Toyota Century är toppchefernas doldisfavorit

Den delar modellnamn med en gammal Buick men där upphör också likheterna mellan jänkarskeppet och Toyota Century, det japanska märkets toppmodell sedan 1967. Det året markerade hundraårsjubileet för Sakichi Toyodas födelse, grundaren av Toyota Industries.

En mer mytomspunnen bil än Toyota Century finns knappast på den här sidan Rolls-Royce, trots att Toyota självt aldrig skulle gå in på några jämförelser med den engelska lyxbilen, eller någon annan lyxbil heller för den delen.

Därtill är en Toyota Century alldeles för sublim. Det är inte en bil som köps för att manifestera ägarens förmögenhet eller sociala ställning, trots att den japanske kejsaren och åtskilliga uppburna industriledare förstås har en eller ett par i sitt följe på färderna.

Nej, Toyota Century är en bil som ett fåtal i Japan – officiell export har aldrig varit aktuell – snarare skaffat som resultatet av ett lågmält, idogt arbete ”i en enkel men korrekt kostym”, som det uttrycks i modellbroschyren (också den uteslutande på japanska och bläddrad från höger till vänster).

Tygklädsel istället för skinn

I Vi Bilägare nummer 12/1999 tog tidningens Marianne Sterner plats i bilen, i baksätet som sig bör ty Century är en bil i vilken man låter sig transporteras. Då, efter drygt 30 års produktion, var Century inne på sin blott andra generation. Karossändringarna var omfattande jämfört med föregångaren men syntes knappt i alla fall.

”Mariannes bil” var, som nästan alltid med Century, försedd med dyr, tjock linneklädsel snarare än billigt läder och hade vackra spetsgardiner att dra för rutorna snarare än vulgära, mörka solskydd.

Mittpartiet i den främre passagerarstolens ryggstöd gick förstås att fälla undan så att Marianne kunde sträcka ut benen och till hands fanns både mobiltelefon och tv, dock inte massagefunktion som annars brukade höra till.

"Man åker liksom bara med"

Den första Century och den nuvarande, tredje generationen som alltjämt är förunderligt lik den allra första, drygt 50 år senare, har V8-motor.

Mariannes provkörningsbil (hon tog snart över ratten och satte den japanske privatchauffören i baksätet) tillhörde den serie som hade V12-motor. Den var både Japans och Toyotas hittills enda.

Motorn var på fem liters volym och gav 280 hk, tillräckligt mycket men inte opassande mycket.

”Att köra Century är föga sensationellt. Den rullar på med tvåtonnarens solida lugn och inbjuder inte till provokativa övningar. Man åker liksom bara med…”, noterade Marianne.

Hon var inte begeistrad i bilens diskreta design: ”År 1997 kom i alla fall en alldeles ny modell, men den ser fortfarande ut som något Toyota hittat på bakgården hos en amerikansk begbilshandlare.”

Om japanske kejsaren hört det där hade han allt satt téet i halsen.