En av 1980-talets viktigaste nya bilar provkördes i Vi Bilägare nummer 19/1982: Audi 100. Det var den tredje generationen av Audis stora modell sedan den första kom ut 1968.
Att kalla 1982 års modell revolutionerande är snarast ett understatement. Visserligen var även Ford med sin nya mellanklassare Sierra samtidigt inne på aerodynamik-utveckling men det var Audi 100 som angav tonen.
Bilen hade en luftmotståndskoefficient på 0,30, samtidigt som konkurrenterna låg på 0,40 eller mer. Det fick stor betydelse för hur karosserna skulle utformas framöver och för hur jakten på låg bränsleförbrukning tog fart.
Egentligen räckte det med att titta på Audis kaross för att förstå att den var ”hal”. Formen som helhet påminde om en tvål men hade en tydlig kilform i profil och ett tvärt avhugget bakparti.
Karossen var helt fri från utskjutande detaljer och alla rutor låg i liv med omgivande kaross. Sidorutorna löpte utanför sina ramar, vilka i sig var kraftiga men såg tunna ut tack vare en sinnrik konstruktion. På fram- och bakrutor syntes en liten svart prick i överkant, det stift som höll rutan i spår mot ramen.
Underredet var också speciellt utformat för att lätt släppa undan vind och för att spara vikt gjordes dörrarna av aluminium. Strömlinjeformen bidrog inte bara till att Audi 100 var snål, den var tyst också.
Tanken, av plast, rymde hela 80 liter. Med den lilla fyrcylindriga 1,8-bensinmotorn på 90 hk och hög utväxling på både fyran och femman blev Audi 100 en verkligt snål milätare för långa autobahnetapper.
Accelerationen var inte märkvärdig, men toppfarten närmade sig 200 km/tim och aktionsradien blev enorm för sin tid. Den stora bilen drog ju inte mer än cirka 0,6 liter milen!
Femcylindriga motorer fanns förstås också och modellen utvecklades försiktigt under åren tills ersättaren kom 1991. Bland annat gjordes inredningen om och hela karossen fick galvanisering 1986.
Dessutom infördes det kortlivade krockskyddssystemet Procon-ten. Det var en vajerkonstruktion som omslöt motorn och förbands med bilbältena fram. När motorn trycktes bakåt vid en kollision drogs samtidigt säkerhetsbältena åt. Med krockkuddens intåg försvann finessen.
Över 55 000 exemplar såldes nya i Sverige, en stor andel av dem av Avantmodellen, alltså kombin med sitt karaktäristiskt sluttande bakparti.
Mer från Vi Bilägare
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Jag håller med, vår 100 Quattro strök med vid ett älgmöte vid ca 15000 mil. Att då provköra en A6 var dystert så det blev ett annat bilmärke.
Jag hade en 100 Avant med 1.8:an, som en del varit inne på väldigt snål motor i den stora bilen men jädrar vad slö den var......den prestandan hade nog inte många nybilsköpare accepterat idag. Minns en tripp över Hallandsåsen med 5 pers i bilen, det var nedväxling för att kunna hålla uppe farten i den långa sega backen....
Ja mycket trevlig bil att åka rakt fram med, färdas långt, men svänga var inte dess paradgren.
Samspelet motor/koppling/växellåda var inte det smidigaste, så även där passade bilen bäst på långfärd.
Trevligare med automatlådan, men den höll bara runt 15" mil om man inte bytta olja väldigt ofta, hypoidolja från diffen läkte in i automaten, och det gillade den inte.
Det fanns 3 olika bränslepumpar, den sämsta höll inte ens 10" mil, jag hittade aldrig nån logik i pumparna.
Audi 100 är den enda bil där jag tappat räkningen på hur många pumpar jag bytt, men på en o samma bil bytte jag 3 ggr. Byta pump på en fulltankad Avant är bland det äckligaste jobb man kan göra.
Kom ihåg när man skulle ta ur domkraften...den var inte i vanlig svartplåt inte. Lättmetall så den var betydligt lättare än de "vanliga".
Har för mig en 1,8 sedan vägde under 1200 kilo?
Hade en begagnad 88B Avant, faceliften med 2,3 an.
Ganska pigg, lagom inkörd med 25000 mil.
Växellådan var som en dröm./Hade kört Peugeot innan)
Strulet som fanns var en läckande styrväxel, tydligen vanligt.
Min prutades ner pga trasigt innerhandtag på förardörren, så antingen fick man veva ner och öppna utifrån eller ta polygripen som låg i dörrfacket och dra i vajerstoppet. :) Vid inköpstillfället tänkte man ju att det fixar jag till helgen.......men som alltid med de små grejerna......körde med polygripöppning i några månader tills det var dags att sälja, då först fixade jag det. Man var inte lika driven som 20-åring som man är idag.....
Det har inte hänt så mycket inom utveckling av snålare bilar, hade en VW Passat kombi 1984 med samma 1,8 lit motor på 90hk som denna Audi, den drog 0,7 per mil vid körning med 140-160 km/t på autobahn, det skulle nog dagens bensin Passat också dra
Aj aj aj! Många minnen med dessa bilar då kompisens farsa var försäljningschef på ett ställe och vi var 20+ då. Drog runt i europa med en 1,8 avant. Var på svenska rallyt två ggr med en Avant Quattro med acc/skinn och telefon! Vilket var ovanligt då. Intresset försvann med den femcylindriga motorn då Audi blev en bil i mängden.
Ägde en 85a 1,8 med förgasar motor med manuell choke.
Pendlade 4mil dagligen och den drog sällan över 0,6 liter på den körningen.
Det var någon gång kring 90 och farsgubben hade en ny 740 som på samma semester resa drog 2dl mer vid tankningarna.
Nåväl den såldes när den slog om på 34000 mil och det enda jobbiga på dom milen var ett byte av värmepaketet vilket var halvjobbigt.
Något jag än i dag inte fattar var att avgassystemet byttes aldrig utan såg som nytt ut.
Ägde också senare en 88b med insprutning och cat och då blev förbrukningen 1dl högre.
Men trevliga tysta och komfortabla bilar. B
Mmm, Shogun. Håller med, dina bilköp sedan dess har en klart nedåtgående kurva.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.