Samma med ungar...bla bla bla.
Att det fungerar i samhället det beror på vår enorma acceptans där vi tiger o lider, leer lite ursäktande och tittar helst bort när ungdjäveln går bärsärk i butiken, när hunden ränner fritt och är på allt o alla, det är bara fint o roligt!
Så länge som att man håller käften och vilket dem flesta gör.
Cesar är Kung!
Tvärnit, jag tror risken är betydligt större om du tappar kontrollen över en kuvad och auktoritärt uppfostrad hund som tvingats till lydnad, än om du tillfälligt tappar kontrollen över en glad, tillgiven och samarbetsvillig hund. Däremot håller jag med dig om att det finns ett sort antal idioter till hundägare idag som inte begriper vad det innebär att ha hund och viket ansvar man har som hundägare.
Men åter till frågan så anser jag att långsam tillvänjning till buren (om det fortsatt behövs) och faktiskt åksjukemedicin/Valium är bättre än auktoritet och tvång. Jag tror inte på att det bara är en fix idé, utan att hunden faktiskt mår dåligt. Ljud kan spela stor roll, hundar är ju mera känsliga för frekvenser som vi knappast hör, ventilation, ljusinstrålning, lukter... massor med saker som så klart skiljer beroende på bilmodell. En släkting hade en hund som glatt åkte med oss i Forden eller Mitsubishin (några år sedan) men blev jätteåksjuk i matte och husses bil, kräktes och gnällde. Bara just den bilen, de lånade en V70 vid ett par tillfällen, det funkade utan åksjuka.
BBT6.
Tänk vad bra vi har det idag att det finns en tablett för allt, det lätta vägen quickfix med piller.
Jag stoppar inte i mina hundar knark...det finns inte!
Eftersom du nu ändå överdriver i mitt skrivna så att visst en spark i baken och TYST! Den prövar jag före tabletter för hundens eget bästa.
Hundar som ungar de får ibland ideer som för saken till sin spets och att det ligger i vår uppgift att tag i och utröna allvaret i det hela för att dem kan konstra enligt sitt mindre vetande eller så är det något allvarligt bakom.
Auktoritet ger signal om att nu är det slut lekt och att allt o alla kan läsa av sådant men att fortgår problematiken ja då bör man beakta mer djupa orsaker till.
BBT6
Du framför dem två ytterligheterna som jag ogillar mest!
Varför inte en välfostrad hund som är till humöret som den själv tycker? Mina hundar är sådana.
Jag förstår att exempel två är den som är önskvärd snäll o go men att jag kan dem i parti o minut rumpviftande labbar o flattar...ouppfostrade , barnsliga och impulsiva då de är lös, kalvar fram till folk o fä med vevande svans o lekfulla skall och så går det illa.
Ja jösses.... Jaja, var och en blir salig på sitt. Tar du ingen medicin själv heller??
För övrigt så har jag haft ett antal olika hundar som jag sa, aldrig dock en retriever. De är uppfostrade med tydlighet och vänlighet, och jag har haft snälla hundar som varit tillgivna och glada, trygga i alla situationer. Men reserverade. Ingen av dem hade några tendenser att gå fram till "vem som helst", utan okända personer var och är luft, mer eller mindre. Ointressanta. Men vänlighet utan fjäsk mot de som besöker oss eller som vi besöker. Aldrig ett hårdare ord än nej med bestämd röst, aldrig strypkoppel, aldrig bestraffningar utan i stället förstärkning av önskade beteenden och mycket aktivitet. Så uppfostrar jag mina hundar, men funkar den andra metoden på dina så är det ju bra.
Medicin det tar jag givetvis om läkaren så har ordinerat.
Jag är restriktiv med piller, jag skulle aldrig ta mig an en hund som behöver medicineras livet ut för att kunna leva drägligt därför att jag har gjort den resan med en svårt inavlad schäfer. Sett i backspegeln så skulle jag låtit den hunden gå till vilan redan direkt som unghund då alla dess problem visade upp sig.
En tidigare fullt frisk vän den stöttar man dock med alla medel som står till buds.
