Audi knockade konkurrenterna med aluminiumteknik

För 30 år sedan, i Vi Bilägare nummer 15/1994, testades första generationens Audi A8. Den ersatte Audi V8 som kom 1988. A8 var en klart mer avancerad modell och väl rustad att ta upp kampen mot BMW 7-serie och Mercedes-Benz S-klass. 

Audis så kallade tagline var då och är ännu ”Vorsprung durch Technik” – ”Försprång genom teknik”. Den var inte Audis från början utan dök upp i reklamen för NSU Ro80 år 1971. NSU:s sista bil var en väldigt avancerad modell – alltför avancerad kanske någon säger – och hade tidigare haft uttrycket ”Das Neue Fahren” i annonserna sedan debuten 1967, ”Det nya sättet att resa”.

Audi tog över ”Vorsprung …” när mellanklassaren Audi 80 dök upp 1972. Sedan dess har uttrycket varit synonymt med Audi och flera modeller har burit syn för sägen, sportbilen Audi Quattro, superslanka Audi 100 från 1982 och lilla Audi A2 till exempel.

En bredsida i teknik visades på bilsalongen i Frankfurt 1993. Där stod en stor sedanmodell med kaross som såg ut att vara kromad, men det var den inte. Den blanka finishen var aluminium som högglanspolerats. Effekten var anslående. Aluminiumkarosser var förstås ingenting nytt men Audis underliggande konstruktion var desto nyare och kallades Audi Space Frame, ASF. Den blev clou i Audi A8, serieversionen som kom 1994.

ASF hade, som så mycket annat, sitt ursprung i dåvarande Audichefen Ferdinand Piëchs idéer, denna gång om en lättare och mer bränslesnål konstruktion än vad konventionell byggteknik kunde åstadkomma. Ett samarbete med amerikanska aluminiumjätten Alcoa inleddes i början av 1980-talet och visionen var att materialet på sikt skulle kunna användas i nya, lätta bilar under 1990-talet – och återanvändas.

”Med aluminiumbilen har Audi tagit steget fullt ut för att minska karossens vikt utan att försämra säkerheten. För att klara den ekvationen med ett material som i sin grundform är vekare än stål har Audi byggt bilen kring en bärande ram, ASF. Ramverket är tillverkat i strängpressade profiler som hålls ihop av särskilda vakuumgjutna knutpunkter. De olika delarna är sedan sammanfogade genom svetsning, stansnitning eller limning. Det är ett enormt projekt som troligen får nackhåren att resa sig inte bara på konkurrenter utan också på hela stålindustrin. Andelen stål i Audi A8 har reducerats från 852 till 372 kg, samtidigt som andelen aluminium ökat från 107 till 384 kg”, skrev ViB:s Erik Rönnblom.

Enligt Audi skulle ökade tillverkningskostnader tjänas in av lägre bränsleförbrukning efter cirka 6  000 mil. Återvinningen av aluminium skulle förbättra miljöaspekten ytterligare.

Bilen som sådan imponerade förstås. Trots den rejäla storleken utstrålade Audin diskretion, särskilt i jämförelse med Mercedes-Benz S-klass i W140-serien som var groteskt pampig. All lyxutrustning fanns på plats liksom givetvis fyrhjulsdriften, Audis signum. V8-motor på 4,2 liter och 300 hk satte fart på den 1  880 kilo tunga (lätta?) bilen. 

”Trots vikten sprintar A8 i väg som en ivrig jakthund om man använder alla 300 hästar på en gång”, noterade Rönnblom. Bränsleförbrukningen 1,2 liter/mil var, om inte modest, så i alla fall lägre än konkurrenternas. Bygg- och detaljfinish på topp som så ofta i Audi, men ganska hård fjädring gjorde att helhetskaraktären var en smula ”sportigare” än väntat.

En häftig bil med häftig teknik. Numera är få A8-exemplar välhållna, trots rostfriheten med aluminium. Till dags dato har Audi tillverkat 550  000 bilar med ASF-teknik, varav drygt 105  000 stycken av första generationens A8. I andra änden av storleksskalan för ASF kom Audi A2 1999, en bil som kanske får backspegla sig i någon kommande artikel.