Toyota Previa var den körglada familjebussen

Familjebussen var ett av 1980-talets starkaste teman i bilvärlden. När pionjärerna Renault Espace och Chrysler Voyager skördade framgångar från 1984 och framåt var andra tillverkare inte sena att haka på det praktiska bilmodet. Men man gjorde det på olika sätt och med olika ambitionsnivå.

Från Japan kom svaret först snabbt och enkelt. Man byggde om befintliga modeller av olika distributionsbilar och försåg dem med personbilsattribut och plyschlyx för bekvämlighetens skull. Undertill var de av naturliga skäl enkelt konstruerade. Motorn var placerad högt mellan/bakom stolarna fram och drev bakhjulen, medan Renault och Chrysler drev på framhjulen.

Toyota Model F, Nissan Vanette och Mitsubishi Space Star var några av modellerna som hittade hit, den senare försedd med ”Crystal Light Roof”, ljusinsläpp i taket som lockade i broschyrerna. På vägen gick alla tre tämligen uselt, särskilt i sidvindar.

Men så kom Toyota Previa 1990 och ställde saker och ting på ända. Under ett futuristiskt och samtidigt tidlöst skal doldes en lågt placerad mittmotor, lutad 75 grader åt sidan för att spara höjd. Alla servicepunkter nåddes under den ordinära ”motorhuven”. På ena karossidan fanns en stor skjutdörr.

Designen i sig var så lyckad att den inte behövde ändras innan ersättaren presenterades drygt tio år senare.

I Vi Bilägare 3/91 testade ViB:s Erik Rönnblom Previa och gav en hel del beröm, inte minst för köregenskaperna. Toyotas nykomling var både kul och säker att ratta:

”Vi försökte piska sanningen ur japanen på Bromma trafikövningsplats. Previan gav inte upp. Den fortsatte mellan raden av koner trots mycket hög fart. Bakvagnen kom inte sladdande.”

Utrymmena prisades också: ”Kupéns fantastiska volym gör bilresan till något annat än man är van vid. Inte minst barnen gillar att åka i ’bussbilen’. I den har de en chans att se annat än pappas och mammas nackskydd.” Men: ”Att röra sig i kupén är som att krypa omkring i en gammal Pettersonbåt.”

Två versioner salufördes, XL och GL. I den förra rymdes åtta åkande tack vare en soffa i mittraden, medan GL, som kostade 203 500 kronor, hade två snurrbara ”kaptensstolar” på dess plats. Längst bak fanns två sittplatser som kunde vikas uppåt och åt sidan, precis som i föregångaren Toyota Model F.

Nissans smarta (och mindre) Prairie (133 600 kronor) och Volvo 245 (154 500 kronor) var jämförelsebilar. Av de tre var det ingen tvekan om vilken som borde ha haft framtiden för sig: Previa.

Tänk bara vad en bil på det temat och med dagens utrustning och teknik hade kunnat vara!