Det håller jag med dig om. Har haft en granne som medicinerade sin hund i kanske 8 år, blind, döv. epilepsi... vet inte riktigt allt hunden fick medicin för. Det är ju cash för veterinärerna och medicintillverkarna. Jag undviker Anicura och Evidensia som bara vill suga pengar utan håller mig till fristående veterinärer, som kan hjälpa mig att inse när man ska sätta punkt om jag inte kan se det själv. Däremot har jag inget problem med valium eller åksjukemedicin så länge man inte behöver medicinera varje dag, då bör man kanske hitta en annan lösning. Tror dock inte att "hårdare tag" funkar. Och jag tycker fortfarande Cesar M:s metoder är bullshit ;-)
BBT6.
Jag har sett likande och det är inte ett värdigt liv och jag misstänker att en del veterinärer nyttjar våra skuldkänslor och viljan att göra rätt.
Vi lade ut saftigt för att operera cancer på vår förra hund. Den kom snabbt då hunden var tio och det är hemskt att se med vilken kraft och snabbhet som cancer kan växa, tennisbollar på tre månader, ren ondska!
Jag ansåg att vi måste tänka klart och låta henne gå till vila, 10 fina år är inte illa.
Veterinären bearbetade då min fru till upplösnings tillstånd med att finns det liv så finns det hopp och en så i övrigt frisk hund!
Jag fick skämmas så att säga...hunden fick igenom gå en stor operation där dem avlägsnade mycket vävnad och kanske för mycket kom veterinären själv fram till med ett redigt ärr och smärta av den och efterföljande träning, efter två år så kom cancern tillbaka på exakt samma ställe men än mer aggressivt, hon blev 12år.
Jag är ingen grym person och tycker mig se större tragedier orsakade av "do gooders" som undviker det svåra i livet och många gånger av ren egoism.
Nu är jag inte så hård som det kan verka utan faktiskt tvärtom så att vårat sätt med hundar skiljer sig inte men till skillnad ifrån dig så förkastar jag inte hårda tag, dom kan behövas ibland dom också.
Mja okej då.. C Millan är en bullshit! :-)
För ett år sen fick en av våra hundar en juvertumör som växte från ingenting till apelsinstorlek på någon vecka så det var bara att säga adjö. Fyra dagar senare försvann balanssinnet på den andra hunden så det blev en rask resa till UDS, Ultuna för att avsluta hennes lidande också. Min tanke innan den veckan hade varit att det skulle vara en tid utan hund, men det blev alldeles för tomt när båda försvann så tätt ihop.
Vi kunde inte motstå den här krabaten och försöker se till att hon har både hjärna och kropp aktiverad. Att valla höns är inte helt lätt.
LM, en riktig sköning! Vi har ju just nu bara en cairnterrier ( en bestämd äldre dam) och ibland saknar jag en border i familjen - så intelligenta och arbetssugna. Vi har också bestämt att vi efter vår nuvarande dam ska ha 2-3 hundfria år för att kunna resa och göra saker utan att tänka på hundpassning eller pensionat.
Tvärnit, jag tror inte du är någon speciellt hårdhänt hundägare, vi har lite olika filosofier och som jag sa tidigare så kräver säkert olika raser olika grad av tuffhet. Jag tror bara inte på det generellt eller för att bota åksjuka :-).
Det du sannolikt menar är tillit. Och den bygger man upp med kontakt- och samarbetsövningar.
En Rottweiler som gör så är inte svårhanterlig. Den behöver bara känna lite förtroende för sin förare eller så är den i behov av stimulans- lämpligen via arbete. En Rottis är en brukshund - vilket inte är samma sak som en hund som avlats för hundhets. Får de inte meningsfulla sysselsättningar skapar de en på egen hand (ofta vakt). Det möter man inte med våld - särskilt inte om där finns skärpa. Den hunden blir i så fall väldigt svår att kontrollera och ännu sämre att arbeta med.
Angående C. Millan så arbetar han inte med dressyr eller hundtjänst utan med problembeteenden. Han har själv sagt att dressyr och aktiv hundtjänst inte är något för honom och att han saknar kompetens för det. Han har varit med på My Dog och oftast är han mycket intresserad av tjänstehundarna -som han menar är balanserade enligt hans perspektiv.
Men som redan har nämnts. Tvinga aldrig en hund. Det skapar en rädsla och tillitsproblem, vilket även Millan skulle ha sagt.
MVH AL
Tvärnit:
Skilj, åter igen, på auktoritet och auktoritär.
Det du berättar om, är hur du är auktoritär mot din/dina hundar.
