Audis kluriga finess – där negativt var positivt

 Första utgåvan av Audi 100 är det inte många som minns längre, än mindre samlar på. Den kallades C1-generationen, introducerades hösten 1968 och var kvar ända till 1976 då den första femcylindriga Audimodellen presenterades som ersättare.

C1 var anonym men konservativt elegant, lite av en samtida Mercedes-Benz fast med framhjulsdrift. Kromade hjulhuskanter gav extra lyxkänsla. En bil som inte förhävde sig men som smälte fint in i bilden av Audi som märket för dig som körde i lodenrock och bar hatt med rakborste i brättet.

Nästan 800 000 exemplar av den fyradörrars sedanmodellen hanns med och av den snitsiga, ganska rymliga coupémodellen byggdes drygt 30 000 exemplar. Några större utseendeförändringar vederfors bilen inte, men hösten 1973 kom en ny grill, nya framskärmar, nytt mönster i baklamporna och ny fjädring bak. Två år senare kom ”förbättrad styrning”, nya fälgar/navkapslar och en midjelist med gummiinlägg. 

Framför allt infördes ”negativ styrradie”. Det var en framvagnsfiness som gjorde att bilen inte skar ur kurs vid bromsning på underlag med ojämn friktion och som underlättade stopp om man fick punktering i hög fart. Det var samma lösning som på Audi 80/Volkswagen Passat som presenterats tidigare.

Philipsons, ”Bilhuset med service över hela landet”, sålde Audi i Sverige när helsidesannonsen syntes i Vi Bilägare nummer 17–18 1974.