En auktoritet, är någon som aldrig använder våld och hårda tag.
Millan är auktoritär.
Karen Pryor är en auktoritet. (rekommenderar innerligt bland annat boken "Skjut inte hunden", som passar alla - såklart de med hund men särskilt de med barn och andra relationer)
Och även du försöker vara en auktoritet men jag vet inte jag om du är så bra på det...
Fria fantasier har aldrig imponerat på mig.
Pryor är intressant, men som sagt behöver man skilja på hundar och hundar också, något som jag tycker hon inte lyckas med fullt ut - Liksom Cesar M, men man kanske som A.L. antyder inte ska döma honom efter TV-serien.
Nu är jag god vän med två olika kvinnor som driver hundkurser, en via eget företag och en via den lokala brukshundsklubben. En av dem har dessutom en sambo som arbetar med bevakningshundar. Den vägen har vi sett, hört och lärt oss massor! Vi har själv som sagt haft ett flertal hundar genom åren och även tävlat. Så jag vill påstå att jag/vi hemma har bra koll. Att vara en auktoritet som hundarna ser upp till är självklart. Då lyder hundarna utan att man knappat behöver höja rösten, och de samarbetar och är trygga. Mot vissa hundar krävs hårdare tag, bevakningshundarna är oerhört lydiga, men de hanteras betydligt strängare och hårdare än vad man skulle vilja se på en normal familjehund, detta beroende på att de har ett stort mått skärpa. De tillåts INGET som inte görs på kommando så länge de inte är i hundgården, inte ens inomhus får de röra sig helt fritt. Så hundar behöver bedömas och hanteras individuellt. Men åter till TS och problemet, det löser man inte genom tvång, det är jag tyvärr 95% säker på. Tillvänjning kan fungera, men som A.L sagt så är det med hundar som med människor, vissa är predisponerade för åksjuka och då krävs medicinering.
Hustrun var på brukshundsklubben igår och agerade figurant med hunden när de tränade blivande hundkursinstruktörer. Eftersom de nyligen lärt sig teorierna bakom lyssnade de på hennes funderingar och kom med råd som lät vettiga. Tidigare kurser har varit med erfarna instruktörer som inte är lika inkännande utan mer hemmablinda.
Rådet hon fick var att göra andra övningar i närheten av Dacian så att bilen avdramatiseras. Bara enkla grejer som sitt/ligg/tass.. osv till en början och sen sökövningar där objektet först göms nära bilen och senare i den.
Att åka bil är inga problem så länge den är koreansk. På väg till jobbet idag var hon hur lugn som helst.
Jag är katt människa, och har aldrig suktat efter hund, men mitt ex ville ha en och skaffade en Cavallier, en positiv upplevelse för mig då den hunden var mer som en katt än hund, tex lät den inte.
Hunden var den enda överlevande i sin kull och blev ganska snart svårt sjuk, svävade mellan liv och död, men lyckades överleva när veterinärerna väl kom på vad det var för fel. Men det sas att vi får vara glada för varje dag hunden lever, sjukdomen hade tagit hårt på henne "Hon går på övertid"
Hon, Ronja, hade även ett egensinnigt utseende med 1 cm underbett jämfört med en normal Cavallier, som ser ganska arga ut, Ronja såg lite dum/frågande ut när hon tittade på en.
Hur som helst, vi separerade och jag har bara träffat hunden tillfälligt, men i somras fick jag den äran att ha Ronja hos mig några dagar, hon hade åkt jojo till veterinären på sistone med bla misstänkt hjärtproblem, hon blev andfådd för lilla minsta och hjärtat slog i 200.
Jag fick en massa medicin som skulle i henne, bla ett stort piller som skulle ner helt, man fick handgripligen trycka ner det i halsen, man var inte bästa vännen med henne då, man annars var hon lika glad som vanligt, hon och katten blev polare på en kvart.
Några dagar senare ringde ex och sa att Ronja avlivats akut, hon hade haft väldigt svårt att andas och veterinären konstaterade att problemet inte låg i hjärtat, utan halsen var angripen av cancer, det kom helt enkelt inte in nån luft.
Gissa om jag kände mig dum, där jag några dagar tidigare försökt pressa ner piller i den halsen.
Men hunden som fick dagar att leva när hon var ett halvår, överlevde i 10 år.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.